Sjukdomstider

De senaste 1,5 månaderna har varit kaos hemma hos oss gällande hälsa. Vi har knappt varit friska överhuvudtaget, förutom precis en vecka runt Emirahs födelsedag. Men direkt under/efter kalaset så åkte barnen dit igen. En vecka var dom frisk. Nu börjar de sakteligen bli bättre igen. Vi får väl igen för januari/februari där vi var friska hur länge som helst istället. Förhoppningsvis blir det bättre snart när det blir varmare väder och mindre baciller på förskolan. Så det är därför jag har varit väldigt mycket m.i.a här på bloggen, det och galet trött och opepp rent allmänt nu på slutet.
Nya tag om våren och livet helt enkelt.

Magsjuka

Natten till onsdag drabbades både jag och Lilja av magsjuka. Vi hade en riktig tuff natt utan sömn från 01.30 tiden ungefär, fram till ja.. typ natten därefter, med ett par små tupplurar här och där. Robert satt och hjälpte Lilja när hon kräktes och jag satt på min egen kant och gjorde detsamma. Däremellan hämtade jag nya sängkläder och pyjamasar allteftersom allt blev nedkräkt. Det blev dusch mitt i natten och bara allmänt mycket kaos och hemskheter hela natten och förmiddagen på onsdagen. På eftermiddagen hade det lugnat ner sig lite grann. Då var vi bara medtagna båda två och försökte få behålla den lilla vätska vi fick i oss. Min blev lite värre med mer symtom än Liljas så jag var bättre först kvällen/natten efter utbrottet, men Lilja var rätt okej redan strax efter lunchtid dagen efter. Så för henne höll det i sig drygt 12 timmar och för mig 18-24 timmar lite drygt. Vi blev båda "någorlunda friska" lagom till att Robert blev dålig på torsdagkväll/natt. Jag hade ett par riktigt tuffa dagar där, höggravid och inte fullt frisk, samtidigt som jag fick ta hand om en energisk 2-åring och hålla efter i sjukstugan med allt vad det innebar.

Kan säga att tvättmaskinen har aldrig gått så varm någonsin! Vet inte hur många uppsättningar med sängkläder, handdukar, pyjamasar och kläder vi har tvättat den här veckan. Det har säkert gått 4-5 maskiner varje dag! Men nu är vi i princip ikapp med all tvätt, städ och vi är friska allihopa. Förutom att vi istället har börjat dra på oss en förkylning så fort vi blev friska igår. Det är inte klokt! Nog tycker jag att man kan få en lite paus i alla sjukdomar, men jag tror fan att jag och Lilja har varit konstant sjuka sedan i december.

Det var i fredags när jag frågade Lilja om hon ville ha mat (i min tanke var det alltså typ nyponsoppa till middag) och hon skriker "JAAAA!", springer och sätter sig vid bordet och hojtar och hoppar upp och ner i stolen, helt lyrisk över att hon äntligen ska få mat. Blev lite paff där kan jag säga, så jag fick snabbt slänga ihop lite makaroner och köttbullar (ville ha något lätt och någorlunda snällt mot magen iaf). Och hon åt! Då förstod jag att hon var typ frisk. Däremot kräktes hon den natten/morgonen när hon hade fått sin vällingflaska. Tror att hon åt lite för mycket av den och att det blev en chock för magen, för kort därefter kom allt upp igen i två omgångar. Så jag var lite rädd att allt började om igen, vilket hade varit en mardröm. Så varje gång hon har tjöjts så har jag varit rädd att allt ska komma åter. Har därför varit väldigt noga nu på slutet att tvätta och byta ut allt, rengjort och spritat alla väsentliga ytor, duschat och försökt hålla alla bakterier borta.

Vi är dock alla fortfarande trött och slitna efter veckan och aptiten är väl inte helt tillbaka som den var innan. Så jag ska hålla Lilja hemma ett par dagar till. Men idag var jag och köpte pizza till middag. Mums! Även bunkrat upp med massa gott för att hålla oss (mest mig!) vid gott humör under dessa dagar. Ska fortsätta jobba med att få i oss ordentligt med vätska och salt. Så om ett par dagar till så är vi nog oss själva helt igen. Bara att vänta ut det.

Men jag rekommenderar verkligen inte att vara höggravid och magsjuk, det är inte en bra kombination och bland det värsta jag varit med om den här veckan. Så nu blickar vi framåt och hoppas på att få vara friska tills lillan kommer.



Såhär roligt kan man ha det dom dagar man är tillräckligt pigg efter en jobbig sjukdom: 

Gott med mat!

Gömmer sig i bollhavet :) 

Skönt att få komma ut och få lite luft, känner sig redan piggare bara efter det

Åka snökana

Köra bil

Glad tjej, trots en jobbig vecka 

Förkyld.. igen!

Så fort Lilja kommer hem med en ny förkylning så åker jag dit på samma 3-4 dagar senare. Just nu tål min kropp ingenting, allt immunförsvar är helt borta pga graviditeten. Sedan december har jag åkt på alla hennes förkylningar. Två stycken var riktigt jobbiga och jag var hemma från jobbet till och med. Det är lite halvjobbigt att sitta i kassan när man nyser och torkar snor om vartannat liksom :P Men nu slipper jag tänka på det i alla fall. Nu kan jag vara hemma och vila bort den här förkylningen i lugn och ro.

Men hon kommer nog att få vara hemma från förskolan nästan helt de sista 1-2 veckorna innan BF tror jag, allt för att jag inte ska bli sjuk. Känns inte så lockande att vara dyngförkyld och samtidigt krysta ut en unge liksom. Eller så kanske nysningarna hjälper till på traven med att få ut den där ungen, haha! ;)

Just nu är jag i stadiet att det fortfarande blir sämre, så jag hoppas att det vänder snart. Hade precis blivit HELT frisk från den förra förkylningen och så åker jag dit igen. Orkar inte! Tappar ork och fokus från allt annat jag måste göra och det har jag inte tid med just nu. Ge mig bara två veckor så kan jag vara sjuk sen. Tro om bacillerna/kroppen nappar på den dealen? Knappast. Kommer nog fortsätta vara konstant sjuk till sommaren eller något. Optimistisk jag vet! :P

Nu går jag hem

I fredags jobbade jag mitt sista pass. Jag har jobbat heltid i 7 dagar senaste 1½ veckan. Helt galet på ett sätt. Från att bara jobba halvtid med lite kontorstid så blev det heltid med bara kontor. Men det har faktiskt varit roligt, om än jobbigt också såklart. Det har tagit på krafterna och jag har var sjukt trött de sista 3 dagarna (och även nu i helgen).
Jag har hjälpt till att ordna rutiner i en uppköpt butik. Så de rutiner jag redan hade ordnat med på mitt jobb skulle nu appliceras på den nya butiken. Jag visste ju lite vad jag gjorde i alla fall, om än inte allt kanske. Det var väldigt många telefonsamtal kan jag säga för att starta upp allt på nytt. Men som sagt, roligt och lärorikt minst sagt. Känner mer och mer att kontor är mer för mig, där trivs jag.

Men nu ska det bli otroligt skönt att få vara hemma. Det är så mycket som ska fixas här också innan bebis ankomst. Det kommer att bli lite pö om pö, har ett till barn att ta hand om och förbereda på ankomsten och ett hus att sköta. Så allt blir inte på en gång direkt. Ska skriva en lista och börja beta av den eftersom, för just nu finns den bara i mitt huvud, och den blir så lätt rörig då och saker försvinner lätt från listan sådär av misstag. Så nu blir det lite mer struktur och ordning först och främst så att mitt sinne kan få lite ro.

8 veckor kvar och sista arbetspasset var avklarat i fredags

Sjukskrivning

I tisdags var jag till läkaren och fick en heltidssjukskrivning beviljad. Jag har dock inte gått hem riktigt ännu. Var ledig onsdag och har jobbat torsdag, fredag, samt kommer att jobba ett par dagar till nästa vecka. Jag hjälper nämligen till att starta upp en butik på nytt och då får jag sitta på kontoret hela dagarna och göra allt i min egen takt. Väldigt utmanande, men även roligt. Jag trivs ju väldigt bra med att få sitta på kontor och strukturera upp. Och jag sitter de timmar jag orkar med helt enkelt. Jag styr över min helt själv, just eftersom att jag bara är där för att vara min chef till hjälp och assistera med att lära upp personalen där på plats.
Men veckan därefter går jag hem på heltid, det har jag bestämt. Det ska bli skönt det också, att få vara hemma och vila upp mig ordentligt innan det är dags för nästa utmaning. Det bästa är att Lilja får behålla sina timmar på förskolan fram till att bebisen är född. Skönt att hon får stimulans och möjlighet att fortsätta öva på sina sociala färdigheter osv där med de andra barnen och personalen. Jag skulle inte orka att ge henne samma möjligheter här hemma. Har i princip ingen möjlighet att vara ute med henne då jag inte får plats i några kläder först och främst, samt att jag får så ont efter mycket rörelse.

Var exempelvis tvungen att skotta fram en gång till bron i torsdags efter att jag och Lilja kommit hem. Det var en ca 4 meter lång och som mest 1,5 meter hög snövall som stod mellan mig och bron till huset. Det enda jag hade var en minispade som jag lyckligtvis hade i bilen. Men det tog sin lilla tid i all blåst, kyla och snöfall. Fick ta pauser och sätta mig i bilen för att värma händerna emellanåt. Där satt Lilja i godan ro och tittade på tecknat på min telefon, för som tur var så körde motorvärmaren igång när jag kopplade i sladden (den brukar vara på timer), så hon hade det varmt och gott.

Däremot tyckte min foglossningen inte alls om det träningspasset senare på kvällen. Hade såå fruktansvärt ont ett tag att jag bara stod och grina i köket när jag försökte få igång lite middag till oss. Fy faan vad jag inte har saknat detta (hade lika stora problem förra graviditeten) och kommer definitivt inte att sakna det sen. Med två månader kvar nu så känner jag att jag är värd att få gå hem.

10 veckor kvar

Igår kom nästa milstolpe. 10 veckor kvar! Känns som att tiden bara sniglar sig fram just nu, fast samtidigt tycker jag att dessa månader har gått ganska fort också, framförallt de senaste två. Har inte alls hunnit med där.
30 fullgångna veckor nu alltså. Känns bra. Ett bra mål att passera. Ett annat streck jag har passerat är 10 kg strecket, har alltså hittills gått upp 10 kg. Känns inte alltför farligt än så länge faktiskt. Med Lilja slutade det på 13 kg viktuppgång. Jag hoppas att det inte blir mer än så i alla fall.. Men det kan hända mycket på 10 veckor till. Fast min förhoppning är att det bara är ca 8 veckor kvar :)

Det är mest troligt bara 1 veckas arbete kvar för mig nu innan jag går hem på fulltid. Ska till läkaren på tisdag för att få sjukskriva mig. Men jag har gjort upp en plan med min chef om att det blir en vecka (nu till veckan. mån, tis, tors och fre) som jag kommer att jobba, och då bara kontorsarbete för att ordna upp det sista och sedan går jag hem. Måste lyssna på kroppen och den lilla där inne och då funkar inte det tunga arbetet längre. Vill inte att hon ska komma ut alldeles för tidigt.


Förberedelserna inför lillskruttan börjar komma i hamn. Det är fortfarande en del kvar att fixa, men inga stora saker som måste inhandlas i alla fall. Det är typ två saker till som jag måste fixa/köpa innan förlossningen, men annars är allt på det torra. Det ska bara boas in här hemma nu sen, ser fram emot det faktiskt!

Namn har börjat komma på plats också. Men det kommer jag att hålla hemligt tills att hon faktiskt är här och har fått ett namn. Har ett par förslag/favoriter, men vi vet ju inte vad det blir innan hon är här hos oss. Så det ska bli väldigt intressant att se vad det slutligen blir för namn. Det är en av sakerna jag ser mest fram emot, att få se henne och namngiva henne. Längtar så att jag spricker!

Tripp till Sundsvall

Förra veckan tog jag och Robert en liten tripp ner till Sundsvall. Vi hade båda tagit ledigt från jobbigt eftersom jag hade fått en kallelse till hudmottagningen där. Skulle kolla upp ett födelsemärke under foten som har dykt upp sådär någon gång under de senaste två åren. Har inte jätte bra koll faktiskt.. Jag menar, hur många kollar sig själv under fötterna varje dag? Inte jag i alla fall.
Hursomhelst så skulle jag dit eftersom att de inte vågar göra sådana (eventuella) ingrepp här på vårdcentralerna. Men det visade sig att läkaren tyckte att allt såg bra och godartat ut, så jag slapp bli skuren under hälen denna gång. Ska hålla lite koll bara och se så att det inte växer.

Det är ju inte ovanligt att det tillkommer nya födelsemärken, det är helt normalt, men man blir lite fundersam när man helt plötsligt får ett under hälen sådär. Därför ville väl både jag och läkarna härifrån vara på den säkra sidan. en tripp i onödan kan man tycka, men jag fick stilla mitt sinne.
Dessutom hann vi med en snabbsväng på Ikea för lite shopping. Det blev inte mycket saker, men tillräckligt för att det skulle börja svida i plånboken såhär efter jul/nyår.

Resan ner var inte den roligaste heller då det var en olycka mellan Härnösand och Timrå bara några minuter innan vi rullade neröver. Så vi insåg snabbt att vi skulle bli tvungen att ta en omväg. Som tur var åkte i tidigt, men det slutade ändå med att vi blev 15-20 min sen till sjukhuset och hela bilresan ner tog säkert 2,5 timme drygt. Men till slut kom vi ju fram och hemresan gick betydligt smidigare. De hade precis börjat släppa på trafiken lite grann med hjälp av vakter som dirigerade. Men vi hade ingen kö just då så det gick väldigt smidigt hela vägen hem.
Smidigt att komma hem till föräldrarna också och bli bjuden på middag där efter hemkomsten (mormorn hade hämtat Lilja på föskolan och varit med henne på eftermiddagen). Ett plus var också att vi fick låna deras bil med fyrhjulsdrift och annat sånt därnt bra som inte våra bilar har, gjorde också hela resan smidigare.

Reflektioner från 2017

Här kommer lite reflektioner och sammanfattningar kring året som har gått. 

Varning för en vägg av text!

Jag har haft ett rätt turbulent och tufft år. Det har varit mycket förändringar och de har krävt hårt arbete och mycket energi. Energi som jag inte riktigt har haft tillräckligt mycket utav.

Det började redan under våren. Jag började tycka att Lilja blev mer krävande, hon hade jobbiga perioder och jag försökte underhålla henne på dagarna, men det började bli allt svårare. Vi hade stora problem att hitta en förskola i närheten som hade plats, så det slutade med att vi fick skjuta fram inskolningen flera gånger i flera månader.
I samma veva köpte svärföräldrarna en lägenhet, med planen att flytta från huset under våren/sommaren. Vi skulle därmed få ta över och köpa huset. Jag fick sitta och leka mäklare och ta reda på allt i flera månader (eftersom att allt skulle ske privat utan någon mäklare inblandad). Vi tog däremot hjälp av en jurist till att skriva kontrakt och vi startade upp en lantmäteriförrättning (stycka av tomten) för att få en mindre tomt. Hela denna procedur har tagit enormt med energi och tid. Redan här började jag känna av ångesten som började komma tillbaka ibland (inte för att den någonsin kommer att försvinna).

Sommaren kom och därmed flytten. Vi flyttade i princip hela lägenheten och hela familjen på en dag till huset. Allt tack vare min underbara familj som hjälpte till så mycket med bärhjälp och barnvakt. Det var guld värt! Sommarens månader spenderades i princip varje kväll med att fixa och dona i huset, se till att det skulle bli mer vårat. Ett rum på huvudplanet var fullbelamrat med möbler från svärföräldrarna och det tog oss månader att få bort dom (detta rum renoverade vi under hösten för att ge Lilja ett lekrum). Det är fortfarande väldigt mycket saker kvar här, ett rum nere i källaren är fortfarande fullt med saker och garaget och förråden ute ska vi inte ens börja med.

Allt detta som inte är vårat, som har varit överallt och tagit plats under så lång tid har gjort att jag inte alls har känt mig hemma. Detta har bara varit ett hus som jag har lånat en tid, fullt med saker som vi lånar. Det har inte varit mitt 'hem', det är fortfarande inte mitt hem. Jag kämpar fortfarande med att lära mig att det är mitt hus, få in känslan av mitt hem. Men det är väldigt svårt. Jag har helt enkelt inte trivts i huset, mycket för att jag bara ser det som inte är mitt, det som är fel. Jag har så mycket jag vill göra om, nästan allt. Det kommer att ta oerhört lång tid att få det som jag verkligen vill ha det, om det någonsin kommer att gå. Ångesten och mitt dåliga mående ökade på rejält under denna tid tyvärr. Ville väl dock inte riktigt se det fullt ut, utan jag kämpade på trots allt. Tänkte att bara vi löser problemen så blir det bättre sen (har tänkt det väldigt många gånger under detta året!)..

Sensommaren. Jag började jobba och vi skolade in Lilja på förskolan. Det tog säkert henne 1-2 månader innan hon verkligen började trivas där och det var lätt att lämna på morgonen. Hämtningarna har hon alltid varit jobbig med för min del. Från det att jag kommer dit till att vi sitter i bilen på väg därifrån är lätt 30 min. Hon springer iväg och tjorvar på vid påklädningen så mycket att jag blir tokig på henne. Hoppas att det blir lättare till våren då det är mindre kläder.
Jag blev gravid under den här tiden, vilket bara har varit positivt. Vi berättade för våra familjer och vänner genom att bjuda in till födelsedagsfika för min del. Lilja fick ha på sig en tröja där det stod "storasyster" och sedan väntade vi bara på att gästerna skulle uppmärksamma detta. Vi sade inget till någon, utan de fick upptäcka det själva. Det var väldigt roligt att berätta på det sättet och roande att se när alla upptäckte det. Vissa såg det så fort de klev genom dörren, medan andra tog lätt en timme på sig att märka det.

Jag hann vara tillbaka på jobbet i ca 6 veckor innan jag berättade nyheten, att jag inte skulle bli så långvarig där. Att komma tillbaka till jobbet var lite tufft det med. Jag har inte den lättaste arbetsuppgiften och det är under tidspress. Att hoppa in i det igen var inte det lättaste. Det tog mig flera veckor innan jag började landa i det. Det nya schemat jag fått var jag inte särskilt begeistrad över heller, men det är inget att göra något åt. Bara att bita i det sura äpplet och härda ut tills jag får gå hem igen. Börjar tyvärr bli lite smått less på min situation där..

Vi började med lite renoveringar under hösten. Vi har målat om hallen och renoverat ett rum som blev lekrum nere. Väldigt skönt att stuva in alla leksaker i ett rum och att få ha vardagsrummet och köket fritt (inte hela dagarna, men de är i alla fall inte lekrum längre). Att stuva om i källaren och flytta bort saker så att det bara är våra saker numera (åtminstone i de flesta rummen) har gjort att jag åtminstone inte känner mig vilse överallt längre. I "våra" förråd har jag koll på våra saker och det börjar kännas bra.

Graviditeten har hittills under hösten/vintern varit lättare än den förra. Jag har knappt mått illa och haft mycket mindre ont överlag. Jag har börjat få foglossningar även denna gång, dock på framsidan och inte bak som jag hade sist. Jag har känt mig mer tung och upplevt att jag blivit mer svullen av tyngden av livmodern hittills. Jag har haft mer sammandragningar och kände av rörelser tidigare denna gång (nästan en hel månad innan). Ultraljuden som jag har varit på och utlåtande av läkare har visat att lillskruttan i magen bara har en fungerande njure. Men inget som ska vara farligt eller på något sätt påverka graviditeten eller livet för henne utanför magen senare.
Beräknat förlossningsdatum blev flyttat till 5 april, men jag hoppas verkligen att hon väljer att komma tidigare så att hon blir född i mars. Vi har alldeles för många i april redan och nästan ingen i mars, så det skulle passa mycket bättre tycker jag!

Liljas utveckling har äntligen börjat ta lite fart och talet har börjat släppa en del. Hon säger; mamma, pappa, jaja (Lilja), titta, sitta, mera, där, tisse (kisse tror jag) där, hej, ses sen, ja, nej.
Vi har varit på uppföljning för henne syn och det visade samma som förra året, att hon är översynt och har ett brytningsfel, men inget tillräckligt stort att göra något åt nu. Det blir troligtvis inte förrän vid skolåldern. Ingen skelning som tur är (vi trodde att det fanns en liten skelning förra året).
Hon har dock börjat visa väldigt mycket "kan själv" och en hel del tvärvändningar och motvillighet gällande mycket saker. Det märks att hon utvecklas mycket just nu, tror att det har med språket att göra, att hon blir frustrerad då hon inte kan berätta det hon vill. Trots att hon är jobbig med allt detta är hon också helt underbar!

Jag började träffa en kurator under senhösten. Hann träffa henne 3 tillfällen där vi har pratat om allt som varit jobbigt (min barnmorska tyckte att det var en bra idé att göra detta med tanke på min historia av ångest). Sista sessionen kunde jag inte närvara och nu ska hon sluta på sitt jobb. Ska få kontakt med någon annan istället, men det dröjer ett tag innan hon är på plats och har upprättat kontakt. Så jag får se va det hela leder till. Blir kanske någon gång i februari. Men grundtanken är i alla fall att fortsätta träffa någon att prata med fram till förlossningen.

Julen och nyår bjöd på mycket sjukdom för våran del. Jag började bli förkyld till julafton. Juldagen var både jag och Lilja risiga och vi fortsatte vara det nästan hela veckan. Jag var jätte dålig fram till i måndags. Har haft (eller är fortfarande inte helt frisk) bihåleinflammation och en eventuell mild magsjuka. Så vi har varit hemmavarande, liggandes i soffan i mellandagarna och något nyårsfirande blev det då inte. Inte mer än att se på serier och äta lite glass. Vi var i säng innan tolvslaget.

Detta är väl en snabb recap på mitt år. Inte det lättaste och jag hoppas att 2018 blir bättre. Bara jag får vila, komma in i allt det här nya och få 'mitt hem'.

Planer för 2018

• Sätta upp en ledstång i trappen
• Söka graviditetspenning och gå hem i början på mars (vilket innebär 2 månaders jobb kvar)
• Få klart köpebrevet av fastigheten så fort avstyckningen är klar
• Föda en liten flicka till
• Vara hemma med bebis och Lilja (till viss del, hon ska få gå på 15-timmars) 
• Umgås med familj och vänner
• Vila upp mig och ta tag i mitt mående
• Renovera köket (vi får se hur stort projekt vi drar igång, antingen bara måla och byta lite vitvaror, eller totalrenovering)
• Fräscha upp rummet uppe som kommer att bli Liljas rum när lillasyster väl behöver ett rum också

Jul och nyår

Nu är jul och nyår över (rätt så skönt faktiskt om man får säga så?!). Året har gått i rasande takt. Det har varit både upp- och nergångar (mer om det i ett senare inlägg).

Julen var bara bra. Jag fick vara ledig i hela 3 dagar och vi firade julen på hemmaplan med hela stora familjen. Julafton var min familj här och vi åt god mat och firade hela långa dagen från 13-14 tiden då de första kom hit. Barnen härjade hela eftermiddagen/kvällen och Lilja var helt slut på på kvällen efter allt. Hon hade verkligen haft jätte roligt med all lek och att få öppna julklappar!

Julaftonsfrukost med lilla familjen

Fyra ljus tända!

Testar morgonpresenten från julaftonsmorgonen innan firandet börjar

Jag började här bli lite mer förkyld efter förkylningen som Lilja hade haft och smittat mig med. Men hon hade blivit bra i alla fall. Ända tills juldagen. Då började hon vända igen och bli lite dålig i magen, men bara sådär i början. Jag blev ännu mer förkyld. Men vi körde på en dag till.
Så juldagen kom Roberts familj hit och vi firade åter igen med mat och julklappar. Mycket lugnare denna dag dock då det inte är lika många och framförallt inte lika många barn.

De två kommande dagarna jobbade jag (och Lilja blev lite sämre i magen, så Robert fick vara hemma och vabba en utav dagarna som jag jobbade). Dyngförkyld och med en bihåleinflammation (men det visste jag inte då) så var jag där och kämpade mig igenom två dagar. Dag 3 var jag hemma och vabbade till en början, men det slutade nog mer med att jag var hemma sjukskriven själv. För jag blev riktigt dålig den dagen, eftermiddagen slutade med feber och kräkning för min del. Så i 2 dagar åt jag knappt någonting, höll mig på avstånd och vi sov i skilda rum för säkerhetsskull. I lördags åt jag till slut middag och det började vända lite smått. Idag är första dagen jag återfått lite energi, men inflammationen är inte helt borta ännu. Så jag hoppas att det blir bättre snart eftersom att det ända som kan hjälpa mig är alvedon och nässpray, vilket knappt hjälper. Så jag härdar ut.

Vi har därmed bara varit hemma hela veckan därmed och mest pysslat på hemmavid. Lekt med lera, målat med färg och så fick Lilja testa på fingerfärg när jag skulle göra avtryck på henne. Hon gillade det inte riktigt, utan blev mest förskräckt över det kalla kladdet som fastnade på händerna.

Verk med fingerfärg

Verk med vattenfärg

Nyårsafton igår då. Ja, den spenderade vi hemma. Vi lade oss vid 11 och såg på serier fram till dess. Skålade med julmust och åt lite glass. Extremt glamoröst, haha! Vi är båda förkylda. Lilja är den enda som har blivit helt frisk. Så vi kände inte för något stort firande direkt. Som småbarnsförälder räcker det med det där lilla.

Imorgon blir det jobb för mig igen. Så nu ska jag hoppa i duschen och ta mig till sängen snart. Börjar tidigt imorgon då det är inventering och månadsslut för oss (vilket alltid innebär lite extra arbete)

Vaccination

Jag vaccinerade mig mot influensan igår. Tydligen så är jag en riskgrupp i och med att jag är gravid, så då har landstinget det som rekommendation - att man bör vaccinera sig. Detta var dock ingen information jag fått via någon mödravårdscentral, nej jag råkade läsa det i en liten notis i tidningen för någon vecka sedan. Var tvungen att ringa och dubbelkolla detta med en barnmorska om så var fallet, och mycket riktigt så var det så. Konstigt att de inte kunde ha berättat det vid ett besök.. I alla fall så åkte jag dit vid en drop in tid efter ett planerat läkarbesök, vi väntade och väntade, tillsammans med ca 30 andra personer som skulle dit, alla 65+. När jag till slut kom in så visade det sig att jag inte fick vaccinera mig eftersom att jag precis samma dag skulle påbörja en penicillinkur mot UVI. Så det var bara att åka hem med beskedet att boka in tid efter att jag ätit klart min kur.
Så igår var vi äntligen där. Tog en spruta och sen var det klart. Men jag har börjat känna av lite biverkningar tror jag i alla fall. Har dock ingen möjlighet att kolla upp det, men jag hoppas att det går över snart. Har ingen lust att sjukskriva mig imorgon. Men jag ska ta och göra kväll nu så får vi se om det blir bättre över natten *håller tummarna*.

Höstblåsor och renovering

Höstblåsor, den där jobbiga sjukdomen som många förskolebarn får på hösten, den har Lilja fått. Det började med feber i lördags som höll i sig till söndag morgon. Därefter kom blåsorna. I munnen, runt munnen och på halva kroppen. Har tyckt så synd om henne. Hon har knappt ätit någonting på hela veckan. Så vi har såklart varit hemma med henne hela veckan. Jag har vabbat mån, tis, tors. Onsdag jobbade jag kväll (så då löste det sig med att Robert hann ta henne) och idag är jag ledig. Så en hel vecka har hon fått vara hemma och kurera sig. Och idag verkar det äntligen släppa. Började se att många blåsor hade börjat läka och försvinna redan igår och idag såg det ännu bättre ut. Hon har dessutom börjat äta igen, inte fullt samma aptit som innan. Men absolut tillräckligt och godkänt. Känns så bra att se att hon slipper ha ont mera. Usch vilken jobbig virusinfektion.

Vi har börjat renovera lite smått här i huset. Börjar mål om i hallen till vitt för att få allt lite ljusare (den var så mörk innan och inte riktigt vår färgskala på det hela) och så har lekrummet börjat få lite makeover. Golvet är rivet och inlagt nya plankor. Det ska nu spacklas, målas, tapetseras och läggas nytt golv där inne. Tanken är att ha det kvar till Lilja fyller 2 (dvs om en månad), så får hon det lite som present från oss (plus något lite till. Inte för att hon kommer att ha koll ändå..). Vi får se om vi hinner med det hela.
Hallen kommer att ta några kvällar till innan den är klar, men det är inte långt bort iaf. Vi funderade på att lägga något billigt klickgolv där också tills vi faktiskt ska renovera ordentligt nästa år, men det kändes inte som något bra ställe att ha billigt golv på. Så det får vara plastmatta tills vidare.
Bilder kommer senare :)

1,5 år gammal

Nu har hon redan hunnit bli 1,5 år! Ibland förstår jag inte var tiden tar vägen. Roligt är det att hon är så stor nu. Hon förstår så mycket, kan göra väldigt mycket själv och hon lär sig nya saker varje vecka. Helt otroligt att se.
Idag har hon till exempel klättrat upp på en vanlig köksstol och satt sig där, även klättrat upp i vår rätt höga säng. Dessa har hon aldrig riktigt greppat förut, eller haft intresse. Men nu, bara sådär så kunde hon allt!
Tror att hon har en stor utvecklingsfas just nu. Hon har haft det jobbigt med sömnen någon vecka nu och varit extremt grinig den här veckan. Vredesutbrott utan dess like!

Sötfjärt på några halvdåliga kort (skyller på den väldigt dåliga telefonkameran!)

Den här fasen tär rätt mycket på mig också tyvärr.. Hade det redan tufft sedan innan och nu blir det ännu en extra krydda. Det börjar bli lite för starkt för min smak nu! Vill bara att allt ska vara klart och löst nu. Men jag får bita ihop ett par veckor till innan jag kan släppa allt och förhoppningsvis få börja må bättre.
En sak har äntligen löst sig i alla fall,och det är att hon Äntligen(!) har fått en förskoleplats. Nu måste vi bara få ett bekräftat inskolningsdatum så att jag kan prata med min chef om min återkomst.

Inte må så bra

Jag har haft en väldigt tuff period nu de senaste månaderna. Jag har kämpat till tusen för att inte falla ihop under allt och ångesten har smugit sig fram allt längre. Det har varit så mycket på tapeten nu;

• Dålig nattsömn med uppvak varje natt (har varit så i 1,5 år nu), 
• Lilja har varit mycket mer krävande de senaste månaderna, 
• Det har varit/är otroligt stressigt gällande; 
• flytten, 
• framflytt av inskolning, 
• framflytt av mitt jobb
• byte av förskola
• renovering

Har märkt det på mitt eksem som har blossat upp på händerna. Sådant typ av utslag som jag inte har haft på väldigt, väldigt många år. Jag har bara mått sämre och sämre ju mer sakerna har hopat sig över mig och igår kände jag att det var nog. När jag smått bröt ihop 5 gånger på en och samma dag så kände jag att det här är inte hållbart längre. Men jag vet heller inte riktigt vad jag kan göra åt saken, förutom att hålla ut tills hösten är här och allt är över och vi har hamnat i mål med alla framtida förändringar.

Jag är ju som bekant inte särskilt bekväm med förändringar alltid. Inte så stora saker som jag inte har kontroll över. Jag behöver kontroll för att må bra, för att kunna fungera i vardagen.
Min fina vän Sofie skrev ett inlägg (länk) om att vara högkänslig, och det är precis det jag är också. Jag klarar verkligen inte av för mycket förändringar. Skillnaden oss emellan är att jag inte är särskiilt stark och istället kräver mycket serier och filmer för att förlora mig i det och slippa tänka. Jag kopplar bort hjärnan totalt då och är bara här och nu. Det är min räddning i vardagen. Jag håller mig även ofta hemmavid, trots att jag skulle behöva åka bort oftare och umgås med mina få vänner. Men orken finns sällan där tyvärr. Ibland får jag helt enkelt bara ta mig i kragen och ta mig iväg trots allt, mycket för att det gör gott även det och för att inte sitta inne med alla tankarna själv. Till slut kommer jag väl att bli galen. Jag behöver hitta en balans och ett system som fungerar framöver.

Alla ändringar, förändringar och stress har tärt alldeles för mycket på mig och så just nu ligger fokus på att varva ner och få kontroll över situationen. Det blir nog många tidiga kvällar framöver och mycket planering/strukturering.

Njurundersökning

Idag hade vi vår första tid på Sundsvalls sjukhus klockan 09.00 i morse. Det innebar att vi klev upp 05.20 när Lilja vaknade och åkte hemifrån 06.30 för att hämta upp mina föräldrar och syster, för att sedan åka ner dit. Då Robert inte kunde följa med (p.g.a. det nya jobbet) så bad jag mina föräldrar som ändå var hemma att följa med ner.

Vi fick gå till barnkliniken för att sätta en nål i armen, därefter till klinisk fysiologi för att spruta in kontrastvätska. Vi fick sedan vänta 3 timmar innan vi åter kom tillbaka för röntgen av njurarna.
Under de 3 timmarna vi hade att ta död på så åkte vi till Ikea, käkade lunch, Lilja fick sova en stund och vi tog en väldans snabb tur genom Ikea, där jag handlade några små grejer bara.

Själva undersökningen och allt runtomkring gick faktiskt rätt bra. Såklart var hon ledsen över de första två, men mest för att man var tvungen att sitta och hålla fast henne. Röntgen gick riktigt bra faktiskt. Bättre än väntat!

Bilturerna fram och tillbaka dock var det rätt grinigt en stor del. Hon är ju inte van att sitta fastspänd under så lång tid och hon var ju vaken under största delen. Det gällde att försöka med alla leksaker, sånger och appar på telefonen för att hålla henne lugn och glad.
Hon fick springa av sig i korridorerna på sjukhuset i stället.. Hon sprang fram till folk både till höger och vänster. Främst en pojke, som hon fastnade för, som hon vinkade till en bra stund, haha, sötskrutt! :)

Nu får vi nog vänta på svar om 1-2 veckor. Men jag är inte orolig över att det är något. Det var bara en rutinundersökning som de gör eftersom att hon hade urinvägsinfektion i somras. De måste kontrollera att njurarna inte har tagit skada eftersom att hon var så liten.

På väg ner till S-vall 

Fortfarande sjuka

Sjukdagarna fortsätter att komma, men jag tror att vi sakta börjar komma på bättringsvägen. Igår hade vi alla en riktig skitdag. Ingen av oss mådde särskilt bra i förkylningarna och Lilja hade en dag där hon var riktigt jobbig, där hon skulle testa alla gränser och blev skitsur för allt man sa nej till. Det var bara en sån där dag då verkligen allt var upp och ner och man längtade bara tills dess att dagen skulle ta slut och man fick gå och lägga sig för att starta upp nytt.

I eftermiddag verkar det ha vänt lite grann faktiskt. Jag börjar känna mig lite piggare i huvudet i alla fall och några symtom börjar avta. Lilja har varit piggare och ätit mycket bättre idag. Så jag hoppas att vi får bli friska snart. en vecka känns nog faktiskt. Det har varit en lååång och utdragen vecka det här. Nu vill jag bara tillbaka till det normala!

Sjukstuga

Vi avslutade det gamla året och påbörjade det nya med en sjukstuga här hemma. Dagarna innan nyår gick Robert och blev förkyld, sedan dess har Lilja hunnit bli ordentligt förkyld under natten till igår och jag trillade dit under natten som gick. Båda nätterna har varit väldigt oroliga för lilla L. Många uppvakningar och till slut överflytt in till oss. Det blir nog så ett par nätter nu innan hon är piggare. Hon brukar vilja göra det när hon är sjuk och hon sover mycket bättre då med närheten och tryggheten från oss. Dock får hon alltid börja med att somna i sin egen säng och sedan tar vi över henne när hon vaknar och inte går att söva om därinne.

Idag har hon varit lite sämre. Knappt vela äta någonting, oavsett vad man serverar. Men lite nyponsoppa och yoghurt slank ner i alla fall. Man får ta till alla medel bara de små äter någonting. Och dricker vatten såklart. Försöker erbjuda henne ofta och hon vet att hon alltid kommer åt sin vattenflaska i köket, så där funkar det faktiskt rätt bra i alla fall.

Nu hoppas jag att allt detta går över fort. Det är lagom jobbigt att ta hand om en sjuk liten tös när man själv är sjuk också..

Sömnbrist

Jag kan räkna på en hand de gånger jag har fått sova "en hel natt" (7-8 timmar) det senaste året. Lilja har alltid varit en som vaknat ofta, vare sig hon var 2 månader eller som nu 12 månader. Jag har som oftast inte fått mer än 3 timmar i sträck innan hon väcker mig. Men det känns som att den senaste månaden har varit snäppet värre, och jag har varit så oerhört trött på natten. Det har tagit längre tid för mig att vakna till ordentligt när jag hör henne i monitorn, som annars bara tar någon sekund. Vet inte om det är den mörka årstiden i samband med sömnbristen som gör det eller om hon kanske har vaknat mer och oftare.

Den här senaste veckan har definitivt varit värre, den har varit hemsk! Var och varannan natt har jag varit upp 2-3 timmar och nu på slutet har jag verkligen inte orkat med. Det har slutat med att jag suttit inne på hennes rum och grinat för att hon inte somnar om ordentligt. Hon ligger i min famn med tutte och snutte och myser/halvsover. Men så fort jag lägger ner henne eller att hon faktiskt håller på att somna till ordentligt så vaknar hon till och skriker. Det här tar knäcken på mig totalt just nu! Det är så fruktansvärt jobbigt att inte få sova på natten. Visst jag kan ta mig en tupplur på dagen när hon sover sin 1-1,5 timme. Men ganska ofta vill jag antingen få ta det lite lugnt, äta lunch och slappa eller hinna med att stöka undan lite grann, eftersom att hon sällan tillåter att man gör så mycket utan att hon är i famnen under tiden, vilket försvårar det oerhört. Jag känner att jag inte orkar med så många nätter till på det här viset, det tär väldigt mycket på psyket. Främst under natten. På dagen är jag som inne i ett annat tempo och då klarar jag mer, men natten blir ett rent helvete!

Har läst att sömnbristen hos småbarnsföräldrar kan räknas som tortyr, just eftersom att man vaknar så ofta och kan få vara vaken i längre perioder. Om man vaknar 4 gånger eller fler under natten, så räknas det som att man bara har fått 4 timmars sömn, enligt den artikeln (har ej kollat upp sanningshalten i detta, men tycker att det låter någorlunda rimligt).
Jag tycker definitivt att detta känns som tortyr i alla fall!

Ryggskott

Igår eftermiddag/kväll lyckades jag med att dra på mig ett ryggskott. Vi hade precis kommit hem och jag satt på golvet med Lilja i knät och tog av henne overallen. När jag lyfter upp henne lite grann för att föra overallen under rumpan så att jag kan dra av den så hugger det till nere i ländryggen och jag känner direkt att jag inte kan ta henne. Så jag ropar på Robert som får komma och ta över.
Mycket riktigt har jag svårt att till och med ställa mig upp. Den närmaste timmen eskalerar det och blir värre, kan knappt gå och sitter i soffan och grinar av smärtan. Efter både Ipren, alvedon, värmekudde och lite lätt massage så kändes det lite bättre.
Men nattningen och alla nattliga uppvak av Lilja fick Robert ta. Även idag har han fått tagit allt eftersom att jag inte har blivit bättre.

Ringde sjukvårdsupplysningen idag på förmiddagen och de bekräftade att det antagligen var ryggskott. Så det gäller att äta smärtstillande, röra på mig för att få igång blodcirkulationen och inte lyfta något (lätt med en 1-åring hemma liksom!).
Så nu har jag sjukskrivit mig och Robert får vara hemma och föräldraledig istället och ta hand om lilltösen. Kan inte göra något då jag inte får/klarar av att lyfta upp henne. Känns väldigt surt att det skulle komma nu, en vecka innan hennes 1-årsdag. Har inte tid med det här just nu..

Tandläkaren

Idag hade jag tid för att dra bort en visdomstand. Tandläkaren tyckte att det såg konstigt ut på bilderna som togs sista jag var där, så hon rekommenderade att vi skulle ta bort den eftersom att den verkade växa på neråt mot nedre tandraden (då visdomstanden i nedre käken redan har blivit dragen, så inget stoppade upp för den tanden), bland annat.

I alla fall så var jag där och de började efter att bedövningen äntligen börjat verka. Det knastrade, sprakade och lät massor, jätte obehagligt. Det gick ganska fort till dess att den var ute och då säger tandläkaren; "Jo, det är så att em benbit följde med tanden ut. Men det är ingen fara!" Say what? En bit från skelettet följde alltså med ut! Okej.

Men så fort tandköttet har läkt så ska det göra varken till eller från tydligen. Jag kunde få lite mer ont på grund av det, så lite Alvedon för natten var visst bra. Hoppas att det läker fort och att jag slipper infektion (som jag fick förra gången jag drog en visdomstand).

Avbokningar

Avbokade våra två möten idag. Tanken var föräldragrupp med babymassage och sjukgymnasten idag, men då våra förkylningar fortfarande är under försämring så vill jag inte åka någonstans med henne. Hon lyckas Alltid bli sjuk när jag ska till sjukgymnasten, tror att det är tredje gången jag har fått avboka min tidVi nyser ikapp här hemma, jag och Lilja. Hon är snäppet sämre än mig med hostan, men då insjuknande hon 1 dag innan mig också, så hon ligger lite före. Vi vilar mest och myser på här i alla fall.

Men värmen är svårt att hantera, det blir så kvavt här inne att andningen blir ansträngd. Köpt en fläkt att ha i sovrummet, men innan hon är van ljudet från den så kan vi bara sova med den avstängd (och så får den vara igång medan hon är vaken) och jag vill inte öppna upp så mycket för risken med för mycket drag på henne (och mig med för den delen), framförallt nu när temperaturen är svår när den går upp och ner. Det är svårt, vet inte alls riktigt hur jag ska göra. Tips?