Bra dag och redo för ankomsten

Nu tror jag nog att vi har alla förberedelser klara inför lillprinsessans ankomst, så för min del kan hon gärna få komma när som helst nu. Helst igår om jag fick bestämma! Nu på slutet har jag dessutom börjat sova dåligt bara på grund av graviditeten i sig, en hel del molvärk och allmänt obehag oavsett hur man ligger. Har dessutom i princip alltid ont mer eller mindre av foglossningen, vilket gör att jag inte klarar av så mycket hemmavid. Så nu är jag less. Redo eller inte mentalt, nu vill jag ha ut henne därifrån!

Lilja har fått vara hemma från förskolan nästan hela veckan. Hon fick åka i tisdags och då passade jag på att ta mig till frisören och bara vara på stan ett par timmar. Men dagen efter fick jag meddelande om att det börjat med magsjuka på avdelningen ovanför hennes, vilket är lite väl nära. Så hon har fått vara hemma hela veckan och nu lutar det åt att hon får fortsätta vara hemma tills dess att lillasyster är här, nu när vi börjar närma oss BF ordentligt (12 dagar kvar!) Men vi får se, beror på min ork och sjukdomsförloppen på förskolan. Kanske får försöka boka in oss på besök hos släkten på dagarna istället, bara för att komma bort ett tag.

Men just nu har hon åkt på en förkylning (smittad av oss mest troligt), så vi blir ju hemma bara därför ett par dagar. Inatt sov hon dessutom hos oss, vilket typ aldrig händer annars. Får se hur följande natt blir. När hon har både hosta och är täppt i näsan förstår jag att det är jobbigt för henne att sova. Så jag försöker underlätta med högt under huvudet, nässpray och att smörja in lite vicks.


Idag fick jag ha en mysig dag på stan med en av mina bästa vänner, Sofie. Vi möttes upp på Nola där vi shoppade lite pysselgrejer (det är ju vårträffen för High Coast Scrap som anordnas denna helg, men jag vågade inte signa upp mig och vara där med tanke på BF-datumet), sedan drog vi ner på stan för lite lunch, en massa surr och lite shopping på stan. Underbart med lite kvalitetstid med en fin vän!
När vi bröt upp gjorde jag några småärenden till innan jag drog mig vidare hemåt.

Nu är jag rätt nöjd med dagen ändå, trots att jag är trött och har lite ont efter all promenerande på stan. Barnet sover, jag har gjort bort alla måsten och ska bosätta mig i soffan tills det är dags för sängen. Hoppas på en bra natt inatt!

Sängen är bäddad och redo för sin kommande ockupant :) 

Inte förberedd

Nu är vi helt friska från magsjukan. Vi äter alla som vi ska och allt är tillbaka till det normala typ. Men istället gick både jag och Robert och blev förkylda direkt efteråt, Lilja däremot har klarat sig hittills vilket är skönt (hon är ju alltid förkyld annars).

Jag var hos barnmorskan tidigare i veckan och vi pratade en del om tankarna kring graviditeten och förlossningen. På vägen hem, när tankarna väl kommit igång och börjat snurra, så insåg jag att jag är inte alls mentalt förberedd på den här kommande förlossningen eller bebisen. Hela den här graviditeten har bara passerat utan att jag har haft tid att greppa och ofamna den ordentligt. Har bara ryckt åt axlarna till allting eftersom att inget har känts speciellt, har ju redan gått igenom det en gång. Men då var det som en blixt slog ner och chockade mig helt. Jag är fan höggravid och ska snart föda ut en unge!

Jag känner mig totalt borta och helt nollställd inför allt. Kommer att få en total chock känns det som och för att förebygga det och en ev. förlossningsdepression så måste jag förbereda mig, men jag vet inte hur. Vet heller inte hur jag ens ska få tid till att sitta och bearbeta detta i huvudet i lugn och ro med tanke på en vild 2-åring som springer runt benen konstant. Och det är 3 veckor kvar till BF! Hur ska jag klara det?

Har dessutom mått sämre, rent ångestmässigt, de senaste 2 veckorna. Har inte riktigt kunnat sätta fingret på exakt vad det beror på. Men mestadels är det väl att jag egentligen känner mig rätt oduglig som inte orkar med att göra saker här hemma, varken ge Lilja den tid och stimulans hon behöver eller se till att huset ser okej ut och är i beboeligt skick. Med all värk och utan energi så känner jag mig mer som en belastning än en tillgång och jag tycker att det är orättvist mot min familj. Jag försöker så gott jag kan och orkar, men det räcker inte till. Lilja har dessutom i princip varit hemma i 3 veckor, så allt med henne har hamnat på mig hela dagarna och jag vet inte ens om jag vågar skicka tillbaka henne till förskolan, även om jag verkligen skulle behöva det för att få tiden för mig själv.

Sedan igår eftermiddag har jag dessutom haft väldigt stark ångest och idag har jag bara fått kämpa för att ta mig igenom den med Lilja själv. Har haft två ångestattacker och mått allmänt dåligt med gråt idag. Känner mig rätt hemsk när min 2-åring tröstar sin mamma som har en ångestattack mitt framför henne.. Just nu känns allt bara hopplöst, men trots det så försöker jag verkligen att kämpa för min lilla flickas skull. Jag vet bara inte vad jag ska göra åt det eller om jag ens hinner göra något åt det.

Magsjuka

Natten till onsdag drabbades både jag och Lilja av magsjuka. Vi hade en riktig tuff natt utan sömn från 01.30 tiden ungefär, fram till ja.. typ natten därefter, med ett par små tupplurar här och där. Robert satt och hjälpte Lilja när hon kräktes och jag satt på min egen kant och gjorde detsamma. Däremellan hämtade jag nya sängkläder och pyjamasar allteftersom allt blev nedkräkt. Det blev dusch mitt i natten och bara allmänt mycket kaos och hemskheter hela natten och förmiddagen på onsdagen. På eftermiddagen hade det lugnat ner sig lite grann. Då var vi bara medtagna båda två och försökte få behålla den lilla vätska vi fick i oss. Min blev lite värre med mer symtom än Liljas så jag var bättre först kvällen/natten efter utbrottet, men Lilja var rätt okej redan strax efter lunchtid dagen efter. Så för henne höll det i sig drygt 12 timmar och för mig 18-24 timmar lite drygt. Vi blev båda "någorlunda friska" lagom till att Robert blev dålig på torsdagkväll/natt. Jag hade ett par riktigt tuffa dagar där, höggravid och inte fullt frisk, samtidigt som jag fick ta hand om en energisk 2-åring och hålla efter i sjukstugan med allt vad det innebar.

Kan säga att tvättmaskinen har aldrig gått så varm någonsin! Vet inte hur många uppsättningar med sängkläder, handdukar, pyjamasar och kläder vi har tvättat den här veckan. Det har säkert gått 4-5 maskiner varje dag! Men nu är vi i princip ikapp med all tvätt, städ och vi är friska allihopa. Förutom att vi istället har börjat dra på oss en förkylning så fort vi blev friska igår. Det är inte klokt! Nog tycker jag att man kan få en lite paus i alla sjukdomar, men jag tror fan att jag och Lilja har varit konstant sjuka sedan i december.

Det var i fredags när jag frågade Lilja om hon ville ha mat (i min tanke var det alltså typ nyponsoppa till middag) och hon skriker "JAAAA!", springer och sätter sig vid bordet och hojtar och hoppar upp och ner i stolen, helt lyrisk över att hon äntligen ska få mat. Blev lite paff där kan jag säga, så jag fick snabbt slänga ihop lite makaroner och köttbullar (ville ha något lätt och någorlunda snällt mot magen iaf). Och hon åt! Då förstod jag att hon var typ frisk. Däremot kräktes hon den natten/morgonen när hon hade fått sin vällingflaska. Tror att hon åt lite för mycket av den och att det blev en chock för magen, för kort därefter kom allt upp igen i två omgångar. Så jag var lite rädd att allt började om igen, vilket hade varit en mardröm. Så varje gång hon har tjöjts så har jag varit rädd att allt ska komma åter. Har därför varit väldigt noga nu på slutet att tvätta och byta ut allt, rengjort och spritat alla väsentliga ytor, duschat och försökt hålla alla bakterier borta.

Vi är dock alla fortfarande trött och slitna efter veckan och aptiten är väl inte helt tillbaka som den var innan. Så jag ska hålla Lilja hemma ett par dagar till. Men idag var jag och köpte pizza till middag. Mums! Även bunkrat upp med massa gott för att hålla oss (mest mig!) vid gott humör under dessa dagar. Ska fortsätta jobba med att få i oss ordentligt med vätska och salt. Så om ett par dagar till så är vi nog oss själva helt igen. Bara att vänta ut det.

Men jag rekommenderar verkligen inte att vara höggravid och magsjuk, det är inte en bra kombination och bland det värsta jag varit med om den här veckan. Så nu blickar vi framåt och hoppas på att få vara friska tills lillan kommer.



Såhär roligt kan man ha det dom dagar man är tillräckligt pigg efter en jobbig sjukdom: 

Gott med mat!

Gömmer sig i bollhavet :) 

Skönt att få komma ut och få lite luft, känner sig redan piggare bara efter det

Åka snökana

Köra bil

Glad tjej, trots en jobbig vecka 

Badhuset

Igår var vi på badhuset med Lilja för första gången sedan babysimmet. Vi har som aldrig tagit oss för att åka dit, mest tror jag att vi har tyckt det känts lite krångligt med allt gällande sov- och mattider. Men nu kände jag verkligen att jag ville göra något med henne, något nytt och roligt. Och nog tyckte hon att det var roligt allt! Hon älskade det fullkomligt! Hon åkte rutschkanor i oändlighet (till och med den stora röda bredvid forsen utanför söderhavet) och gick runt i lilla söderhavet som inget annat. Spatserade på och hämtade leksaker, hällde vatten på oss och var inte alls rädd för att hon fick vatten över hela sig (hon som inte alls tycker om att få vatten på huvudet/ryggen).

Vi kom dit vid 14-tiden någon gång och började bada direkt i lilla söderhavet. Det var rätt mycket folk, men inte knökfullt, så det var ingen fara alls att vara där. Förstår mig dock inte på 8-10 åringar som prompt måste vara och stoja och leka där i söderhavet samtidigt som de små är där. Varför kan inte deras föräldrar släpa iväg dom på annat istället? Frustrerande!

Det tog en liten stund innan hon tog mod till sig att lämna pappans knä där i vattnet, men efter en 5-10 minuter och en första tur i den lilla rutschkanan så var hon såld! Vi var både i söderhavet, åkte den större rutschkanan, simmade runt allmänt i vattnet och njöt av att hon hade det roligt. Vi pausade för middag, pannkaka till den lilla och hamburgertallrik till föräldrarna. Det krävdes lite energipåfyllning för att orka med en stund till efteråt.

Vid 17-tiden gav vi oss och gick till duscharna. En hel del protester, men så fort vi rundat hörnet var det ingen fara och hon var så snäll och lättsam i duschen och omklädningsrummet efteråt. Jag var helt chockad av den reaktionen från henne, men väldigt stolt också. Att allt gick så himla smidigt och bra trots hennes väldigt intensiva personlighet just nu. Det gör att det inte känns så jobbigt att åka på andra aktiviteter eller att åka dit igen längre fram.

Vi hade alla riktigt roligt där igår och det var så värt det att åka dit med henne (trots att jag hade fruktansvärt(!) ont i fogarna på kvällen och även en hel del idag). Det blev verkligen ett minne jag ska hålla fast vid länge! Lite synd att jag inte hade telefonen med mig och fotade, ville inte riktigt riskera den (trots att den ska vara vattentålig), så jag får leva med minnesbilderna i huvudet och känslorna det gav.

Funderingar kring graviditet och förlossning

Då har vi kommit in i Mars och jag har 5 veckor kvar till BF. Har hittills gått upp 15 kg(!), med Lilja gick jag upp totalt 13.. Så det börjar gå utför. Vet inte riktigt vart allt sitter någonstans. Samlar inte på mig någon vätska vad jag märker av, så jag börjar fundera på om det blir en monster-stor bebis som kommer att titta fram.
Börjar väl lite smått förstå att vi ska ha ett till barn. Men det känns fortfarande så avlägset och långt bort. Som att jag inte ens vore gravid ännu. Det är en väldigt underlig känsla. Jag har lite svårt att greppa att jag ska föda igen om bara ett par veckor, det känns overkligt och skrämmande. Känner att jag inte alls har landat i hela situationen ännu..

Såklart att jag längtar efter vår lilla prinsessa, men det känns även konstigt att gå igenom allt igen. Amning, spädbarnstiden, ingen sömn (inte för att den existerade innan heller!), skrik och nerspydda kläder.. Dessutom rodda en trotsig 2-åring som jag tror kommer att bli väldigt svartsjuk med tanke på hur mammig hon är just nu. Vet inte alls hur jag ska hantera den biten. Allt känns bara så annorlunda, just eftersom att vi redan har Lilja. Har en konstig känsla av att nästa bebis ska ersätta henne, vilket det absolut inte gör. Vi älskar henne och hon kan absolut inte ersättas av någon annan! Kan bara inte just nu se hur man får allt att gå ihop med flera, där man älskar flera lika mycket.

Vet att det bara är tankespöken allting, men det stör mig oerhört. Så jag vill på ett sätt försöka hitta orken att göra saker med bara henne nu, medan vi kan lägga allt fokus på Lilja. Skämma bort henne massor vill jag göra! Men det är inte optimalt det heller. Dock vill jag försöka lägga mer tid på att hitta på saker som att fara på badhuset (vilket vi aldrig har gjort med henne(!), men som vi faktiskt ska göra redan i morgon), åka på leklandet, dra iväg till stan och fika. Lite småsaker som gör att vi kanske skapar ett starkare band nu innan bebis kommer och tar över och är i vägen.

Förlossningen känner jag inte alls att jag har någon koll på.. Jag måste verkligen försöka börja förbereda mig mentalt på det. Lite mer skrämmande denna gång, eftersom att jag vet hur ont och jobbigt det är. Men det är mest omständigheterna kring vägen dit som skrämmer mig en del nu. Vad gör man om det är mitt i natten? Hinner barnvakten (min mamma) hit? Kommer jag veta på samma sätt denna gång att den har startat? Så mycket funderingar och frågor, utan svar..

Någon som kan ge mig alla svar?