måndag, april 23, 2018

Emirah

Den 17/4 kl. 23.05 föddes vår lilla flicka. 51 cm lång och 4215 gram tung. Emirah blir hennes tilltalsnamn.


Jag hade en tid bokad på specialistmödravården för en läkarundersökning eftersom jag gått över 12 dagar. Det sattes en CTG-kurva, gjordes ultraljud och en undersökning. Allt visade på en frisk flicka på drygt 4 kg. Undersökningen visade på en mogen tapp och öppen  3 cm. En hinnsvepning gjordes och jag blev förvarnad om lite förvärkar som skulle komma strax därefter. Och det gjorde det minsann!
Jag började få värk redan på väg hem och de följande 7 timmarna hade jag förvärkar som alltmer ökade i intensitet och antal. Strax innan 6 var det dags att åka in och jag blev inskriven direkt. 5 timmar senare föddes hon efter många timmars värkarbete.
En underbar känsla!

Torsdag eftermiddag fick vi äntligen åka hem efter läkarnas godkännande. Så skönt att få komma hem, om än tufft som vanligt att återhämta sig efter en förlossning, försöka få ordning på amning och hantera alla känslostormar. Vi ska ta ett par dagar till innan vi tar emot besök dock då jag inte riktigt är i fas med mig själv och amningen ännu. Men snart ska vi dela med oss av denna lilla goding.

Spännande att bli storasyster 







fredag, april 13, 2018

8 dagar över

8 dagar över tiden. Nu orkar jag inte mer snart. Känner verkligen hur jag är på bristningsgränsen. Den senaste veckan har inte varit rolig, det har varit väldigt jobbigt både fysiskt och psykiskt. Jag får mer och mer ont, har svårt att gå och det är så fruktansvärt tungt att bära på 18 kilo extra. Kroppen tar otroligt mycket stryk just nu känner jag, det känns överallt. Även sömnen har blivit sämre. Så fort jag vänder mig om i sängen så vaknar jag av att det gör ont och att det bara är allmänt svårt att vända sig om. Är lika smidig som en strandad val.

Lilja blev dessutom sjuk i söndags. Feber, utslag och hosta har härjat hela veckan. Febern gav äntligen med sig igår, så 2 feberfri dagar nu. Men resterande verkar ligga kvar, samt apritlösheten. Vi vet inte om det är vattkoppor hon har, då utslagen inte har betett sig som de ska göra. Hon kan ha fått en väldigt mild släng av det, eller så är det något helt annat.
Jag var i alla fall hemma med henne själv på måndag och tisdag. Men under tisdagen bröt jag ihop totalt, jag grät typ 4 gånger den dagen. Kände bara att jag inte klarade av mera (och det gör jag väl fortfarande inte). Robert fick därmed vara hemma och vabbar resten av veckan eftersom att jag är sjukskriven.

Han, min underbara karl som stöttar mig i motvinden, har verkligen fått ta hand om Allt de här dagarna. Barn och hem. Jag har inte orkat med någonting. Har dessutom varit borta en del, då jag har flytt hemmet för att komma bort ett tag. Jag har inte alls mått bra den senaste tiden och det blir bara värre. Dessutom hamnar alla mina "måsten" bara längre ner då jag inte orkar ta tag i dom. Allt känns hundra gånger jobbigare att göra just nu. Så med det hängandes över mig och alla mina orostsnkar kring förlossningen och kommande bebis gör att jag inte alls mår bra och jag känner mig orolig, ledsen och deppig över allt. Till den punkt att jag inte orkar med längre. Allt förfaller runtom just nu och jag vill bara skippa allting, lägga mig under täcket och inte komma fram förrän till sommaren. Är det möjligt måntro?

Jag är helt övertygad om att det blir
igångsättning nästa vecka.
Den här ungen verkar inte vilja komma ut självmant.



torsdag, april 05, 2018

Påsken och BF-dagen

Påsken är över sedan en vecka tillbaka, men jag har inte riktigt haft ork att sitta ner och skriva. Så här kommer en sen uppdatering om vad som hänt senaste veckan helt enkelt.
Förra torsdagen var det skärtorsdag och Lilja fick äntligen gå på förskolan igen (som vi båda har längtat!). Jag spökade ut henne med lite smink och en sjal, men sjalen var inte så populär annat än på korten, sen var hon rätt less på den. Men det är ju förståeligt eftersom det är rätt så svårt att leka med sån som hänger och slänger över hela sig.
Hon fick även ett påskägg när hon kom hem från förskolan den dagen. Jag kunde inte låta bli att köpa några småsaker när jag var på affären. Så hon fick en påskutstyrsel, en liten gosedjurs-uggla, hårspännen och lite jordnötter. Hon var riktigt nöjd över presenterna i ägget och visade upp det hela dagen! 

Påskhelgen blev i alla fall väldigt lugn och den spenderades mest hemmavid då det har varit mycket sjukdom runt om i släkten. Vi var ner till mina föräldrar på middag på lördagen, men utöver det har det bara varit lugnt. Inte ens några påskkärringar kom förbi och tiggde godis. Jag som hade förberett med en hel del. Men det är svårt att veta om det är någon som kommer när det är första gången. Så jag har en hel del godis kvar i skafferiet..

Min lilla glada påskkärring

Öppnar sitt påskägg

Nöjd tjej

Idag fick jag även veta att det går vattkoppor på förskolan, så nu blir nog kanske Lilja hemma igen (har inte riktigt bestämt hur vi ska göra). Om Lilja har vattkoppor när bebisen kommer är den inte helt skyddad, så jag är lite osäker nu när det är så nära inpå allt. BF är trots allt idag. Men denna lilla tös verkar inte vilja göra som sin storasyster och komma på ”sin” dag. Det lutar åt att få gå över tiden. Men drygt känns det, huvva. Är tillräckligt less redan nu som det är. Det är riktigt tungt både fysiskt och psykiskt just nu.

Har gått upp nästan 17kg hittills (med Lilja gick jag bara upp 13kg) och har massa värk från foglossningen. Har dessutom hamnat i en svacka gällande måendet i och med graviditeten/förlossningen/kommande bebis och har inte hittat åt någon balans i allt det ännu. Har gått till en psykolog nu två gånger för att få lite stöd gällande allt detta och ska såklart fortsätta ett tag till. Det är bara alldeles för mycket just nu på alla fronter och att då ens försöka att bara lägga fokus på kommande förlossning och bebis går inte riktigt. Men jag försöker lägga undan vissa saker, medan andra är svårare. Så jag hoppas att det släpper, lite grann i alla fall, efter förlossningen. Blir väl ett annat typ av fokus på familjen då som jag hoppas ska skingra tankarna på allt annat och ge mig lite andrum att greppa den nya familjesituationen och försöka komma underfund med hur det ska gå ihop.

Nu hoppas jag i alla fall att hon kommer ut snart!

BF idag! Men ingen bebis.. 



lördag, mars 24, 2018

Bra dag och redo för ankomsten

Nu tror jag nog att vi har alla förberedelser klara inför lillprinsessans ankomst, så för min del kan hon gärna få komma när som helst nu. Helst igår om jag fick bestämma! Nu på slutet har jag dessutom börjat sova dåligt bara på grund av graviditeten i sig, en hel del molvärk och allmänt obehag oavsett hur man ligger. Har dessutom i princip alltid ont mer eller mindre av foglossningen, vilket gör att jag inte klarar av så mycket hemmavid. Så nu är jag less. Redo eller inte mentalt, nu vill jag ha ut henne därifrån!

Lilja har fått vara hemma från förskolan nästan hela veckan. Hon fick åka i tisdags och då passade jag på att ta mig till frisören och bara vara på stan ett par timmar. Men dagen efter fick jag meddelande om att det börjat med magsjuka på avdelningen ovanför hennes, vilket är lite väl nära. Så hon har fått vara hemma hela veckan och nu lutar det åt att hon får fortsätta vara hemma tills dess att lillasyster är här, nu när vi börjar närma oss BF ordentligt (12 dagar kvar!) Men vi får se, beror på min ork och sjukdomsförloppen på förskolan. Kanske får försöka boka in oss på besök hos släkten på dagarna istället, bara för att komma bort ett tag.

Men just nu har hon åkt på en förkylning (smittad av oss mest troligt), så vi blir ju hemma bara därför ett par dagar. Inatt sov hon dessutom hos oss, vilket typ aldrig händer annars. Får se hur följande natt blir. När hon har både hosta och är täppt i näsan förstår jag att det är jobbigt för henne att sova. Så jag försöker underlätta med högt under huvudet, nässpray och att smörja in lite vicks.


Idag fick jag ha en mysig dag på stan med en av mina bästa vänner, Sofie. Vi möttes upp på Nola där vi shoppade lite pysselgrejer (det är ju vårträffen för High Coast Scrap som anordnas denna helg, men jag vågade inte signa upp mig och vara där med tanke på BF-datumet), sedan drog vi ner på stan för lite lunch, en massa surr och lite shopping på stan. Underbart med lite kvalitetstid med en fin vän!
När vi bröt upp gjorde jag några småärenden till innan jag drog mig vidare hemåt.

Nu är jag rätt nöjd med dagen ändå, trots att jag är trött och har lite ont efter all promenerande på stan. Barnet sover, jag har gjort bort alla måsten och ska bosätta mig i soffan tills det är dags för sängen. Hoppas på en bra natt inatt!

Sängen är bäddad och redo för sin kommande ockupant :) 



fredag, mars 16, 2018

Inte förberedd

Nu är vi helt friska från magsjukan. Vi äter alla som vi ska och allt är tillbaka till det normala typ. Men istället gick både jag och Robert och blev förkylda direkt efteråt, Lilja däremot har klarat sig hittills vilket är skönt (hon är ju alltid förkyld annars).

Jag var hos barnmorskan tidigare i veckan och vi pratade en del om tankarna kring graviditeten och förlossningen. På vägen hem, när tankarna väl kommit igång och börjat snurra, så insåg jag att jag är inte alls mentalt förberedd på den här kommande förlossningen eller bebisen. Hela den här graviditeten har bara passerat utan att jag har haft tid att greppa och ofamna den ordentligt. Har bara ryckt åt axlarna till allting eftersom att inget har känts speciellt, har ju redan gått igenom det en gång. Men då var det som en blixt slog ner och chockade mig helt. Jag är fan höggravid och ska snart föda ut en unge!

Jag känner mig totalt borta och helt nollställd inför allt. Kommer att få en total chock känns det som och för att förebygga det och en ev. förlossningsdepression så måste jag förbereda mig, men jag vet inte hur. Vet heller inte hur jag ens ska få tid till att sitta och bearbeta detta i huvudet i lugn och ro med tanke på en vild 2-åring som springer runt benen konstant. Och det är 3 veckor kvar till BF! Hur ska jag klara det?

Har dessutom mått sämre, rent ångestmässigt, de senaste 2 veckorna. Har inte riktigt kunnat sätta fingret på exakt vad det beror på. Men mestadels är det väl att jag egentligen känner mig rätt oduglig som inte orkar med att göra saker här hemma, varken ge Lilja den tid och stimulans hon behöver eller se till att huset ser okej ut och är i beboeligt skick. Med all värk och utan energi så känner jag mig mer som en belastning än en tillgång och jag tycker att det är orättvist mot min familj. Jag försöker så gott jag kan och orkar, men det räcker inte till. Lilja har dessutom i princip varit hemma i 3 veckor, så allt med henne har hamnat på mig hela dagarna och jag vet inte ens om jag vågar skicka tillbaka henne till förskolan, även om jag verkligen skulle behöva det för att få tiden för mig själv.

Sedan igår eftermiddag har jag dessutom haft väldigt stark ångest och idag har jag bara fått kämpa för att ta mig igenom den med Lilja själv. Har haft två ångestattacker och mått allmänt dåligt med gråt idag. Känner mig rätt hemsk när min 2-åring tröstar sin mamma som har en ångestattack mitt framför henne.. Just nu känns allt bara hopplöst, men trots det så försöker jag verkligen att kämpa för min lilla flickas skull. Jag vet bara inte vad jag ska göra åt det eller om jag ens hinner göra något åt det.


söndag, mars 11, 2018

Magsjuka

Natten till onsdag drabbades både jag och Lilja av magsjuka. Vi hade en riktig tuff natt utan sömn från 01.30 tiden ungefär, fram till ja.. typ natten därefter, med ett par små tupplurar här och där. Robert satt och hjälpte Lilja när hon kräktes och jag satt på min egen kant och gjorde detsamma. Däremellan hämtade jag nya sängkläder och pyjamasar allteftersom allt blev nedkräkt. Det blev dusch mitt i natten och bara allmänt mycket kaos och hemskheter hela natten och förmiddagen på onsdagen. På eftermiddagen hade det lugnat ner sig lite grann. Då var vi bara medtagna båda två och försökte få behålla den lilla vätska vi fick i oss. Min blev lite värre med mer symtom än Liljas så jag var bättre först kvällen/natten efter utbrottet, men Lilja var rätt okej redan strax efter lunchtid dagen efter. Så för henne höll det i sig drygt 12 timmar och för mig 18-24 timmar lite drygt. Vi blev båda "någorlunda friska" lagom till att Robert blev dålig på torsdagkväll/natt. Jag hade ett par riktigt tuffa dagar där, höggravid och inte fullt frisk, samtidigt som jag fick ta hand om en energisk 2-åring och hålla efter i sjukstugan med allt vad det innebar.

Kan säga att tvättmaskinen har aldrig gått så varm någonsin! Vet inte hur många uppsättningar med sängkläder, handdukar, pyjamasar och kläder vi har tvättat den här veckan. Det har säkert gått 4-5 maskiner varje dag! Men nu är vi i princip ikapp med all tvätt, städ och vi är friska allihopa. Förutom att vi istället har börjat dra på oss en förkylning så fort vi blev friska igår. Det är inte klokt! Nog tycker jag att man kan få en lite paus i alla sjukdomar, men jag tror fan att jag och Lilja har varit konstant sjuka sedan i december.

Det var i fredags när jag frågade Lilja om hon ville ha mat (i min tanke var det alltså typ nyponsoppa till middag) och hon skriker "JAAAA!", springer och sätter sig vid bordet och hojtar och hoppar upp och ner i stolen, helt lyrisk över att hon äntligen ska få mat. Blev lite paff där kan jag säga, så jag fick snabbt slänga ihop lite makaroner och köttbullar (ville ha något lätt och någorlunda snällt mot magen iaf). Och hon åt! Då förstod jag att hon var typ frisk. Däremot kräktes hon den natten/morgonen när hon hade fått sin vällingflaska. Tror att hon åt lite för mycket av den och att det blev en chock för magen, för kort därefter kom allt upp igen i två omgångar. Så jag var lite rädd att allt började om igen, vilket hade varit en mardröm. Så varje gång hon har tjöjts så har jag varit rädd att allt ska komma åter. Har därför varit väldigt noga nu på slutet att tvätta och byta ut allt, rengjort och spritat alla väsentliga ytor, duschat och försökt hålla alla bakterier borta.

Vi är dock alla fortfarande trött och slitna efter veckan och aptiten är väl inte helt tillbaka som den var innan. Så jag ska hålla Lilja hemma ett par dagar till. Men idag var jag och köpte pizza till middag. Mums! Även bunkrat upp med massa gott för att hålla oss (mest mig!) vid gott humör under dessa dagar. Ska fortsätta jobba med att få i oss ordentligt med vätska och salt. Så om ett par dagar till så är vi nog oss själva helt igen. Bara att vänta ut det.

Men jag rekommenderar verkligen inte att vara höggravid och magsjuk, det är inte en bra kombination och bland det värsta jag varit med om den här veckan. Så nu blickar vi framåt och hoppas på att få vara friska tills lillan kommer.



Såhär roligt kan man ha det dom dagar man är tillräckligt pigg efter en jobbig sjukdom: 
Gott med mat!

Gömmer sig i bollhavet :) 

Skönt att få komma ut och få lite luft, känner sig redan piggare bara efter det

Åka snökana

Köra bil

Glad tjej, trots en jobbig vecka 




söndag, mars 04, 2018

Badhuset

Igår var vi på badhuset med Lilja för första gången sedan babysimmet. Vi har som aldrig tagit oss för att åka dit, mest tror jag att vi har tyckt det känts lite krångligt med allt gällande sov- och mattider. Men nu kände jag verkligen att jag ville göra något med henne, något nytt och roligt. Och nog tyckte hon att det var roligt allt! Hon älskade det fullkomligt! Hon åkte rutschkanor i oändlighet (till och med den stora röda bredvid forsen utanför söderhavet) och gick runt i lilla söderhavet som inget annat. Spatserade på och hämtade leksaker, hällde vatten på oss och var inte alls rädd för att hon fick vatten över hela sig (hon som inte alls tycker om att få vatten på huvudet/ryggen).

Vi kom dit vid 14-tiden någon gång och började bada direkt i lilla söderhavet. Det var rätt mycket folk, men inte knökfullt, så det var ingen fara alls att vara där. Förstår mig dock inte på 8-10 åringar som prompt måste vara och stoja och leka där i söderhavet samtidigt som de små är där. Varför kan inte deras föräldrar släpa iväg dom på annat istället? Frustrerande!

Det tog en liten stund innan hon tog mod till sig att lämna pappans knä där i vattnet, men efter en 5-10 minuter och en första tur i den lilla rutschkanan så var hon såld! Vi var både i söderhavet, åkte den större rutschkanan, simmade runt allmänt i vattnet och njöt av att hon hade det roligt. Vi pausade för middag, pannkaka till den lilla och hamburgertallrik till föräldrarna. Det krävdes lite energipåfyllning för att orka med en stund till efteråt.

Vid 17-tiden gav vi oss och gick till duscharna. En hel del protester, men så fort vi rundat hörnet var det ingen fara och hon var så snäll och lättsam i duschen och omklädningsrummet efteråt. Jag var helt chockad av den reaktionen från henne, men väldigt stolt också. Att allt gick så himla smidigt och bra trots hennes väldigt intensiva personlighet just nu. Det gör att det inte känns så jobbigt att åka på andra aktiviteter eller att åka dit igen längre fram.

Vi hade alla riktigt roligt där igår och det var så värt det att åka dit med henne (trots att jag hade fruktansvärt(!) ont i fogarna på kvällen och även en hel del idag). Det blev verkligen ett minne jag ska hålla fast vid länge! Lite synd att jag inte hade telefonen med mig och fotade, ville inte riktigt riskera den (trots att den ska vara vattentålig), så jag får leva med minnesbilderna i huvudet och känslorna det gav.


fredag, mars 02, 2018

Funderingar kring graviditet och förlossning

Då har vi kommit in i Mars och jag har 5 veckor kvar till BF. Har hittills gått upp 15 kg(!), med Lilja gick jag upp totalt 13.. Så det börjar gå utför. Vet inte riktigt vart allt sitter någonstans. Samlar inte på mig någon vätska vad jag märker av, så jag börjar fundera på om det blir en monster-stor bebis som kommer att titta fram.
Börjar väl lite smått förstå att vi ska ha ett till barn. Men det känns fortfarande så avlägset och långt bort. Som att jag inte ens vore gravid ännu. Det är en väldigt underlig känsla. Jag har lite svårt att greppa att jag ska föda igen om bara ett par veckor, det känns overkligt och skrämmande. Känner att jag inte alls har landat i hela situationen ännu..

Såklart att jag längtar efter vår lilla prinsessa, men det känns även konstigt att gå igenom allt igen. Amning, spädbarnstiden, ingen sömn (inte för att den existerade innan heller!), skrik och nerspydda kläder.. Dessutom rodda en trotsig 2-åring som jag tror kommer att bli väldigt svartsjuk med tanke på hur mammig hon är just nu. Vet inte alls hur jag ska hantera den biten. Allt känns bara så annorlunda, just eftersom att vi redan har Lilja. Har en konstig känsla av att nästa bebis ska ersätta henne, vilket det absolut inte gör. Vi älskar henne och hon kan absolut inte ersättas av någon annan! Kan bara inte just nu se hur man får allt att gå ihop med flera, där man älskar flera lika mycket.

Vet att det bara är tankespöken allting, men det stör mig oerhört. Så jag vill på ett sätt försöka hitta orken att göra saker med bara henne nu, medan vi kan lägga allt fokus på Lilja. Skämma bort henne massor vill jag göra! Men det är inte optimalt det heller. Dock vill jag försöka lägga mer tid på att hitta på saker som att fara på badhuset (vilket vi aldrig har gjort med henne(!), men som vi faktiskt ska göra redan i morgon), åka på leklandet, dra iväg till stan och fika. Lite småsaker som gör att vi kanske skapar ett starkare band nu innan bebis kommer och tar över och är i vägen.

Förlossningen känner jag inte alls att jag har någon koll på.. Jag måste verkligen försöka börja förbereda mig mentalt på det. Lite mer skrämmande denna gång, eftersom att jag vet hur ont och jobbigt det är. Men det är mest omständigheterna kring vägen dit som skrämmer mig en del nu. Vad gör man om det är mitt i natten? Hinner barnvakten (min mamma) hit? Kommer jag veta på samma sätt denna gång att den har startat? Så mycket funderingar och frågor, utan svar..

Någon som kan ge mig alla svar?


söndag, februari 25, 2018

Betar av listan

Nu börjar vi beta av vår "att göra lista" allt eftersom här hemma. Eller ja, det är mest Robert som betar av den (förutom den delen gällande att vara gravid och förbereda/boa in för tös nummer två). Han har satt upp en ledstång i trappan, som blev jätte bra. Bra både för mig och Lilja. Lättare för oss båda två att komma både upp och ner nu.
Har bytt handtag och lås på dörren, så nu vet vi att det inte finns nycklar på vift någonstans till huset, vilket känns väldigt bra och tryggt.
Och jag har faktiskt i princip packat BB-väskan klart faktiskt. Bara typ laddare kvar, men det tar jag i sista minuten.

Ledstång i trappen

Men jag börjar bli väldigt stressad över avstyckningen och köpet av huset. Det dyker upp flera småsaker allteftersom som vi måste fixa med och som kostar mer pengar, samt att det verkar se mer och mer ut som att allt kommer att bli klart i samma veva som födseln.. Känns rätt så tufft att hålla på att ordna med allt det när man precis kommit från BB, inte direkt ett drömscenario. Så jag hoppas verkligen, verkligen att allt går smidigt nu efter att beslutet är taget. Vill inte behöva knövla på med juristen, banken, lantmäteriet, mäklaren eller någon annan part. Vill bara att allt ska flöda fram som i ett vattenfall, helst lika fort också. Skulle vara drömmen att ha allt klart innan förlossningen så att man inte behöva bekymra sig för det då. Men det är bara önsketänkande, och med min vanliga tur en omöjlighet. Men jag ska fortsätta hoppas!


Jag ska även fortsätta hoppas på att Lilja börja greppa potträningen snart och att hon börjar utöka ordförrådet och talet i sig. Har listat upp att det finns 14 ord hon har och använder sig utav. Det är inte jätte mycket, så det blir fort frustration från allas sida när kommunikationen inte finns där. Samtidigt märks det väldigt väl att hon är i en utvecklingsfas just nu, för känslorna strömmar över för henne dagligen. Så det är mycket för henne just nu, utveckling och ändrade rutiner och vi som pushar för att lära henne massa andra saker samtidigt. Förstår att hon har det tufft, men jag har det nog lika tufft just nu tror jag.. Vi kämpar på. Hon kommer att få fortsätta vara hemma från förskolan ett par dagar till mest troligt, då det har börjat gå magsjuka där. Och det är något jag verkligen inte vill ha hem som höggravid, nej huvva!


Plockade fram tågbanan tidigare i veckan för att kunna roa henne


torsdag, februari 22, 2018

Jobbig vecka

Jag är äntligen frisk igen, men har haft en riktigt tuff vecka. Jag har inte mått särskilt bra på kvällarna och jag har inte lyckats lista ut varför/varifrån det kommer. Får bara ångest och en deppighet över allt. Känns inte alls bra. Dagarna är rätt okej, men på kvällarna kommer allt.. Det är jätte jobbigt med det just nu.
Dessutom har jag sådan värk, typ överallt hela tiden och en hel del sammandragningar som kommer vissa kvällar. Nu ikväll har jag även haft sån sjuk smärta, för kanske någon nerv som kommer i kläm pga bebisen. Vet inte riktigt vad det är, men galet ont gör det.

Har varit hemma med Lilja en hel vecka, sedan fredagen förra veckan. Detta för att börja potträna henne. Det har väl gått helt okej. Vi kör efter boken/metoden "Potträning på 3 dagar". Hon förstår att hon kissar, men kopplingen har inte riktigt kommit ännu att hon behöver kissa. Så det blir en hel del olyckor och mycket tvätt, men vi kämpar på. Dagtid är hon i alla fall numera helt utan blöja, åtminstone hemma. Får se hur det blir på förskolan, beror lite på hur det ser ut på måndag då hon får återgå dit. Hon är duktig trots allt, inte alls slagit bakut över att vi tagit bort blöjorna. Hon verkar greppa konceptet helt, med blöja på natten och utan på dagen. Sen att det inte är klockrent ännu är en helt annan sak. Det kan nog ta ett par veckor, men fram till dess så kommer vi fortsätta att träna här hemma.

Hon har även gått och blivit extreeemt mammig senaste veckan. Bara jag som kan natta henne just nu, hon blir helt skogstokig annars. Vi som inte haft problem innan, hon har accepterat varannan kväll mellan oss. Tror att det kan vara att det är vi två som är hemma hela dagarna, och därmed jag som ger henne allt under den tiden. Men det tär även på mig en del, att inte få någon avlastning riktigt. Vi tycker inte att det är värt att bråka med henne så pass att hon ska behöva grina sig till sömns bara för att jag inte är där och nattar henne.

Jag hoppas att helgen blir lite lättare när Robert är hemma på dagarna också och att jag får lite egen tid och avlastning nästa vecka när hon ska tillbaka till förskolan.