söndag, juni 10, 2018

Inredning och renovering

Vi har senaste dagarna jobbat med att måla fönster och dörr ut mot altanen, samt runt inglasningen ute på altanen. Där ute har lagt en massa energi och pengar på att få det mysigt och hemtrevligt. Robert har målat en bänk som vi fick av min farmor, vi har införskaffat nya gardiner, 3 posters och en spegel som vi har hängt upp. Sedan har jag piffat med kuddar och filt för att få en mysig stämning. Är riktigt nöjd med allt faktiskt. Det ska bara upp en klocka på andra väggen nu, sedan är det rummet klar (förutom golvet, men det kommer vi inte göra något åt i år).

Våra snygga posters

Så nöjd med spegeln


Köket har ju målats vitt nu. Det är en hel del kvar att göra, men det är så mycket ljusare och trevligare där inne. Nu känner jag faktiskt för att vara där ibland. Köket har ju varit rummet jag tyckt minst om, har haft svårt för allt träfärgat överallt och det mörka och dystra som det medfört. Men det ser ju så mycket bättreut nu, och jag blev väldigt nöjd med de nya handtagen också!

Ett fönster kvar att måla

Äntligen ett ljust kök!

Målat ut mot altanen 

Vi köpte i samma veva två nya tavlor som kom upp i vardagsrummet. Älskar en utav dom, den är så fängslande, enkel och döläcker på samma gång!

Älskar tavlan!



Nu är även min rabatt klar. Plantorna måste bara ta sig lite grann och det kommer att ta något år innan rabatten har blivit mer livlig och lummig med större plantor. Men jag är nöjd med den. Vill bara ha dit någon form av solcellsbelysning som dekoration senare.

Min plantering (med några redan halvdöda blommor, haha!)



fredag, juni 08, 2018

En dag hos mormor och morfar

Imorse ringde Lilja till mormorn och frågade om hon fick komma och hälsa på. Såklart fick hon ju det. Så vi packade in oss alla 3 i bilen och rullade neröver. Vi kom dit ganska lagom till lunchtid. Så vi åt lunch, eller ja, Lilja åt det mesta... även halva min lunch, haha! Därefter sov hon i resesängen i extrarummet, samtidigt som lillasyster sov i vagnen. Skönt med lite egen tid.

Underbar utsikt från altanen

När morfarn sen kom hem tidigt blev hon rätt förtjust, för när han skulle ta Enzo ut på promenad skulle hon prompt med. Hon skrek "vänta", tog på sig skorna och sprang ikapp dom med mamman. Så vi fyra tog en liten promenad medan mormorn var kvar hemma med Emirah och gjorde middag.

Lilja skulle hålla i kopplet och hjälpa morfar med hunden och hon var så nöjd med det. På väg tillbaka plockade vi ihop en liten bukett med blommor som mormor fick. Då bjöd hon oss alla på ett riktigt pannkakskalas och Lilja åt hiskeligt många pannkakor (4 st!).

På promenad med morfar och Enzo

Vi gick bort till en fors

Lilja (och mamman) plockade lite blommor

Pannkakor!

Både hon och jag vart nog riktigt nöjd med den här dagen, den gav oss båda massor av energi och harmoni. Vi har inte bråkat en enda gång, utan allt har flutit på och Vi har haft ett riktigt bra samspel mellan oss.

Så nu är jag nöjd och ska lägga mig i sängen och läsa lite på min bok. Hörs längre fram!


tisdag, juni 05, 2018

1 månad sedan sist...

Jag har försökt i ca 4 veckors tid att skriva ett blogginlägg. Tre gånger har jag påbörjat ett men aldrig slutfört det. Det har känts påtvingat och jag har helt enkelt varit för trött när jag suttit och skrivit, det blir aldrig bra då och jag tappar lusten direkt. Men nu kommer då ett till försök här, som jag hoppas kommer hela vägen i mål.

Mycket har ju hänt sedan sist, på alla fronter, både bebis, Lilja, mig själv och huset/trädgården.
Vi börjar med Emirah.

Emirah
Hon är helt friskförklarad gällande sin njure. Efter två ultraljud efter hennes födsel så visade det sig att det "problem" de hade sett tidigare hade gått till sig och var borta. Fick aldrig riktig förståelse för vad det var som var det egentliga felet när hon låg i magen eller hur det kan ha gått till sig. Men enligt barnläkarna är hon fullt frisk, vilket känns otroligt skönt!

Amningen har äntligen kommit igång som den ska. Amningsnappen är borta och såren är läkta, så det går hur bra som helst att amma numera. Hon är lite kinkig om hur hon vill ligga så det kan vi få krångla till ibland, men annars äter hon på bra. Hon är ju 7 veckor gammal nu och när vi var till BVC förra veckan hade hon växt 6 cm sedan födseln och var alltså 57 cm lång och vägde drygt 6 kg, så hon växer på bra. Svarsleenden har börjat komma alltmer och hon har börjat prata/jollra lite grann nu vilket är så gulligt att jag dör! Sötskrutt!

Hon är dock lite småkinkig på kvällarna, som de flesta bebisar dock är, vilket gör att man inte alltid hinner med så mycket, inte så mycket som jag skulle vilja i alla fall. Annars är hon oftast väldigt snäll. Duktig på att sova på natten och förmiddagarna, men som sagt kan eftermiddagen och kvällen bli lite mer kinkigt. Hon brukar oftast vilja ha lite mer närhet och trygghet då.








Lilja
Hon hann vara tillbaka på förskolan i två dagar efter den långa ledigheten innan hon blev förkyld och dessutom lyckades smitta alla oss andra också. Men nu är vi nog alla snart friska igen, eller ja Emirah och Robert är båda lite snoriga ibland. Men jag och Lilja är helt friska. Däremot har vi båda lyckats få någon form av magsjuka/virus/matförgiftning i två olika omgångar, ena veckan var Lilja sjuk och när hon blivit frisk och åter på förskolan åkte jag dit på något. Så vi har inte haft de bästa 3 veckorna direkt.

Lilja har varit jätte snäll och duktig gällande Emirah. Inga större svartsjukedrama från hennes sida. Det har klart varit lite grann, som har dykt upp nu senaste 2-3 veckorna, vilket jag tror är ofrånkomligt. Så jag försöker inkludera henne i en del saker med lillasyster, samt försöker bara vara med henne också i den mån det går. Hon får växa upp så mycket, så snabbt just nu. Men enligt min psykolog så måste hon även få chans att fortsätta vara liten och i sin egen takt få upptäcka och känna att hon är stor. Man får inte lägga för stor vikt hela tiden vid att hon är det stora barnet nu och ska klara sig själv, vilket jag absolut inte förväntar mig av henne heller, utan att hon även får känna sig liten så som hon ju faktiskt fortfarande är.



Anna
Jag har precis börjar landa i att vara tvåbarnsmamma, och att vara hemma med två barn själv. Det har tagit mig lång tid att försöka hitta någon form av rutin och tempo som fungerar (någorlunda i alla fall). Allt har hängt på att Emirah nu äntligen går att lägga ner i sin säng och att hon sover själv numera, så vi behöver inte gå och bära på henne hela tiden längre. Då finns det mer tid till Lilja och hemmet och man har framförallt två händer till att göra saker. Fast man hinner ändå inte med så mycket på dagarna ändå, all min tid går åt till att mata, söva, roa och byta på två småttingar. Orken räcker sällan till att få något gjort på kvällen och jag måste dessutom bli bättre på att lägga mig tidigare då jag sällan har orken på morgonen heller, tyvärr.

Hus & Hem
Köksrenoveringen pågår för fullt. Robert har varit jätte duktig med att måla själva köksstommen och luckorna. Och vilken skillnad det blev! OMG! Just nu målas lite fönster, dörrar och lite på altanen. Mer på listan där inne bli bänkskiva, ny spis, tapetsering, måla/byta ut kaklet och måla tak. Så det är en hel del kvar att göra. Vi tar en sak i taget och det blir verkligen sååå bra! Han är så duktig min karl!

Nu är ju dessutom avstyckningen av tomten klar. Nu ska vi få en värdering på allt och sedan kan vi gå till banken för att ta lånet och skriva klart alla papper. Snart är det äntligen vårat på riktigt!
Vi har dessutom påbörjat med lite projekt i trädgården. Någon rabatt, en större lekplats med Liljas leksaker, plantering i pallkragar. Ja, det börjar väl sakta ta form. Vi ska även ordna med ett litet land framöver och det ska även göras mer rabatter och planteras lite buskar/träd. Men allt kommer inte att ske i år dock.
Jag ska dock påbörja renovering av lekstugan som får bli mitt lilla sommarprojekt, utöver rabatterna. Ska bli spännande och roligt att ta på mig den biten faktiskt!
Bilder på allt kommer framöver.


lördag, april 28, 2018

Mjölkstockning och samsovning

Vår lilla skrutt är extremt närhetstörstig. Hon sover på mig på dagen och sover bredvid mig i sängen. Jag vet att man inte bör samsova med ett spädbarn, men det är enda sättet jag får sova. Får amma henne till sömns och sen inte röra henne. Emirah är lite svårare än vad Lilja var, hon sov i alla fall i sin egen säng på natten. Men det ger väl kanske med sig så småningom, åtminstone hoppas jag på det. Man ligger lite mer på helspänn hela natten och får inte lika bra sömn.

Åkte på mjölkstockning nu efter bara 10 dagar, en inflammation med feber och massa värk. (Bådar inte gott med tanke på problemen jag hade förra gången.) Inte nog med det så har jag hemska sår som gör att amningen gör fruktansvärt ont. Fy! Så jobbigt att amningen inte fungerar som det ska. Vill gärna ha det smärtfritt i alla fall, inte kramphålla i kudden och bita mig i knogen varje gång. Har därför börjat använda amningsnapp för att se till att det blir lite mindre nötning i alla fall. Tycker att jag har haft tillräckligt med problem nu på slutet, så jag borde få skippa det här. Det är bara att vänta ut det och hoppas att det blir bättre innan jag ger upp.


Vårpromenad

Nu verkar äntligen våren vara på intågande. Solen lyser, snön smälter, vägarna är äntligen bara, fåglarna kvittrar och tussilago syns efter dikeskanterna. Så härligt med vår!
Idag gjorde vi debut med vagnen för den lilla. En liten vårpromenad för hela familjen.

På promenad

Tussilagos 

Hon sov så gott på hela promenaden, tills vi kom hem och vagnen stod still, då vaknade hon efter inte ens fem minuter. Precis som inne, fast då sover hon på/nära mig konstant. Så fort jag lägger ner henne så vaknar hon, varenda gång. Hoppas att det blir bättre på den fronten snart. Annars blir det tufft att ha två barn hemma själv. Men som tur är har vi pappan hemma en vecka till.


måndag, april 23, 2018

Emirah

Den 17/4 kl. 23.05 föddes vår lilla flicka. 51 cm lång och 4215 gram tung. Emirah blir hennes tilltalsnamn.


Jag hade en tid bokad på specialistmödravården för en läkarundersökning eftersom jag gått över 12 dagar. Det sattes en CTG-kurva, gjordes ultraljud och en undersökning. Allt visade på en frisk flicka på drygt 4 kg. Undersökningen visade på en mogen tapp och öppen  3 cm. En hinnsvepning gjordes och jag blev förvarnad om lite förvärkar som skulle komma strax därefter. Och det gjorde det minsann!
Jag började få värk redan på väg hem och de följande 7 timmarna hade jag förvärkar som alltmer ökade i intensitet och antal. Strax innan 6 var det dags att åka in och jag blev inskriven direkt. 5 timmar senare föddes hon efter många timmars värkarbete.
En underbar känsla!

Torsdag eftermiddag fick vi äntligen åka hem efter läkarnas godkännande. Så skönt att få komma hem, om än tufft som vanligt att återhämta sig efter en förlossning, försöka få ordning på amning och hantera alla känslostormar. Vi ska ta ett par dagar till innan vi tar emot besök dock då jag inte riktigt är i fas med mig själv och amningen ännu. Men snart ska vi dela med oss av denna lilla goding.

Spännande att bli storasyster 







fredag, april 13, 2018

8 dagar över

8 dagar över tiden. Nu orkar jag inte mer snart. Känner verkligen hur jag är på bristningsgränsen. Den senaste veckan har inte varit rolig, det har varit väldigt jobbigt både fysiskt och psykiskt. Jag får mer och mer ont, har svårt att gå och det är så fruktansvärt tungt att bära på 18 kilo extra. Kroppen tar otroligt mycket stryk just nu känner jag, det känns överallt. Även sömnen har blivit sämre. Så fort jag vänder mig om i sängen så vaknar jag av att det gör ont och att det bara är allmänt svårt att vända sig om. Är lika smidig som en strandad val.

Lilja blev dessutom sjuk i söndags. Feber, utslag och hosta har härjat hela veckan. Febern gav äntligen med sig igår, så 2 feberfri dagar nu. Men resterande verkar ligga kvar, samt apritlösheten. Vi vet inte om det är vattkoppor hon har, då utslagen inte har betett sig som de ska göra. Hon kan ha fått en väldigt mild släng av det, eller så är det något helt annat.
Jag var i alla fall hemma med henne själv på måndag och tisdag. Men under tisdagen bröt jag ihop totalt, jag grät typ 4 gånger den dagen. Kände bara att jag inte klarade av mera (och det gör jag väl fortfarande inte). Robert fick därmed vara hemma och vabbar resten av veckan eftersom att jag är sjukskriven.

Han, min underbara karl som stöttar mig i motvinden, har verkligen fått ta hand om Allt de här dagarna. Barn och hem. Jag har inte orkat med någonting. Har dessutom varit borta en del, då jag har flytt hemmet för att komma bort ett tag. Jag har inte alls mått bra den senaste tiden och det blir bara värre. Dessutom hamnar alla mina "måsten" bara längre ner då jag inte orkar ta tag i dom. Allt känns hundra gånger jobbigare att göra just nu. Så med det hängandes över mig och alla mina orostsnkar kring förlossningen och kommande bebis gör att jag inte alls mår bra och jag känner mig orolig, ledsen och deppig över allt. Till den punkt att jag inte orkar med längre. Allt förfaller runtom just nu och jag vill bara skippa allting, lägga mig under täcket och inte komma fram förrän till sommaren. Är det möjligt måntro?

Jag är helt övertygad om att det blir
igångsättning nästa vecka.
Den här ungen verkar inte vilja komma ut självmant.



torsdag, april 05, 2018

Påsken och BF-dagen

Påsken är över sedan en vecka tillbaka, men jag har inte riktigt haft ork att sitta ner och skriva. Så här kommer en sen uppdatering om vad som hänt senaste veckan helt enkelt.
Förra torsdagen var det skärtorsdag och Lilja fick äntligen gå på förskolan igen (som vi båda har längtat!). Jag spökade ut henne med lite smink och en sjal, men sjalen var inte så populär annat än på korten, sen var hon rätt less på den. Men det är ju förståeligt eftersom det är rätt så svårt att leka med sån som hänger och slänger över hela sig.
Hon fick även ett påskägg när hon kom hem från förskolan den dagen. Jag kunde inte låta bli att köpa några småsaker när jag var på affären. Så hon fick en påskutstyrsel, en liten gosedjurs-uggla, hårspännen och lite jordnötter. Hon var riktigt nöjd över presenterna i ägget och visade upp det hela dagen! 

Påskhelgen blev i alla fall väldigt lugn och den spenderades mest hemmavid då det har varit mycket sjukdom runt om i släkten. Vi var ner till mina föräldrar på middag på lördagen, men utöver det har det bara varit lugnt. Inte ens några påskkärringar kom förbi och tiggde godis. Jag som hade förberett med en hel del. Men det är svårt att veta om det är någon som kommer när det är första gången. Så jag har en hel del godis kvar i skafferiet..

Min lilla glada påskkärring

Öppnar sitt påskägg

Nöjd tjej

Idag fick jag även veta att det går vattkoppor på förskolan, så nu blir nog kanske Lilja hemma igen (har inte riktigt bestämt hur vi ska göra). Om Lilja har vattkoppor när bebisen kommer är den inte helt skyddad, så jag är lite osäker nu när det är så nära inpå allt. BF är trots allt idag. Men denna lilla tös verkar inte vilja göra som sin storasyster och komma på ”sin” dag. Det lutar åt att få gå över tiden. Men drygt känns det, huvva. Är tillräckligt less redan nu som det är. Det är riktigt tungt både fysiskt och psykiskt just nu.

Har gått upp nästan 17kg hittills (med Lilja gick jag bara upp 13kg) och har massa värk från foglossningen. Har dessutom hamnat i en svacka gällande måendet i och med graviditeten/förlossningen/kommande bebis och har inte hittat åt någon balans i allt det ännu. Har gått till en psykolog nu två gånger för att få lite stöd gällande allt detta och ska såklart fortsätta ett tag till. Det är bara alldeles för mycket just nu på alla fronter och att då ens försöka att bara lägga fokus på kommande förlossning och bebis går inte riktigt. Men jag försöker lägga undan vissa saker, medan andra är svårare. Så jag hoppas att det släpper, lite grann i alla fall, efter förlossningen. Blir väl ett annat typ av fokus på familjen då som jag hoppas ska skingra tankarna på allt annat och ge mig lite andrum att greppa den nya familjesituationen och försöka komma underfund med hur det ska gå ihop.

Nu hoppas jag i alla fall att hon kommer ut snart!

BF idag! Men ingen bebis.. 



lördag, mars 24, 2018

Bra dag och redo för ankomsten

Nu tror jag nog att vi har alla förberedelser klara inför lillprinsessans ankomst, så för min del kan hon gärna få komma när som helst nu. Helst igår om jag fick bestämma! Nu på slutet har jag dessutom börjat sova dåligt bara på grund av graviditeten i sig, en hel del molvärk och allmänt obehag oavsett hur man ligger. Har dessutom i princip alltid ont mer eller mindre av foglossningen, vilket gör att jag inte klarar av så mycket hemmavid. Så nu är jag less. Redo eller inte mentalt, nu vill jag ha ut henne därifrån!

Lilja har fått vara hemma från förskolan nästan hela veckan. Hon fick åka i tisdags och då passade jag på att ta mig till frisören och bara vara på stan ett par timmar. Men dagen efter fick jag meddelande om att det börjat med magsjuka på avdelningen ovanför hennes, vilket är lite väl nära. Så hon har fått vara hemma hela veckan och nu lutar det åt att hon får fortsätta vara hemma tills dess att lillasyster är här, nu när vi börjar närma oss BF ordentligt (12 dagar kvar!) Men vi får se, beror på min ork och sjukdomsförloppen på förskolan. Kanske får försöka boka in oss på besök hos släkten på dagarna istället, bara för att komma bort ett tag.

Men just nu har hon åkt på en förkylning (smittad av oss mest troligt), så vi blir ju hemma bara därför ett par dagar. Inatt sov hon dessutom hos oss, vilket typ aldrig händer annars. Får se hur följande natt blir. När hon har både hosta och är täppt i näsan förstår jag att det är jobbigt för henne att sova. Så jag försöker underlätta med högt under huvudet, nässpray och att smörja in lite vicks.


Idag fick jag ha en mysig dag på stan med en av mina bästa vänner, Sofie. Vi möttes upp på Nola där vi shoppade lite pysselgrejer (det är ju vårträffen för High Coast Scrap som anordnas denna helg, men jag vågade inte signa upp mig och vara där med tanke på BF-datumet), sedan drog vi ner på stan för lite lunch, en massa surr och lite shopping på stan. Underbart med lite kvalitetstid med en fin vän!
När vi bröt upp gjorde jag några småärenden till innan jag drog mig vidare hemåt.

Nu är jag rätt nöjd med dagen ändå, trots att jag är trött och har lite ont efter all promenerande på stan. Barnet sover, jag har gjort bort alla måsten och ska bosätta mig i soffan tills det är dags för sängen. Hoppas på en bra natt inatt!

Sängen är bäddad och redo för sin kommande ockupant :) 



fredag, mars 16, 2018

Inte förberedd

Nu är vi helt friska från magsjukan. Vi äter alla som vi ska och allt är tillbaka till det normala typ. Men istället gick både jag och Robert och blev förkylda direkt efteråt, Lilja däremot har klarat sig hittills vilket är skönt (hon är ju alltid förkyld annars).

Jag var hos barnmorskan tidigare i veckan och vi pratade en del om tankarna kring graviditeten och förlossningen. På vägen hem, när tankarna väl kommit igång och börjat snurra, så insåg jag att jag är inte alls mentalt förberedd på den här kommande förlossningen eller bebisen. Hela den här graviditeten har bara passerat utan att jag har haft tid att greppa och ofamna den ordentligt. Har bara ryckt åt axlarna till allting eftersom att inget har känts speciellt, har ju redan gått igenom det en gång. Men då var det som en blixt slog ner och chockade mig helt. Jag är fan höggravid och ska snart föda ut en unge!

Jag känner mig totalt borta och helt nollställd inför allt. Kommer att få en total chock känns det som och för att förebygga det och en ev. förlossningsdepression så måste jag förbereda mig, men jag vet inte hur. Vet heller inte hur jag ens ska få tid till att sitta och bearbeta detta i huvudet i lugn och ro med tanke på en vild 2-åring som springer runt benen konstant. Och det är 3 veckor kvar till BF! Hur ska jag klara det?

Har dessutom mått sämre, rent ångestmässigt, de senaste 2 veckorna. Har inte riktigt kunnat sätta fingret på exakt vad det beror på. Men mestadels är det väl att jag egentligen känner mig rätt oduglig som inte orkar med att göra saker här hemma, varken ge Lilja den tid och stimulans hon behöver eller se till att huset ser okej ut och är i beboeligt skick. Med all värk och utan energi så känner jag mig mer som en belastning än en tillgång och jag tycker att det är orättvist mot min familj. Jag försöker så gott jag kan och orkar, men det räcker inte till. Lilja har dessutom i princip varit hemma i 3 veckor, så allt med henne har hamnat på mig hela dagarna och jag vet inte ens om jag vågar skicka tillbaka henne till förskolan, även om jag verkligen skulle behöva det för att få tiden för mig själv.

Sedan igår eftermiddag har jag dessutom haft väldigt stark ångest och idag har jag bara fått kämpa för att ta mig igenom den med Lilja själv. Har haft två ångestattacker och mått allmänt dåligt med gråt idag. Känner mig rätt hemsk när min 2-åring tröstar sin mamma som har en ångestattack mitt framför henne.. Just nu känns allt bara hopplöst, men trots det så försöker jag verkligen att kämpa för min lilla flickas skull. Jag vet bara inte vad jag ska göra åt det eller om jag ens hinner göra något åt det.