Efter middagen blev det lek och Robert fick söva Emirah i bilen. Då det blåste storm ute kunde vi inte lägga henne i vagnen (då provade vi ändå i vagnen på altanen), men denna tös är verkligen fäst vid sina rutiner. Men till slut somnade hon iaf och fick då sova i vagnen på altanen, funkade bra. Inne blev det mörkt, så jag och Lilja satte ut ljuslyktor överallt och tände massvis med ljus, sisådär 17 st. Dessutom gjorde vi upp en brasa när temperaturen började sjunka lite, och vi visste inte hur länge vi skulle vara strömlösa.
Jag lade Lilja, med hjälp av en ficklampa, och sedan spelade jag och Robert yatzy, i brist på annat att göra. Emirah vaknade kort efter att Lilja somnat (som vanligt..) och då var det bebistajm som gällde fram till läggdags. Ca 21.10 kom strömmen tillbaka, alldeles lagom till att göra Emirah sängklar och söva henne för natten.
Robert hade ställt en kastrull med vatten på kaminen som fick värmas upp, så efter en stund hade vi perfekt te-vatten, hihi!
Nog för att det är sådär mysigt med strömavbrott, men det är ju fruktansvärt opraktiskt om man ser till möjligheterna för middag, kvällsfika (Lilja blev utan välling) och varmt vatten. Man är ju så van alla bekvämligheter med lampor, tvätt- och diskmaskin. Men helt plötsligt funkar inget och man kan inte göra något heller. Inte som att jag går ner i källaren med en ficklampa för att vika tvätt. Nä, det blir inget engagemang i något. Man bara är, vilket är tillräckligt bara det, och kanske också välbehövligt ibland.
Märkte ni av stormen igår?
