måndag, december 05, 2016

Sömnbrist

Jag kan räkna på en hand de gånger jag har fått sova "en hel natt" (7-8 timmar) det senaste året. Lilja har alltid varit en som vaknat ofta, vare sig hon var 2 månader eller som nu 12 månader. Jag har som oftast inte fått mer än 3 timmar i sträck innan hon väcker mig. Men det känns som att den senaste månaden har varit snäppet värre, och jag har varit så oerhört trött på natten. Det har tagit längre tid för mig att vakna till ordentligt när jag hör henne i monitorn, som annars bara tar någon sekund. Vet inte om det är den mörka årstiden i samband med sömnbristen som gör det eller om hon kanske har vaknat mer och oftare.

Den här senaste veckan har definitivt varit värre, den har varit hemsk! Var och varannan natt har jag varit upp 2-3 timmar och nu på slutet har jag verkligen inte orkat med. Det har slutat med att jag suttit inne på hennes rum och grinat för att hon inte somnar om ordentligt. Hon ligger i min famn med tutte och snutte och myser/halvsover. Men så fort jag lägger ner henne eller att hon faktiskt håller på att somna till ordentligt så vaknar hon till och skriker. Det här tar knäcken på mig totalt just nu! Det är så fruktansvärt jobbigt att inte få sova på natten. Visst jag kan ta mig en tupplur på dagen när hon sover sin 1-1,5 timme. Men ganska ofta vill jag antingen få ta det lite lugnt, äta lunch och slappa eller hinna med att stöka undan lite grann, eftersom att hon sällan tillåter att man gör så mycket utan att hon är i famnen under tiden, vilket försvårar det oerhört. Jag känner att jag inte orkar med så många nätter till på det här viset, det tär väldigt mycket på psyket. Främst under natten. På dagen är jag som inne i ett annat tempo och då klarar jag mer, men natten blir ett rent helvete!

Har läst att sömnbristen hos småbarnsföräldrar kan räknas som tortyr, just eftersom att man vaknar så ofta och kan få vara vaken i längre perioder. Om man vaknar 4 gånger eller fler under natten, så räknas det som att man bara har fått 4 timmars sömn, enligt den artikeln (har ej kollat upp sanningshalten i detta, men tycker att det låter någorlunda rimligt).
Jag tycker definitivt att detta känns som tortyr i alla fall!


1 kommentar:

  1. Förstår precis din känsla! Harry sov hela nätter från att han var 6 veckor tills han blev 4 månader sedan tvärvände han och har inte vänt tillbaka än. I dagsläget är 2 h sammanhållen sömn max vad han sover i ett svep och det är många nätter jag gråtit av förtvivlan och tänkt att nu orkar jag inte mer. Harry brukar inte vara så svår att få att somna om, men det värsta är att han ofta vaknar 3-4 gånger inom en kort period när han väl vaknat så man ligger på nålar när man väl kommit till sängen (om man ens hinner dit) och bara gruvar sig för att behöva kliva upp igen. Håller verkligen med dig om att det är ren tortyr!

    SvaraRadera

Tack för din kommentar!