Emirah

Den 17/4 kl. 23.05 föddes vår lilla flicka. 51 cm lång och 4215 gram tung. Emirah blir hennes tilltalsnamn.

Jag hade en tid bokad på specialistmödravården för en läkarundersökning eftersom jag gått över 12 dagar. Det sattes en CTG-kurva, gjordes ultraljud och en undersökning. Allt visade på en frisk flicka på drygt 4 kg. Undersökningen visade på en mogen tapp och öppen  3 cm. En hinnsvepning gjordes och jag blev förvarnad om lite förvärkar som skulle komma strax därefter. Och det gjorde det minsann!
Jag började få värk redan på väg hem och de följande 7 timmarna hade jag förvärkar som alltmer ökade i intensitet och antal. Strax innan 6 var det dags att åka in och jag blev inskriven direkt. 5 timmar senare föddes hon efter många timmars värkarbete.
En underbar känsla!

Torsdag eftermiddag fick vi äntligen åka hem efter läkarnas godkännande. Så skönt att få komma hem, om än tufft som vanligt att återhämta sig efter en förlossning, försöka få ordning på amning och hantera alla känslostormar. Vi ska ta ett par dagar till innan vi tar emot besök dock då jag inte riktigt är i fas med mig själv och amningen ännu. Men snart ska vi dela med oss av denna lilla goding.

Spännande att bli storasyster 

8 dagar över

8 dagar över tiden. Nu orkar jag inte mer snart. Känner verkligen hur jag är på bristningsgränsen. Den senaste veckan har inte varit rolig, det har varit väldigt jobbigt både fysiskt och psykiskt. Jag får mer och mer ont, har svårt att gå och det är så fruktansvärt tungt att bära på 18 kilo extra. Kroppen tar otroligt mycket stryk just nu känner jag, det känns överallt. Även sömnen har blivit sämre. Så fort jag vänder mig om i sängen så vaknar jag av att det gör ont och att det bara är allmänt svårt att vända sig om. Är lika smidig som en strandad val.

Lilja blev dessutom sjuk i söndags. Feber, utslag och hosta har härjat hela veckan. Febern gav äntligen med sig igår, så 2 feberfri dagar nu. Men resterande verkar ligga kvar, samt apritlösheten. Vi vet inte om det är vattkoppor hon har, då utslagen inte har betett sig som de ska göra. Hon kan ha fått en väldigt mild släng av det, eller så är det något helt annat.
Jag var i alla fall hemma med henne själv på måndag och tisdag. Men under tisdagen bröt jag ihop totalt, jag grät typ 4 gånger den dagen. Kände bara att jag inte klarade av mera (och det gör jag väl fortfarande inte). Robert fick därmed vara hemma och vabbar resten av veckan eftersom att jag är sjukskriven.

Han, min underbara karl som stöttar mig i motvinden, har verkligen fått ta hand om Allt de här dagarna. Barn och hem. Jag har inte orkat med någonting. Har dessutom varit borta en del, då jag har flytt hemmet för att komma bort ett tag. Jag har inte alls mått bra den senaste tiden och det blir bara värre. Dessutom hamnar alla mina "måsten" bara längre ner då jag inte orkar ta tag i dom. Allt känns hundra gånger jobbigare att göra just nu. Så med det hängandes över mig och alla mina orostsnkar kring förlossningen och kommande bebis gör att jag inte alls mår bra och jag känner mig orolig, ledsen och deppig över allt. Till den punkt att jag inte orkar med längre. Allt förfaller runtom just nu och jag vill bara skippa allting, lägga mig under täcket och inte komma fram förrän till sommaren. Är det möjligt måntro?

Jag är helt övertygad om att det blir
igångsättning nästa vecka.
Den här ungen verkar inte vilja komma ut självmant.

Påsken och BF-dagen

Påsken är över sedan en vecka tillbaka, men jag har inte riktigt haft ork att sitta ner och skriva. Så här kommer en sen uppdatering om vad som hänt senaste veckan helt enkelt.

Förra torsdagen var det skärtorsdag och Lilja fick äntligen gå på förskolan igen (som vi båda har längtat!). Jag spökade ut henne med lite smink och en sjal, men sjalen var inte så populär annat än på korten, sen var hon rätt less på den. Men det är ju förståeligt eftersom det är rätt så svårt att leka med sån som hänger och slänger över hela sig.

Hon fick även ett påskägg när hon kom hem från förskolan den dagen. Jag kunde inte låta bli att köpa några småsaker när jag var på affären. Så hon fick en påskutstyrsel, en liten gosedjurs-uggla, hårspännen och lite jordnötter. Hon var riktigt nöjd över presenterna i ägget och visade upp det hela dagen! 

Påskhelgen blev i alla fall väldigt lugn och den spenderades mest hemmavid då det har varit mycket sjukdom runt om i släkten. Vi var ner till mina föräldrar på middag på lördagen, men utöver det har det bara varit lugnt. Inte ens några påskkärringar kom förbi och tiggde godis. Jag som hade förberett med en hel del. Men det är svårt att veta om det är någon som kommer när det är första gången. Så jag har en hel del godis kvar i skafferiet..

Min lilla glada påskkärring

Öppnar sitt påskägg

Nöjd tjej

Idag fick jag även veta att det går vattkoppor på förskolan, så nu blir nog kanske Lilja hemma igen (har inte riktigt bestämt hur vi ska göra). Om Lilja har vattkoppor när bebisen kommer är den inte helt skyddad, så jag är lite osäker nu när det är så nära inpå allt. BF är trots allt idag. Men denna lilla tös verkar inte vilja göra som sin storasyster och komma på ”sin” dag. Det lutar åt att få gå över tiden. Men drygt känns det, huvva. Är tillräckligt less redan nu som det är. Det är riktigt tungt både fysiskt och psykiskt just nu.

Har gått upp nästan 17kg hittills (med Lilja gick jag bara upp 13kg) och har massa värk från foglossningen. Har dessutom hamnat i en svacka gällande måendet i och med graviditeten/förlossningen/kommande bebis och har inte hittat åt någon balans i allt det ännu. Har gått till en psykolog nu två gånger för att få lite stöd gällande allt detta och ska såklart fortsätta ett tag till. Det är bara alldeles för mycket just nu på alla fronter och att då ens försöka att bara lägga fokus på kommande förlossning och bebis går inte riktigt. Men jag försöker lägga undan vissa saker, medan andra är svårare. Så jag hoppas att det släpper, lite grann i alla fall, efter förlossningen. Blir väl ett annat typ av fokus på familjen då som jag hoppas ska skingra tankarna på allt annat och ge mig lite andrum att greppa den nya familjesituationen och försöka komma underfund med hur det ska gå ihop.

Nu hoppas jag i alla fall att hon kommer ut snart!

BF idag! Men ingen bebis.. 

Bra dag och redo för ankomsten

Nu tror jag nog att vi har alla förberedelser klara inför lillprinsessans ankomst, så för min del kan hon gärna få komma när som helst nu. Helst igår om jag fick bestämma! Nu på slutet har jag dessutom börjat sova dåligt bara på grund av graviditeten i sig, en hel del molvärk och allmänt obehag oavsett hur man ligger. Har dessutom i princip alltid ont mer eller mindre av foglossningen, vilket gör att jag inte klarar av så mycket hemmavid. Så nu är jag less. Redo eller inte mentalt, nu vill jag ha ut henne därifrån!

Lilja har fått vara hemma från förskolan nästan hela veckan. Hon fick åka i tisdags och då passade jag på att ta mig till frisören och bara vara på stan ett par timmar. Men dagen efter fick jag meddelande om att det börjat med magsjuka på avdelningen ovanför hennes, vilket är lite väl nära. Så hon har fått vara hemma hela veckan och nu lutar det åt att hon får fortsätta vara hemma tills dess att lillasyster är här, nu när vi börjar närma oss BF ordentligt (12 dagar kvar!) Men vi får se, beror på min ork och sjukdomsförloppen på förskolan. Kanske får försöka boka in oss på besök hos släkten på dagarna istället, bara för att komma bort ett tag.

Men just nu har hon åkt på en förkylning (smittad av oss mest troligt), så vi blir ju hemma bara därför ett par dagar. Inatt sov hon dessutom hos oss, vilket typ aldrig händer annars. Får se hur följande natt blir. När hon har både hosta och är täppt i näsan förstår jag att det är jobbigt för henne att sova. Så jag försöker underlätta med högt under huvudet, nässpray och att smörja in lite vicks.


Idag fick jag ha en mysig dag på stan med en av mina bästa vänner, Sofie. Vi möttes upp på Nola där vi shoppade lite pysselgrejer (det är ju vårträffen för High Coast Scrap som anordnas denna helg, men jag vågade inte signa upp mig och vara där med tanke på BF-datumet), sedan drog vi ner på stan för lite lunch, en massa surr och lite shopping på stan. Underbart med lite kvalitetstid med en fin vän!
När vi bröt upp gjorde jag några småärenden till innan jag drog mig vidare hemåt.

Nu är jag rätt nöjd med dagen ändå, trots att jag är trött och har lite ont efter all promenerande på stan. Barnet sover, jag har gjort bort alla måsten och ska bosätta mig i soffan tills det är dags för sängen. Hoppas på en bra natt inatt!

Sängen är bäddad och redo för sin kommande ockupant :) 

Inte förberedd

Nu är vi helt friska från magsjukan. Vi äter alla som vi ska och allt är tillbaka till det normala typ. Men istället gick både jag och Robert och blev förkylda direkt efteråt, Lilja däremot har klarat sig hittills vilket är skönt (hon är ju alltid förkyld annars).

Jag var hos barnmorskan tidigare i veckan och vi pratade en del om tankarna kring graviditeten och förlossningen. På vägen hem, när tankarna väl kommit igång och börjat snurra, så insåg jag att jag är inte alls mentalt förberedd på den här kommande förlossningen eller bebisen. Hela den här graviditeten har bara passerat utan att jag har haft tid att greppa och ofamna den ordentligt. Har bara ryckt åt axlarna till allting eftersom att inget har känts speciellt, har ju redan gått igenom det en gång. Men då var det som en blixt slog ner och chockade mig helt. Jag är fan höggravid och ska snart föda ut en unge!

Jag känner mig totalt borta och helt nollställd inför allt. Kommer att få en total chock känns det som och för att förebygga det och en ev. förlossningsdepression så måste jag förbereda mig, men jag vet inte hur. Vet heller inte hur jag ens ska få tid till att sitta och bearbeta detta i huvudet i lugn och ro med tanke på en vild 2-åring som springer runt benen konstant. Och det är 3 veckor kvar till BF! Hur ska jag klara det?

Har dessutom mått sämre, rent ångestmässigt, de senaste 2 veckorna. Har inte riktigt kunnat sätta fingret på exakt vad det beror på. Men mestadels är det väl att jag egentligen känner mig rätt oduglig som inte orkar med att göra saker här hemma, varken ge Lilja den tid och stimulans hon behöver eller se till att huset ser okej ut och är i beboeligt skick. Med all värk och utan energi så känner jag mig mer som en belastning än en tillgång och jag tycker att det är orättvist mot min familj. Jag försöker så gott jag kan och orkar, men det räcker inte till. Lilja har dessutom i princip varit hemma i 3 veckor, så allt med henne har hamnat på mig hela dagarna och jag vet inte ens om jag vågar skicka tillbaka henne till förskolan, även om jag verkligen skulle behöva det för att få tiden för mig själv.

Sedan igår eftermiddag har jag dessutom haft väldigt stark ångest och idag har jag bara fått kämpa för att ta mig igenom den med Lilja själv. Har haft två ångestattacker och mått allmänt dåligt med gråt idag. Känner mig rätt hemsk när min 2-åring tröstar sin mamma som har en ångestattack mitt framför henne.. Just nu känns allt bara hopplöst, men trots det så försöker jag verkligen att kämpa för min lilla flickas skull. Jag vet bara inte vad jag ska göra åt det eller om jag ens hinner göra något åt det.

Funderingar kring graviditet och förlossning

Då har vi kommit in i Mars och jag har 5 veckor kvar till BF. Har hittills gått upp 15 kg(!), med Lilja gick jag upp totalt 13.. Så det börjar gå utför. Vet inte riktigt vart allt sitter någonstans. Samlar inte på mig någon vätska vad jag märker av, så jag börjar fundera på om det blir en monster-stor bebis som kommer att titta fram.
Börjar väl lite smått förstå att vi ska ha ett till barn. Men det känns fortfarande så avlägset och långt bort. Som att jag inte ens vore gravid ännu. Det är en väldigt underlig känsla. Jag har lite svårt att greppa att jag ska föda igen om bara ett par veckor, det känns overkligt och skrämmande. Känner att jag inte alls har landat i hela situationen ännu..

Såklart att jag längtar efter vår lilla prinsessa, men det känns även konstigt att gå igenom allt igen. Amning, spädbarnstiden, ingen sömn (inte för att den existerade innan heller!), skrik och nerspydda kläder.. Dessutom rodda en trotsig 2-åring som jag tror kommer att bli väldigt svartsjuk med tanke på hur mammig hon är just nu. Vet inte alls hur jag ska hantera den biten. Allt känns bara så annorlunda, just eftersom att vi redan har Lilja. Har en konstig känsla av att nästa bebis ska ersätta henne, vilket det absolut inte gör. Vi älskar henne och hon kan absolut inte ersättas av någon annan! Kan bara inte just nu se hur man får allt att gå ihop med flera, där man älskar flera lika mycket.

Vet att det bara är tankespöken allting, men det stör mig oerhört. Så jag vill på ett sätt försöka hitta orken att göra saker med bara henne nu, medan vi kan lägga allt fokus på Lilja. Skämma bort henne massor vill jag göra! Men det är inte optimalt det heller. Dock vill jag försöka lägga mer tid på att hitta på saker som att fara på badhuset (vilket vi aldrig har gjort med henne(!), men som vi faktiskt ska göra redan i morgon), åka på leklandet, dra iväg till stan och fika. Lite småsaker som gör att vi kanske skapar ett starkare band nu innan bebis kommer och tar över och är i vägen.

Förlossningen känner jag inte alls att jag har någon koll på.. Jag måste verkligen försöka börja förbereda mig mentalt på det. Lite mer skrämmande denna gång, eftersom att jag vet hur ont och jobbigt det är. Men det är mest omständigheterna kring vägen dit som skrämmer mig en del nu. Vad gör man om det är mitt i natten? Hinner barnvakten (min mamma) hit? Kommer jag veta på samma sätt denna gång att den har startat? Så mycket funderingar och frågor, utan svar..

Någon som kan ge mig alla svar?

Jobbig vecka

Jag är äntligen frisk igen, men har haft en riktigt tuff vecka. Jag har inte mått särskilt bra på kvällarna och jag har inte lyckats lista ut varför/varifrån det kommer. Får bara ångest och en deppighet över allt. Känns inte alls bra. Dagarna är rätt okej, men på kvällarna kommer allt.. Det är jätte jobbigt med det just nu.
Dessutom har jag sådan värk, typ överallt hela tiden och en hel del sammandragningar som kommer vissa kvällar. Nu ikväll har jag även haft sån sjuk smärta, för kanske någon nerv som kommer i kläm pga bebisen. Vet inte riktigt vad det är, men galet ont gör det.

Har varit hemma med Lilja en hel vecka, sedan fredagen förra veckan. Detta för att börja potträna henne. Det har väl gått helt okej. Vi kör efter boken/metoden "Potträning på 3 dagar". Hon förstår att hon kissar, men kopplingen har inte riktigt kommit ännu att hon behöver kissa. Så det blir en hel del olyckor och mycket tvätt, men vi kämpar på. Dagtid är hon i alla fall numera helt utan blöja, åtminstone hemma. Får se hur det blir på förskolan, beror lite på hur det ser ut på måndag då hon får återgå dit. Hon är duktig trots allt, inte alls slagit bakut över att vi tagit bort blöjorna. Hon verkar greppa konceptet helt, med blöja på natten och utan på dagen. Sen att det inte är klockrent ännu är en helt annan sak. Det kan nog ta ett par veckor, men fram till dess så kommer vi fortsätta att träna här hemma.

Hon har även gått och blivit extreeemt mammig senaste veckan. Bara jag som kan natta henne just nu, hon blir helt skogstokig annars. Vi som inte haft problem innan, hon har accepterat varannan kväll mellan oss. Tror att det kan vara att det är vi två som är hemma hela dagarna, och därmed jag som ger henne allt under den tiden. Men det tär även på mig en del, att inte få någon avlastning riktigt. Vi tycker inte att det är värt att bråka med henne så pass att hon ska behöva grina sig till sömns bara för att jag inte är där och nattar henne.

Jag hoppas att helgen blir lite lättare när Robert är hemma på dagarna också och att jag får lite egen tid och avlastning nästa vecka när hon ska tillbaka till förskolan.

Nu går jag hem

I fredags jobbade jag mitt sista pass. Jag har jobbat heltid i 7 dagar senaste 1½ veckan. Helt galet på ett sätt. Från att bara jobba halvtid med lite kontorstid så blev det heltid med bara kontor. Men det har faktiskt varit roligt, om än jobbigt också såklart. Det har tagit på krafterna och jag har var sjukt trött de sista 3 dagarna (och även nu i helgen).
Jag har hjälpt till att ordna rutiner i en uppköpt butik. Så de rutiner jag redan hade ordnat med på mitt jobb skulle nu appliceras på den nya butiken. Jag visste ju lite vad jag gjorde i alla fall, om än inte allt kanske. Det var väldigt många telefonsamtal kan jag säga för att starta upp allt på nytt. Men som sagt, roligt och lärorikt minst sagt. Känner mer och mer att kontor är mer för mig, där trivs jag.

Men nu ska det bli otroligt skönt att få vara hemma. Det är så mycket som ska fixas här också innan bebis ankomst. Det kommer att bli lite pö om pö, har ett till barn att ta hand om och förbereda på ankomsten och ett hus att sköta. Så allt blir inte på en gång direkt. Ska skriva en lista och börja beta av den eftersom, för just nu finns den bara i mitt huvud, och den blir så lätt rörig då och saker försvinner lätt från listan sådär av misstag. Så nu blir det lite mer struktur och ordning först och främst så att mitt sinne kan få lite ro.

8 veckor kvar och sista arbetspasset var avklarat i fredags

Sjukskrivning

I tisdags var jag till läkaren och fick en heltidssjukskrivning beviljad. Jag har dock inte gått hem riktigt ännu. Var ledig onsdag och har jobbat torsdag, fredag, samt kommer att jobba ett par dagar till nästa vecka. Jag hjälper nämligen till att starta upp en butik på nytt och då får jag sitta på kontoret hela dagarna och göra allt i min egen takt. Väldigt utmanande, men även roligt. Jag trivs ju väldigt bra med att få sitta på kontor och strukturera upp. Och jag sitter de timmar jag orkar med helt enkelt. Jag styr över min helt själv, just eftersom att jag bara är där för att vara min chef till hjälp och assistera med att lära upp personalen där på plats.
Men veckan därefter går jag hem på heltid, det har jag bestämt. Det ska bli skönt det också, att få vara hemma och vila upp mig ordentligt innan det är dags för nästa utmaning. Det bästa är att Lilja får behålla sina timmar på förskolan fram till att bebisen är född. Skönt att hon får stimulans och möjlighet att fortsätta öva på sina sociala färdigheter osv där med de andra barnen och personalen. Jag skulle inte orka att ge henne samma möjligheter här hemma. Har i princip ingen möjlighet att vara ute med henne då jag inte får plats i några kläder först och främst, samt att jag får så ont efter mycket rörelse.

Var exempelvis tvungen att skotta fram en gång till bron i torsdags efter att jag och Lilja kommit hem. Det var en ca 4 meter lång och som mest 1,5 meter hög snövall som stod mellan mig och bron till huset. Det enda jag hade var en minispade som jag lyckligtvis hade i bilen. Men det tog sin lilla tid i all blåst, kyla och snöfall. Fick ta pauser och sätta mig i bilen för att värma händerna emellanåt. Där satt Lilja i godan ro och tittade på tecknat på min telefon, för som tur var så körde motorvärmaren igång när jag kopplade i sladden (den brukar vara på timer), så hon hade det varmt och gott.

Däremot tyckte min foglossningen inte alls om det träningspasset senare på kvällen. Hade såå fruktansvärt ont ett tag att jag bara stod och grina i köket när jag försökte få igång lite middag till oss. Fy faan vad jag inte har saknat detta (hade lika stora problem förra graviditeten) och kommer definitivt inte att sakna det sen. Med två månader kvar nu så känner jag att jag är värd att få gå hem.

10 veckor kvar

Igår kom nästa milstolpe. 10 veckor kvar! Känns som att tiden bara sniglar sig fram just nu, fast samtidigt tycker jag att dessa månader har gått ganska fort också, framförallt de senaste två. Har inte alls hunnit med där.
30 fullgångna veckor nu alltså. Känns bra. Ett bra mål att passera. Ett annat streck jag har passerat är 10 kg strecket, har alltså hittills gått upp 10 kg. Känns inte alltför farligt än så länge faktiskt. Med Lilja slutade det på 13 kg viktuppgång. Jag hoppas att det inte blir mer än så i alla fall.. Men det kan hända mycket på 10 veckor till. Fast min förhoppning är att det bara är ca 8 veckor kvar :)

Det är mest troligt bara 1 veckas arbete kvar för mig nu innan jag går hem på fulltid. Ska till läkaren på tisdag för att få sjukskriva mig. Men jag har gjort upp en plan med min chef om att det blir en vecka (nu till veckan. mån, tis, tors och fre) som jag kommer att jobba, och då bara kontorsarbete för att ordna upp det sista och sedan går jag hem. Måste lyssna på kroppen och den lilla där inne och då funkar inte det tunga arbetet längre. Vill inte att hon ska komma ut alldeles för tidigt.


Förberedelserna inför lillskruttan börjar komma i hamn. Det är fortfarande en del kvar att fixa, men inga stora saker som måste inhandlas i alla fall. Det är typ två saker till som jag måste fixa/köpa innan förlossningen, men annars är allt på det torra. Det ska bara boas in här hemma nu sen, ser fram emot det faktiskt!

Namn har börjat komma på plats också. Men det kommer jag att hålla hemligt tills att hon faktiskt är här och har fått ett namn. Har ett par förslag/favoriter, men vi vet ju inte vad det blir innan hon är här hos oss. Så det ska bli väldigt intressant att se vad det slutligen blir för namn. Det är en av sakerna jag ser mest fram emot, att få se henne och namngiva henne. Längtar så att jag spricker!

Tungt att vara gravid

Nu börjar det bli tufft och tungt för den här gravida frun. Foglossningen blir bara värre för varje vecka i princip. Jag har nästintill ont varje dag, hela dagen numera, i större eller mindre skalor. Idag fick jag ge upp efter dammsugning på nedervåningen, fick så ont efter det.
Min barnmorska vill att jag ska sjukskriva mig på grund av mina smärtsamma sammandragningar som jag får efter mina tyngre pass. Och jag är benägen att hålla med. Men det känns samtidigt väldigt jobbigt att gå hem redan, samtidigt som det skulle vara lite skönt.

Den mest jobbiga delen är såklart det ekonomiska, vi har det redan väldigt tufft just nu (framförallt med en värmepanna som gick sönder och vi fick ha elpatron igång hela december - inte en trevlig räkning på det kan jag säga!) med alla inköp inför kommande bebis, inköp för växande barn, inköp för trasiga saker i huset.. Ja, listan kan göras lång av dyra inköp som måste fixas inom kort. Därför känns det inte direkt optimalt med detta just nu. Samtidigt vet jag att sådana smärtsamma sammandragningar som jag fått inte är det bästa. Det kan göra så att bebisen kommer för tidigt om man har otur och om de skulle fortsätta dvs. Hemma, vid mer vila och mindre stress så har jag bara fått "normala" sammandragningar som inte gjort ont. Så det vore det bästa för bebisen och kroppen om jag gick hem redan nu.

Jag känner även en sådan pliktskyldighet mot jobbet. Att jag inte kan lämna hursomhelst, med tanke på min position. Jag har inte fått tillfälle att träna upp någon ordentligt ännu som kan ta över allt. Jag har en person som kan någorlunda, men hen måste få bli ordentligt uppdaterad om allt. Dessutom vore det bäst om jag kunde träna upp ytterligare en person som ska lära sig mitt jobb, för det ska alltid finnas två som "ska kunna" det. Känner mig oerhört kluven kring allt.
Funderar på att sjukskriva mig kanske 75% till en början i ca 2 veckor och bara ta kontorsarbetet (därmed slippa allt det tunga och jobbiga), träna upp dessa två, därefter sjukskrivning på heltid.
Får se, blir nog till att kontakta hälsocentralen imorgon.

Stor och tung mage

10 veckor kvar!

Reflektioner från 2017

Här kommer lite reflektioner och sammanfattningar kring året som har gått. 

Varning för en vägg av text!

Jag har haft ett rätt turbulent och tufft år. Det har varit mycket förändringar och de har krävt hårt arbete och mycket energi. Energi som jag inte riktigt har haft tillräckligt mycket utav.

Det började redan under våren. Jag började tycka att Lilja blev mer krävande, hon hade jobbiga perioder och jag försökte underhålla henne på dagarna, men det började bli allt svårare. Vi hade stora problem att hitta en förskola i närheten som hade plats, så det slutade med att vi fick skjuta fram inskolningen flera gånger i flera månader.
I samma veva köpte svärföräldrarna en lägenhet, med planen att flytta från huset under våren/sommaren. Vi skulle därmed få ta över och köpa huset. Jag fick sitta och leka mäklare och ta reda på allt i flera månader (eftersom att allt skulle ske privat utan någon mäklare inblandad). Vi tog däremot hjälp av en jurist till att skriva kontrakt och vi startade upp en lantmäteriförrättning (stycka av tomten) för att få en mindre tomt. Hela denna procedur har tagit enormt med energi och tid. Redan här började jag känna av ångesten som började komma tillbaka ibland (inte för att den någonsin kommer att försvinna).

Sommaren kom och därmed flytten. Vi flyttade i princip hela lägenheten och hela familjen på en dag till huset. Allt tack vare min underbara familj som hjälpte till så mycket med bärhjälp och barnvakt. Det var guld värt! Sommarens månader spenderades i princip varje kväll med att fixa och dona i huset, se till att det skulle bli mer vårat. Ett rum på huvudplanet var fullbelamrat med möbler från svärföräldrarna och det tog oss månader att få bort dom (detta rum renoverade vi under hösten för att ge Lilja ett lekrum). Det är fortfarande väldigt mycket saker kvar här, ett rum nere i källaren är fortfarande fullt med saker och garaget och förråden ute ska vi inte ens börja med.

Allt detta som inte är vårat, som har varit överallt och tagit plats under så lång tid har gjort att jag inte alls har känt mig hemma. Detta har bara varit ett hus som jag har lånat en tid, fullt med saker som vi lånar. Det har inte varit mitt 'hem', det är fortfarande inte mitt hem. Jag kämpar fortfarande med att lära mig att det är mitt hus, få in känslan av mitt hem. Men det är väldigt svårt. Jag har helt enkelt inte trivts i huset, mycket för att jag bara ser det som inte är mitt, det som är fel. Jag har så mycket jag vill göra om, nästan allt. Det kommer att ta oerhört lång tid att få det som jag verkligen vill ha det, om det någonsin kommer att gå. Ångesten och mitt dåliga mående ökade på rejält under denna tid tyvärr. Ville väl dock inte riktigt se det fullt ut, utan jag kämpade på trots allt. Tänkte att bara vi löser problemen så blir det bättre sen (har tänkt det väldigt många gånger under detta året!)..

Sensommaren. Jag började jobba och vi skolade in Lilja på förskolan. Det tog säkert henne 1-2 månader innan hon verkligen började trivas där och det var lätt att lämna på morgonen. Hämtningarna har hon alltid varit jobbig med för min del. Från det att jag kommer dit till att vi sitter i bilen på väg därifrån är lätt 30 min. Hon springer iväg och tjorvar på vid påklädningen så mycket att jag blir tokig på henne. Hoppas att det blir lättare till våren då det är mindre kläder.
Jag blev gravid under den här tiden, vilket bara har varit positivt. Vi berättade för våra familjer och vänner genom att bjuda in till födelsedagsfika för min del. Lilja fick ha på sig en tröja där det stod "storasyster" och sedan väntade vi bara på att gästerna skulle uppmärksamma detta. Vi sade inget till någon, utan de fick upptäcka det själva. Det var väldigt roligt att berätta på det sättet och roande att se när alla upptäckte det. Vissa såg det så fort de klev genom dörren, medan andra tog lätt en timme på sig att märka det.

Jag hann vara tillbaka på jobbet i ca 6 veckor innan jag berättade nyheten, att jag inte skulle bli så långvarig där. Att komma tillbaka till jobbet var lite tufft det med. Jag har inte den lättaste arbetsuppgiften och det är under tidspress. Att hoppa in i det igen var inte det lättaste. Det tog mig flera veckor innan jag började landa i det. Det nya schemat jag fått var jag inte särskilt begeistrad över heller, men det är inget att göra något åt. Bara att bita i det sura äpplet och härda ut tills jag får gå hem igen. Börjar tyvärr bli lite smått less på min situation där..

Vi började med lite renoveringar under hösten. Vi har målat om hallen och renoverat ett rum som blev lekrum nere. Väldigt skönt att stuva in alla leksaker i ett rum och att få ha vardagsrummet och köket fritt (inte hela dagarna, men de är i alla fall inte lekrum längre). Att stuva om i källaren och flytta bort saker så att det bara är våra saker numera (åtminstone i de flesta rummen) har gjort att jag åtminstone inte känner mig vilse överallt längre. I "våra" förråd har jag koll på våra saker och det börjar kännas bra.

Graviditeten har hittills under hösten/vintern varit lättare än den förra. Jag har knappt mått illa och haft mycket mindre ont överlag. Jag har börjat få foglossningar även denna gång, dock på framsidan och inte bak som jag hade sist. Jag har känt mig mer tung och upplevt att jag blivit mer svullen av tyngden av livmodern hittills. Jag har haft mer sammandragningar och kände av rörelser tidigare denna gång (nästan en hel månad innan). Ultraljuden som jag har varit på och utlåtande av läkare har visat att lillskruttan i magen bara har en fungerande njure. Men inget som ska vara farligt eller på något sätt påverka graviditeten eller livet för henne utanför magen senare.
Beräknat förlossningsdatum blev flyttat till 5 april, men jag hoppas verkligen att hon väljer att komma tidigare så att hon blir född i mars. Vi har alldeles för många i april redan och nästan ingen i mars, så det skulle passa mycket bättre tycker jag!

Liljas utveckling har äntligen börjat ta lite fart och talet har börjat släppa en del. Hon säger; mamma, pappa, jaja (Lilja), titta, sitta, mera, där, tisse (kisse tror jag) där, hej, ses sen, ja, nej.
Vi har varit på uppföljning för henne syn och det visade samma som förra året, att hon är översynt och har ett brytningsfel, men inget tillräckligt stort att göra något åt nu. Det blir troligtvis inte förrän vid skolåldern. Ingen skelning som tur är (vi trodde att det fanns en liten skelning förra året).
Hon har dock börjat visa väldigt mycket "kan själv" och en hel del tvärvändningar och motvillighet gällande mycket saker. Det märks att hon utvecklas mycket just nu, tror att det har med språket att göra, att hon blir frustrerad då hon inte kan berätta det hon vill. Trots att hon är jobbig med allt detta är hon också helt underbar!

Jag började träffa en kurator under senhösten. Hann träffa henne 3 tillfällen där vi har pratat om allt som varit jobbigt (min barnmorska tyckte att det var en bra idé att göra detta med tanke på min historia av ångest). Sista sessionen kunde jag inte närvara och nu ska hon sluta på sitt jobb. Ska få kontakt med någon annan istället, men det dröjer ett tag innan hon är på plats och har upprättat kontakt. Så jag får se va det hela leder till. Blir kanske någon gång i februari. Men grundtanken är i alla fall att fortsätta träffa någon att prata med fram till förlossningen.

Julen och nyår bjöd på mycket sjukdom för våran del. Jag började bli förkyld till julafton. Juldagen var både jag och Lilja risiga och vi fortsatte vara det nästan hela veckan. Jag var jätte dålig fram till i måndags. Har haft (eller är fortfarande inte helt frisk) bihåleinflammation och en eventuell mild magsjuka. Så vi har varit hemmavarande, liggandes i soffan i mellandagarna och något nyårsfirande blev det då inte. Inte mer än att se på serier och äta lite glass. Vi var i säng innan tolvslaget.

Detta är väl en snabb recap på mitt år. Inte det lättaste och jag hoppas att 2018 blir bättre. Bara jag får vila, komma in i allt det här nya och få 'mitt hem'.

Planer för 2018

• Sätta upp en ledstång i trappen
• Söka graviditetspenning och gå hem i början på mars (vilket innebär 2 månaders jobb kvar)
• Få klart köpebrevet av fastigheten så fort avstyckningen är klar
• Föda en liten flicka till
• Vara hemma med bebis och Lilja (till viss del, hon ska få gå på 15-timmars) 
• Umgås med familj och vänner
• Vila upp mig och ta tag i mitt mående
• Renovera köket (vi får se hur stort projekt vi drar igång, antingen bara måla och byta lite vitvaror, eller totalrenovering)
• Fräscha upp rummet uppe som kommer att bli Liljas rum när lillasyster väl behöver ett rum också

Vaccination

Jag vaccinerade mig mot influensan igår. Tydligen så är jag en riskgrupp i och med att jag är gravid, så då har landstinget det som rekommendation - att man bör vaccinera sig. Detta var dock ingen information jag fått via någon mödravårdscentral, nej jag råkade läsa det i en liten notis i tidningen för någon vecka sedan. Var tvungen att ringa och dubbelkolla detta med en barnmorska om så var fallet, och mycket riktigt så var det så. Konstigt att de inte kunde ha berättat det vid ett besök.. I alla fall så åkte jag dit vid en drop in tid efter ett planerat läkarbesök, vi väntade och väntade, tillsammans med ca 30 andra personer som skulle dit, alla 65+. När jag till slut kom in så visade det sig att jag inte fick vaccinera mig eftersom att jag precis samma dag skulle påbörja en penicillinkur mot UVI. Så det var bara att åka hem med beskedet att boka in tid efter att jag ätit klart min kur.
Så igår var vi äntligen där. Tog en spruta och sen var det klart. Men jag har börjat känna av lite biverkningar tror jag i alla fall. Har dock ingen möjlighet att kolla upp det, men jag hoppas att det går över snart. Har ingen lust att sjukskriva mig imorgon. Men jag ska ta och göra kväll nu så får vi se om det blir bättre över natten *håller tummarna*.

Jobbigt besked

Idag fick jag veta att lillan inne i magen endast har en fungerande njure. Vet inte varför eller vad det egentligen innebär för graviditeten eller efter hennes ankomst. Jag vet att det går att leva ett liv fullt ut med bara en njure. Men man blir ändå lite fundersam på allt som kan hända trots allt. Det blev lite av en chock när läkaren ringde och berättade det, främst eftersom att jag inte alls varit inställd på det, då hon sade på ultraljudet att hon inte var orolig över det hela. Så då hade jag släppt det helt. Då blev det något omvälvande med det beskedet och jag får nog jobba med det ett par dagar och läsa på en del. Jag vet ju fortfarande inte om den andra njuren är skadlig på något sätt för henne, om den behöver opereras bort eller liknande. Är mest fundersam om det kan påverka graviditeten eftersom att det är hennes njurar som producerar fostervattnet. Ska i alla fall på ytterligare ett ultraljud hos den här överläkaren om ca 10 veckor. Så jag får samla mina frågor och funderingar till dess.

Prinsessa i April

Stort avslöjande! 

Vi ska utöka vår lilla familj med ännu en prinsessa i april! Jag är alltså gravid igen och är i vecka 22 just nu. Vi var på rutinultraljudet i måndags och där fick vi veta att det var en liten tjej som låg och sprattlade i magen.
Jag som har varit helt säker på att det var en pojke. Hela min känsla skrek pojke och eftersom att hela den här graviditeten har varit totalt annorlunda hittills. Har knappt mått illa, i jämförelse med förra gången då och har mått allmänt bättre. Men tji fick jag där då, för fel hade jag. Och Robert var fruktansvärt nöjd med att jag hade fel (inte för att han inte ville ha en pojke eller så, mest bara över det faktum att jag hade fel!).

Detta gjorde ju i alla fall att jag har fått försökt ställa om hjärnan till att det är en flicka och byta ut mina pojknamn som jag redan hade hittat. Det är fortfarande lite svårt att tänka flicka, då jag bara ser en pojke.. Men med tiden ska det nog ändra sig också. Hade haft väldigt jobbigt med det vid födseln om vi inte tagit reda på det i alla fall. Så det var ju tur.

Lilja förstår inte så mycket ännu. Hon kan inte greppa att det ska komma en bebis och att hon ska få en lillasyster och därmed bli storasyster. Men talet är ju fortfarande långt bort hos henne. Så jag hoppas att det blir lättare att förstå längre fram. Det är ju några månader kvar att jobba på det.

Det blev i alla fall media-officiellt i torsdags då vi lade upp bilder på instagram:

Stor och tjock

Lillskruttan i magen

Vi berättade för vänner och familj på mitt födelsedagsfika genom att Lilja fick ha på sig en fin tröja som jag hade skickat efter. Vi sade ingenting förrän de kommenterade något. Väldigt roligt att berätta på det viset! :)

Vi är i alla fall väldigt förväntansfulla och glada över detta och vi längtar efter vår andra lilla skruttunge! :) ❤