Sjukskriven

Idag var jag hos psykologen och läkaren. Det beslutades att jag skulle bli sjukskriven i ca en månad. Exakt varför vill jag inte ta upp här utan då får ni ta kontakt med mig om ni vill veta mer.

Under den här tiden har jag i alla fall gett mig själv lite hemläxa. Jag ska arbeta med mig själv, med min självkänsla och försöka komma i balans. Detta ska jag göra med ett självhjälpsprogram, träning och förhoppningsvis tid och stöttning med/från familj och vänner.

Så det finns en plan för framtiden, hoppas bara att allt går som planerat nu :)

Ond cirkel

Jag har hamnat i en ond cirkel gällande mitt mående just nu. Skrev tidigare om att jag är i en svacka just nu, vilket jag är. Men det känns värre just nu. Jag får hela tiden känsla av att jag faller tillbaka och det gör mig rädd. Jag mår dåligt - för att jag mår dåligt. Det gör det hela värre och jag får dåligt samvete över att jag är sjuk. Jag får panik över detta och mår sämre bara över det.. Känner att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera detta.

Svacka

Jag har hamnat i en ordentlig svacka, sedan någon månad tillbaka. Har inte alls varit stabil och får mycket lättare ångest just nu. Framförallt om mina rutiner ändras och stökas om. Det blir helt upp och nedvänt i huvudet då och jag får panik. Jag klarar inte av de påfrestningarna alls när jag är så här pass dålig som jag är just nu. Det får mig att börja fundera på om jag har halkat tillbaka, så att
ångesten får mer utrymme och att jag behöver börja om. Jag är rädd att jag faller tillbaka till gamla vanor, då ångesten styrde mig och jag är rädd för att jag inte klarar av att hantera den på rätt sätt.

Jag har varit hemma från jobbet en del under denna tid, just p.g.a min ångest, och detta har känts både rätt och fel. Rätt, för att jag är sjuk och haft svårigheter att hantera min sjukdom på slutet. Fel, för att jag får tankar om det bara borde vara att bita ihop. Men så är trots allt inte fallet. Jag kan bara inte bita ihop och fortsätta som många andra människor klarar av. Jag har mina begränsningar som gör att jag inte fungerar "normalt".

Samtidigt vet jag att jag har kommit långt om man jämför med för några år sedan. Så jag mår bättre i överlag, men jag känner mig misslyckad då jag har fallit ner just nu...

Pest och Kolera

Jag vet inte hur jag ska börja det här inlägget egentligen. Känner mest bara att jag behöver få skriva av mig, ventilera.

Har mått sämre nu de senaste veckorna än vad jag har gjort på väldigt länge. Har så svårt att acceptera mitt dåliga mående och jag har ännu svårare med att hantera det och inse vad det faktiskt gör med mig. Jag har sådana problem med att inse vad som är bra, att tvinga mig till att göra allt som är bra. För varje gång jag ska ta mig för något så känns det som att klättra upp för freaking Mount Everest varenda jävla gång. Och inte nog med att det känns jobbigt, så känns det som att jag ska göra det utan linor, hackor och andra verktyg.

Det jag vill säga är att jag inte vet hur jag ska hantera mig själv just nu. Tankar och känslor gör handling till en pest, men utan handling blir tankar och känslor än värre, pesten blir även kolera. Så resultatet blir att jag inte orkar ta mig för något och jag hamnar därmed djupare hela tiden. Trots att jag i teorin förstår och vet att handling är bra för mig så ser jag det inte i praktiken när jag väl är där, djupt där nere.

Vet inte om någon förstår så mycket av mitt rabbel nu.. Men jag förstår om folk blir less på det, jag blir less. Jag har ju ändå gått med det här måendet, upp och ner, i 7 år nu.

Depression

Har fått en släng av min nedstämdhet nu.. Hur orkar man? Jag känner som att jag inte orkar med någonting. Inte det att jag är trött. Jag har energi på det sättet, men jag har ingen lust eller motivation till att göra något. Bara att duscha har varit ett stort projekt de här senaste dagarna.
Hur gör man? Hur tar man sig igenom detta? Om man inte har motivation till att kliva upp på dagarna, vart hittar man den?

Har pratat en hel del om detta med psykologen idag. Att få in en rutin, sätta upp små mål med dagen. Göra det meningsfullt. Jag förstår att det är rätt sätt att hantera depressionen på. Men samtidigt, mitt i min depression, känns det hopplöst och ovärt. Men jag ska försöka.

Bakslag

Idag är en ligga-i-sängen-hela-dagen dag. Det innebär att jag har en riktigt usel dag. Känns som att jag har fått ett ordentligt bakslag.. Orkar ingenting, vill ingenting. Känns som att allt är en press just nu, det är jobbigt bara att kliva upp.

Jag vet att man inte kan vara på topp jämt, att jag får bakslag mycket oftare nu, just eftersom att jag utsätter mig för saker hela tiden. Men det gör också att bakslagen tar mycket hårdare, jag blir skörare. Det känns som att jag inte klarar av lika mycket som förut, att jag börjar må dåligt tidigare.

Tror att det mesta har att göra med helgen.. Sitta bland massor av människor som jag inte känner gör att fasaden åker upp och det är oerhört påfrestande att ha den uppe hela tiden, att sitta på spänn. Så idag är jag helt slut på, har ingen ork eller motivation till att göra någonting. Så jag ska spendera min dag i sängen och titta på serier.

3 bra saker

Jag fick ett tips för inte så länge sedan av Sofie att man kan sätta sig ner varje kväll och skriva upp 3 bra saker man har gjort den dagen. Då får man se på papper att man har gjort något, trots ångesten, och att man faktiskt kan vara lite stolt över det. Det blir inte bara något man viftar bort, att man inte upplever att man har gjort något. Utan man får verkligen tänka efter över vad man har gjort bra. Det får mig att se att jag faktiskt gör saker varje dag, trots att det är jobbigt. Det ger mig mer energi till att fortsätta kämpa.

Fick även beröm av psykologen senast jag var där. Jag exponerar mig själv oerhört mycket, varje vecka. Jag pushar mig själv till saker som känns obehagliga, och jag klarar av det! Det känns riktigt skönt att höra att jag gör rätt, att allt går åt rätt håll. Jag gör det riktigt jävla bra faktiskt! :)

Allt detta gör att jag känner att jag vill kämpa mer, jag vill klara av det här. Jag ska klara av det här. Jag vill och jag kan!

KBT

Jag har haft en riktig berg- och dalbana när det gäller mitt psykiska mående de senaste 2 månaderna. Jag förstod inte först, varför jag började må sämre och sämre för varje vecka som gick. Att jag inte orkade. Inte klarade av någonting. Jag kände mig bara hopplös, att jag aldrig skulle må bättre. Men jag började fundera.. Varför mådde jag mycket sämre?

Visst, det har varit till stor del mitt krig med försäkringskassan. Men det måste väl vara något mer? Jag fick svaret hos psykologen. När man påbörjar en KBT-behandling så mår man som oftast mycket sämre i början. När man utsätter sig för situationer som man annars inte brukar utsätta sig för så får man mer ångest och mår därmed sämre. Men långsiktigt så kommer det att bli bättre. 

Men om ni tycker att jag har klagat mycket eller liknande så har ni nu svaret på varför. Och jag tror att jag kommer att må såhär ett tag framöver, innan det börjar bli lättare och jag börjar må bättre. Så det kommer nog fortsätta regna klagomål från min sida, vilket ni får ta helt enkelt!

Hälsocentralen

Hade två tider inbokade idag på hälsocentralen. Klockan 8 i morse träffade jag ännu en ny läkare och jag såg framför mig samma visa igen.. Att jag kommer dit, säger som det är och läkaren lyssnar inte på mig. Men denna läkare var helt annorlunda jämfört med alla jag har träffat tidigare. Han specialitet var tydligen att skriva läkarintyg och medicinering. Så jag kände hoppet återvända lite grann. Han satt och funderade på vad han skulle skriva för att det skulle bli godkänt, inte bara skrev första bästa för att få det ut världen. Den första vettiga läkaren jag har haft på väldigt länge, så nu släpper jag inte taget om honom! Fick även ny medicin som jag ska prova, som ett komplement till det jag redan har.
Besök nummer två var hos barnmorskan. Inget roligt. Bara förnya recept, men eftersom att jag aldrig gått där förut var vi tvungen att skriva en ny journal.

Depression

Depression är en del av min diagnos, tillsammans med generaliserat ångestsyndrom och panikångest. Har hittat lite information om detta på vårdguiden som jag tänkte posta i ett inlägg för er som inte har så bra koll på det (finns även postat i fliken "Ångest och depression).

Detta är ett väldigt svårt inlägg för mig att skriva eftersom att jag fortfarande jobbar med att acceptera det själv fortfarande. Men jag tänkte att det inte skadar att folk i min närhet vet om mina problem medan jag jobbar med dem.

Depression

Depression skiljer sig från tillfällig nedstämdhet ("lite nere" eller "deppig"). Att vara tillfälligt nedstämd är vanligt, det är en naturlig och oftast begriplig reaktion i olika livssituationer. Det är först när nedstämdheten blir djupare och ihållande, och förekommer dagligen under minst två veckor, som det kan röra sig om en depression.

En depression kan komma utan någon tydlig orsak. Men den kan också utlösas av olika yttre händelser, till exempel långvarig kroppslig smärta, familjeproblem, sorg eller andra påfrestningar. Både biologiska faktorer och svåra upplevelser tidigare i livet kan ge en ökad sårbarhet och ökad risk att drabbas av depression i vuxen ålder. Ofta samverkar och bidrar flera faktorer till en depression.

Depressionen kan leda till funktionsnedsättning och göra att det till exempel blir svårt att klara av ett arbete.

Omkring tio procent i befolkningen beräknas ha haft en depression under senaste året. Kvinnor drabbas betydligt oftare än män. Om man har haft en depression är risken att återinsjukna cirka 50 procent.

En depression kan vara av olika svårighetsgrad och ge varierande, ibland mycket svåra, symtom. Om du har en depression är det vanligt att du:

·         Känner dig nedstämd. Ingenting känns särskilt meningsfullt eller roligt längre. Ibland kan du känna hopplöshet och att du aldrig kommer att kunna bli glad igen.

·         Får svårt att påbörja och ta itu med saker och ting.

·         Får försämrat minne och svårt att koncentrera dig.

·         Blir rastlös.

·         Känner ångest och är lättirriterad.

·         Känner dig värdelös och har svåra skuldkänslor.

·         Får försämrad aptit och går eventuellt ner i vikt.

·         Är väldigt trött, trots att du sover.

·         Har sömnproblem, till exempel att du vaknar tidigt med ångest och oro.

Du kan även få kroppsliga tecken vid ångest och depressionstillstånd, till exempel:

·         Andnöd

·         Hjärtklappning

·         Värk i till exempel muskler.