En dag hos mormor och morfar

Imorse ringde Lilja till mormorn och frågade om hon fick komma och hälsa på. Såklart fick hon ju det. Så vi packade in oss alla 3 i bilen och rullade neröver. Vi kom dit ganska lagom till lunchtid. Så vi åt lunch, eller ja, Lilja åt det mesta... även halva min lunch, haha! Därefter sov hon i resesängen i extrarummet, samtidigt som lillasyster sov i vagnen. Skönt med lite egen tid.

Underbar utsikt från altanen

När morfarn sen kom hem tidigt blev hon rätt förtjust, för när han skulle ta Enzo ut på promenad skulle hon prompt med. Hon skrek "vänta", tog på sig skorna och sprang ikapp dom med mamman. Så vi fyra tog en liten promenad medan mormorn var kvar hemma med Emirah och gjorde middag.

Lilja skulle hålla i kopplet och hjälpa morfar med hunden och hon var så nöjd med det. På väg tillbaka plockade vi ihop en liten bukett med blommor som mormor fick. Då bjöd hon oss alla på ett riktigt pannkakskalas och Lilja åt hiskeligt många pannkakor (4 st!).

På promenad med morfar och Enzo

Vi gick bort till en fors

Lilja (och mamman) plockade lite blommor

Pannkakor!

Både hon och jag vart nog riktigt nöjd med den här dagen, den gav oss båda massor av energi och harmoni. Vi har inte bråkat en enda gång, utan allt har flutit på och Vi har haft ett riktigt bra samspel mellan oss.

Så nu är jag nöjd och ska lägga mig i sängen och läsa lite på min bok. Hörs längre fram!

1 månad sedan sist...

Jag har försökt i ca 4 veckors tid att skriva ett blogginlägg. Tre gånger har jag påbörjat ett men aldrig slutfört det. Det har känts påtvingat och jag har helt enkelt varit för trött när jag suttit och skrivit, det blir aldrig bra då och jag tappar lusten direkt. Men nu kommer då ett till försök här, som jag hoppas kommer hela vägen i mål.

Mycket har ju hänt sedan sist, på alla fronter, både bebis, Lilja, mig själv och huset/trädgården.
Vi börjar med Emirah.

Emirah
Hon är helt friskförklarad gällande sin njure. Efter två ultraljud efter hennes födsel så visade det sig att det "problem" de hade sett tidigare hade gått till sig och var borta. Fick aldrig riktig förståelse för vad det var som var det egentliga felet när hon låg i magen eller hur det kan ha gått till sig. Men enligt barnläkarna är hon fullt frisk, vilket känns otroligt skönt!

Amningen har äntligen kommit igång som den ska. Amningsnappen är borta och såren är läkta, så det går hur bra som helst att amma numera. Hon är lite kinkig om hur hon vill ligga så det kan vi få krångla till ibland, men annars äter hon på bra. Hon är ju 7 veckor gammal nu och när vi var till BVC förra veckan hade hon växt 6 cm sedan födseln och var alltså 57 cm lång och vägde drygt 6 kg, så hon växer på bra. Svarsleenden har börjat komma alltmer och hon har börjat prata/jollra lite grann nu vilket är så gulligt att jag dör! Sötskrutt!

Hon är dock lite småkinkig på kvällarna, som de flesta bebisar dock är, vilket gör att man inte alltid hinner med så mycket, inte så mycket som jag skulle vilja i alla fall. Annars är hon oftast väldigt snäll. Duktig på att sova på natten och förmiddagarna, men som sagt kan eftermiddagen och kvällen bli lite mer kinkigt. Hon brukar oftast vilja ha lite mer närhet och trygghet då.

Lilja
Hon hann vara tillbaka på förskolan i två dagar efter den långa ledigheten innan hon blev förkyld och dessutom lyckades smitta alla oss andra också. Men nu är vi nog alla snart friska igen, eller ja Emirah och Robert är båda lite snoriga ibland. Men jag och Lilja är helt friska. Däremot har vi båda lyckats få någon form av magsjuka/virus/matförgiftning i två olika omgångar, ena veckan var Lilja sjuk och när hon blivit frisk och åter på förskolan åkte jag dit på något. Så vi har inte haft de bästa 3 veckorna direkt.

Lilja har varit jätte snäll och duktig gällande Emirah. Inga större svartsjukedrama från hennes sida. Det har klart varit lite grann, som har dykt upp nu senaste 2-3 veckorna, vilket jag tror är ofrånkomligt. Så jag försöker inkludera henne i en del saker med lillasyster, samt försöker bara vara med henne också i den mån det går. Hon får växa upp så mycket, så snabbt just nu. Men enligt min psykolog så måste hon även få chans att fortsätta vara liten och i sin egen takt få upptäcka och känna att hon är stor. Man får inte lägga för stor vikt hela tiden vid att hon är det stora barnet nu och ska klara sig själv, vilket jag absolut inte förväntar mig av henne heller, utan att hon även får känna sig liten så som hon ju faktiskt fortfarande är.

Anna
Jag har precis börjar landa i att vara tvåbarnsmamma, och att vara hemma med två barn själv. Det har tagit mig lång tid att försöka hitta någon form av rutin och tempo som fungerar (någorlunda i alla fall). Allt har hängt på att Emirah nu äntligen går att lägga ner i sin säng och att hon sover själv numera, så vi behöver inte gå och bära på henne hela tiden längre. Då finns det mer tid till Lilja och hemmet och man har framförallt två händer till att göra saker. Fast man hinner ändå inte med så mycket på dagarna ändå, all min tid går åt till att mata, söva, roa och byta på två småttingar. Orken räcker sällan till att få något gjort på kvällen och jag måste dessutom bli bättre på att lägga mig tidigare då jag sällan har orken på morgonen heller, tyvärr.

Hus & Hem
Köksrenoveringen pågår för fullt. Robert har varit jätte duktig med att måla själva köksstommen och luckorna. Och vilken skillnad det blev! OMG! Just nu målas lite fönster, dörrar och lite på altanen. Mer på listan där inne bli bänkskiva, ny spis, tapetsering, måla/byta ut kaklet och måla tak. Så det är en hel del kvar att göra. Vi tar en sak i taget och det blir verkligen sååå bra! Han är så duktig min karl!

Nu är ju dessutom avstyckningen av tomten klar. Nu ska vi få en värdering på allt och sedan kan vi gå till banken för att ta lånet och skriva klart alla papper. Snart är det äntligen vårat på riktigt!
Vi har dessutom påbörjat med lite projekt i trädgården. Någon rabatt, en större lekplats med Liljas leksaker, plantering i pallkragar. Ja, det börjar väl sakta ta form. Vi ska även ordna med ett litet land framöver och det ska även göras mer rabatter och planteras lite buskar/träd. Men allt kommer inte att ske i år dock.
Jag ska dock påbörja renovering av lekstugan som får bli mitt lilla sommarprojekt, utöver rabatterna. Ska bli spännande och roligt att ta på mig den biten faktiskt!
Bilder på allt kommer framöver.

Mjölkstockning och samsovning

Vår lilla skrutt är extremt närhetstörstig. Hon sover på mig på dagen och sover bredvid mig i sängen. Jag vet att man inte bör samsova med ett spädbarn, men det är enda sättet jag får sova. Får amma henne till sömns och sen inte röra henne. Emirah är lite svårare än vad Lilja var, hon sov i alla fall i sin egen säng på natten. Men det ger väl kanske med sig så småningom, åtminstone hoppas jag på det. Man ligger lite mer på helspänn hela natten och får inte lika bra sömn.

Åkte på mjölkstockning nu efter bara 10 dagar, en inflammation med feber och massa värk. (Bådar inte gott med tanke på problemen jag hade förra gången.) Inte nog med det så har jag hemska sår som gör att amningen gör fruktansvärt ont. Fy! Så jobbigt att amningen inte fungerar som det ska. Vill gärna ha det smärtfritt i alla fall, inte kramphålla i kudden och bita mig i knogen varje gång. Har därför börjat använda amningsnapp för att se till att det blir lite mindre nötning i alla fall. Tycker att jag har haft tillräckligt med problem nu på slutet, så jag borde få skippa det här. Det är bara att vänta ut det och hoppas att det blir bättre innan jag ger upp.

Emirah

Den 17/4 kl. 23.05 föddes vår lilla flicka. 51 cm lång och 4215 gram tung. Emirah blir hennes tilltalsnamn.

Jag hade en tid bokad på specialistmödravården för en läkarundersökning eftersom jag gått över 12 dagar. Det sattes en CTG-kurva, gjordes ultraljud och en undersökning. Allt visade på en frisk flicka på drygt 4 kg. Undersökningen visade på en mogen tapp och öppen  3 cm. En hinnsvepning gjordes och jag blev förvarnad om lite förvärkar som skulle komma strax därefter. Och det gjorde det minsann!
Jag började få värk redan på väg hem och de följande 7 timmarna hade jag förvärkar som alltmer ökade i intensitet och antal. Strax innan 6 var det dags att åka in och jag blev inskriven direkt. 5 timmar senare föddes hon efter många timmars värkarbete.
En underbar känsla!

Torsdag eftermiddag fick vi äntligen åka hem efter läkarnas godkännande. Så skönt att få komma hem, om än tufft som vanligt att återhämta sig efter en förlossning, försöka få ordning på amning och hantera alla känslostormar. Vi ska ta ett par dagar till innan vi tar emot besök dock då jag inte riktigt är i fas med mig själv och amningen ännu. Men snart ska vi dela med oss av denna lilla goding.

Spännande att bli storasyster 

Funderingar kring graviditet och förlossning

Då har vi kommit in i Mars och jag har 5 veckor kvar till BF. Har hittills gått upp 15 kg(!), med Lilja gick jag upp totalt 13.. Så det börjar gå utför. Vet inte riktigt vart allt sitter någonstans. Samlar inte på mig någon vätska vad jag märker av, så jag börjar fundera på om det blir en monster-stor bebis som kommer att titta fram.
Börjar väl lite smått förstå att vi ska ha ett till barn. Men det känns fortfarande så avlägset och långt bort. Som att jag inte ens vore gravid ännu. Det är en väldigt underlig känsla. Jag har lite svårt att greppa att jag ska föda igen om bara ett par veckor, det känns overkligt och skrämmande. Känner att jag inte alls har landat i hela situationen ännu..

Såklart att jag längtar efter vår lilla prinsessa, men det känns även konstigt att gå igenom allt igen. Amning, spädbarnstiden, ingen sömn (inte för att den existerade innan heller!), skrik och nerspydda kläder.. Dessutom rodda en trotsig 2-åring som jag tror kommer att bli väldigt svartsjuk med tanke på hur mammig hon är just nu. Vet inte alls hur jag ska hantera den biten. Allt känns bara så annorlunda, just eftersom att vi redan har Lilja. Har en konstig känsla av att nästa bebis ska ersätta henne, vilket det absolut inte gör. Vi älskar henne och hon kan absolut inte ersättas av någon annan! Kan bara inte just nu se hur man får allt att gå ihop med flera, där man älskar flera lika mycket.

Vet att det bara är tankespöken allting, men det stör mig oerhört. Så jag vill på ett sätt försöka hitta orken att göra saker med bara henne nu, medan vi kan lägga allt fokus på Lilja. Skämma bort henne massor vill jag göra! Men det är inte optimalt det heller. Dock vill jag försöka lägga mer tid på att hitta på saker som att fara på badhuset (vilket vi aldrig har gjort med henne(!), men som vi faktiskt ska göra redan i morgon), åka på leklandet, dra iväg till stan och fika. Lite småsaker som gör att vi kanske skapar ett starkare band nu innan bebis kommer och tar över och är i vägen.

Förlossningen känner jag inte alls att jag har någon koll på.. Jag måste verkligen försöka börja förbereda mig mentalt på det. Lite mer skrämmande denna gång, eftersom att jag vet hur ont och jobbigt det är. Men det är mest omständigheterna kring vägen dit som skrämmer mig en del nu. Vad gör man om det är mitt i natten? Hinner barnvakten (min mamma) hit? Kommer jag veta på samma sätt denna gång att den har startat? Så mycket funderingar och frågor, utan svar..

Någon som kan ge mig alla svar?

Jobbig vecka

Jag är äntligen frisk igen, men har haft en riktigt tuff vecka. Jag har inte mått särskilt bra på kvällarna och jag har inte lyckats lista ut varför/varifrån det kommer. Får bara ångest och en deppighet över allt. Känns inte alls bra. Dagarna är rätt okej, men på kvällarna kommer allt.. Det är jätte jobbigt med det just nu.
Dessutom har jag sådan värk, typ överallt hela tiden och en hel del sammandragningar som kommer vissa kvällar. Nu ikväll har jag även haft sån sjuk smärta, för kanske någon nerv som kommer i kläm pga bebisen. Vet inte riktigt vad det är, men galet ont gör det.

Har varit hemma med Lilja en hel vecka, sedan fredagen förra veckan. Detta för att börja potträna henne. Det har väl gått helt okej. Vi kör efter boken/metoden "Potträning på 3 dagar". Hon förstår att hon kissar, men kopplingen har inte riktigt kommit ännu att hon behöver kissa. Så det blir en hel del olyckor och mycket tvätt, men vi kämpar på. Dagtid är hon i alla fall numera helt utan blöja, åtminstone hemma. Får se hur det blir på förskolan, beror lite på hur det ser ut på måndag då hon får återgå dit. Hon är duktig trots allt, inte alls slagit bakut över att vi tagit bort blöjorna. Hon verkar greppa konceptet helt, med blöja på natten och utan på dagen. Sen att det inte är klockrent ännu är en helt annan sak. Det kan nog ta ett par veckor, men fram till dess så kommer vi fortsätta att träna här hemma.

Hon har även gått och blivit extreeemt mammig senaste veckan. Bara jag som kan natta henne just nu, hon blir helt skogstokig annars. Vi som inte haft problem innan, hon har accepterat varannan kväll mellan oss. Tror att det kan vara att det är vi två som är hemma hela dagarna, och därmed jag som ger henne allt under den tiden. Men det tär även på mig en del, att inte få någon avlastning riktigt. Vi tycker inte att det är värt att bråka med henne så pass att hon ska behöva grina sig till sömns bara för att jag inte är där och nattar henne.

Jag hoppas att helgen blir lite lättare när Robert är hemma på dagarna också och att jag får lite egen tid och avlastning nästa vecka när hon ska tillbaka till förskolan.

Hår, mat och sovstunder

För 1 vecka sedan for jag äntligen och klippte mig. Jag har väntat ut det huuur länge som helst. Det var nästan ett år sedan jag klippte mig sist. Det är ungefär så mycket tid och pengar jag lägger på mig själv nu för tiden.. Oavsett så var det dags i alla fall. Och hon fick ta en bra bit, 5-6 cm på längden för att ta bort att det slitna och sedan klipptes det upp en bra bit, för att det inte ska vara så tungt och tråkigt.
Så skönt efteråt. Syns knappt på bilden dock, men det hände en del i alla fall, haha!

Samma dag hade vi varit på promenad jag och Lilja. Men efter att ha åkt både pulka och gungat lite så ville hon röra på sig också. Så hon ville själv gå och dra pulkan. Det gulligaste jag har sett någonsin tror jag! Min stora tjej. Jag ser varje dag nu vilken enorm skillnad det är på henne. Hon har verkligen blivit stor nu. Hon förstår så himla mycket, har så mycket egen vilja och gör så enorma framsteg varje dag. Det är så roligt att se hennes utveckling!

På promenad med pulkan ;) 

Efter promenad var det mellanmålsdags och det mesta hamnar mest på golvet, i haklappen, i knät eller uppe i håret. Inte det bästa med tanke på att vi helst inte ska bada henne mer än typ 1 gång/vecka p.g.a hennes eksem. Vi kör på 2 gånger, det funkar rätt bra än så länge, men hon har börjar bli torr i hårbotten och börjat klia där (precis som sin mor), så jag väntar på ett läkarutlåtande om det.

Mindre roligt är det gällande all mat just nu. Hon har det lite jobbigt med vissa måltider. Det enda som egentligen alltid funkar bra är mellanmålet på eftermiddagen. Alla andra äter hon antingen dåligt på eller så får man lirka för att få henne i stolen och försöka få i henne någon mat. Vet inte om det är alla tänder, som sakta men säkert, som letar sig upp ur tandköttet just nu, eller om hon bara har någon period (vet ju att dessa brukar finnas runt denna ålder). Hoppas att det går över snart. Tycker verkligen att mat-delen är en jobbig bit att "bråka" om med henne.

Mellanmålsdags! Tydligen passar kexet bättre i håret ;)

Både jag och Lilja har varit rätt så trötta nu på slutet. Hon har senaste 1,5 veckan vaknat tidigare på morgonen, sådär runt 5-6-tiden. Jag har dock alltid haft väldigt svårt att somna om på morgonsidan vid 5 när hon vaknar och får välling (för att sedan somna om igen, oftast i alla fall), men när det är bra nätter och jag får sova mycket är det praktiskt taget omöjligt. Jag får helt enkelt leva med att vara vaken från 5 hädanefter.
I förrgår var Lilja så trött efter en jobbig natt att hon somnade mitt i lunchen. Det var så otroligt gulligt att jag smäller av! Mitt lillhjärta! ❤ Hon var minst lika söt sedan i vagnen när jag var tvungen att väcka henne :) 

Somnar mitt i maten. 

Favoritsovställningen med armarna rätt upp

Så, nu blev det en ordentlig uppdatering. Har varit in flera gånger och försökt mig på att skriva ett inlägg, men det har inte fallit mig för. Så då har jag faktiskt struntat i det. Men ikväll tvingade jag mig själv att skriva då det var en hel del att uppdatera.
Hoppas att ni har haft en bra dag! :)

Framflyttad igen

Jag har varit i kontakt med förskoleadministrationen flera gånger nu och jag blir mer och mer frustrerad. De lovade att det skulle finnas platser att söka till här i Domsjö till April, men nu fick vi veta att det inte blir förrän tidigast Maj. Vi kommer att flytta i Juni, till ett hus i ett helt annat område. Så det var bara till att göra en ny ansökan för start till hösten istället, med ytterligare 4 månaders handläggningstid.
Jag kommer alltså vara hemma till Augusti. Mycket för att jag vill att hon ska ha en trygg plats när hon väl börjar och för att få henne (förhoppningsvis!) på rätt plats på en gång. Att hela hennes tillvaro vänds upp och ner med flytt, inskolning på förskola och att jag börjar jobba samtidigt blir nog lite för mycket för henne (och mig med för den delen). Att vi dessutom -kanske- kommer att behöva renovera eller göra om lite i samma veva skulle nog inte underlätta det heller.
Så detta var den bästa lösningen för oss. Det blir inte många dagar kvar i slutändan och för mitt jobb är det inte det bästa heller. Men vi måste tänka på vad som är bäst för Lilja. Och detta är bäst!

Tisdag

Tisdag idag och natten var inte alls lika bra som tidigare veckan. Var uppe 2-3 timmar igen. Hoppas verkligen inte att hon har hamnat åter i gamla mönster. Det var så skönt att faktiskt få bra med sömn och rätt många timmar sammanhängande dessutom. Vi får se hur kommande natt blir..

Idag var vi i alla fall på Liten och Stor, tillsammans med hela två andra familjer. Vi var alltså 3 mammor och 3 barn på hela förmiddagen. Det var väldigt lugnt kan jag säga och alla fick ha leksakerna som de ville ha ;)

Åker rutschkana

Lilja testade på att åka rutschkana, vilket hon älskade och åkte om och om igen. Dock med stöd, för hon lyckades inte lista ut hur hon var tvungen att hålla kroppen för att kunna åka själv. Men det kommer så småningom.

Hemma har dagen varit bara lugn, vi har lekt i bollhav och det gamla vanliga med lekar, bokläsning, sånger och dans. Rätt så skön dag för en trött mamma.

Promenad i vagnen

Leker i bollhavet

Kontaktade även förskoleadministrationen idag (och igår) och fick veta att paviljongen som de lovade att sätta upp i April inte blir av förrän i Maj. Man blir ju något less på dom! Inte meddelar de oss heller om beslutet.. Snart kan man inte lita på något av vad de säger, så jag tar inte deras ord på att det faktiskt blir av i Maj.

Vi vet inte alls hur vi ska göra just nu. Framförallt inte nu när vi kommer att vilja byta område till/efter sommaren, då en flytt är på G för oss om ett par månader (mer om det längre fram). Allt blir så himla krångligt eftersom att vi måste göra en ny ansökan och ställa oss i kö igen, för den kö vi har stått i sedan Augusti räknas visst inte då. Förbannade kommun!

Första klippningen

Igår klippte klippte jag Liljas lugg för första gången. Var så illa tvungen då den var alldeles för lång och hängde ner framför ögonen på henne. Jag har verkligen dragit ut på det och försökt använda hårspännen och köra på snedbena så länge som möjligt. Det var ju tvunget att vara till ända någon gång. Och igår var den dagen.
Det var inte det lättaste att klippa henne. Trots en assisterande pappa som höll undan händer och ett youtube klipp som distraktion så blev det hela lite snett och vint och alldeles för kort egentligen. Men det får duga helt enkelt... Som tur är växer det ut igen! :)

Före och Efter frisörbesöket ;) 

Idag har varit en riktigt bra dag faktiskt. Vi har busat här hemma, dansat, varit ute och gungat och åkt pulka på den pyttelilla snö som kom just då (var mest bara gräs, men det struntade Lilja i, hon skulle banne mig åka pulka, haha!) och bar myst. En alldeles underbar måndag faktiskt! Imorgon ser vi fram emot att gå och leka med alla barnen på liten och stor :)

Ute på äventyr i snön som singlade ner över oss. Hon älskar för övrigt att gunga! 

P.S. Det här var mitt 1000:e inlägg här på bloggen! :D

Fredagkväll

Nu sitter jag här, fredag kväll, och pustar ut efter veckan som varit. Min lilla donna har både varit lite jobbig och helt underbar, så som barn är!

Jag kan komma på mig ibland att sitta såhär på kvällen och gå igenom bilder och videos på lillskruttan från de senaste dagarna och bara bli helt förundrad och överväldigad över att hon är så underbar, min lilla tjej. Hon är så fruktansvärt smart och så otroligt söt (inte alls partisk, haha!) att jag trillar av stolen nästan. Jag blir så otroligt glad när jag sitter och tittar på bilderna, känner hur hjärtat slår extra hårt och all kärlek bubblar upp inom mig och jag känner mig lyckligt lottad att få ha henne här hos mig. Min underbara dotter! ❤

Några bilder från veckan som varit:

Sist vi handlade gick Lilja lös på baguetten :D 

Min busiga lilla sötskrutt

Så vackra ögon!

Den här veckan, har som de allra flesta veckorna, varit väldigt lugn. Vi var på Liten och Stor på tisdagen, i vanlig ordning, det blev en snabbsväng på stan igår och resten av dagarna har spenderats på hemmaplan.
I helgen ska vi på födelsedagskalas för Liljas kusin ena dagen och till vänner för att äta pizza den andra. Kan faktiskt inte komma ihåg sist vi köpte färdig pizza. Är det något vi är bra på så är det att hålla oss borta från skräpmat faktiskt. Vi gör alltid matlistor och handlar utefter dom.
Nu blir det cola och choklad framför en serie :) Vi hörs!

Skitdag

Idag har det varit en riktig skitdag. Natten som var gjorde det hela inte bättre, då jag återigen fick vara vaken 2-2,5 timme (mer regel än undantag nuförtiden). I alla fall så har ungen varit extremt billig idag. Jag sade till Robert när han kom hem från jobbet idag att jag var nära på att adoptera bort henne (inte på riktigt såklart!). Vi har mest bråkat hela dagen. Hon har varit grinig, från morgon till kväll. Knappt ätit något på hela dagen och bara testat alla gränser som finns. Jag har fått några smärre utbrott under dagen, då en längre tids sömnbrist inte gör det hela bättre. Så det var riktigt skönt att lämna över till R när han kom. Så fick jag göra lite annat i köket och bara komma undan en stund. Inte någon längre stund, men tillräckligt. Det är fan inte enkelt att vara förälder alltid. Framförallt inte när ALLT ska testas, om och om igen. Särskilt många gånger blir det när mamma/pappa säger nej. Det gäller bara att fortsätta förklara och sätta gränser och hålla god min.

Nä, nu ska jag göra mig klar och krypa ner i sängen med en bok och sova tidigt. Ska bli väldigt skönt! God natt!

Torsdag och helg

Idag har varit en väldigt produktiv dag, trots den dåliga kvaliteten sömn jag fick i natt. Lilja vaknade nämligen vid 24 inatt och ville inte sova själv. Efter att jag sövt om henne 4 gånger på 1 timme så fick hon komma till oss och sova istället. Jag sover dock alltid lite sämre när hon sover bredvid mig, åtminstone i några veckor tills dess att jag vant mig. Jag ligger liksom på helspänn hela natten och framförallt på morgonsidan, då känns det knappt som att jag får sova alls. Hon rör på sig ganska mycket efter det att Robert klivit upp, hon har ätit välling och (till slut!) somnat om igen, och under den tiden får jag knappt sova alls. Men jag fick i alla fall sovmorgon till 8 vilket är bra! :)

Redan innan 11 så hade vi dammsugit lägenheten, gjort bort disken, börjat tvätta och varit ute en sväng. Men idag blåste det lite för mycket så det blev bara en kort, kort sväng ute på förmiddagen innan snön i princip har smält bort nu på eftermiddagen.
Efter vilan som var på 2,5 timmar(!) så blev det mellanmål och därefter fick L bada. Hon tycker om att bada och har upptäckt att det är roligt att skvätta ut vattnet ut baljan. Hon gör en vågrörelse med handen nere under vattnet så att vågorna bara skvalpar över på kanterna, haha!

När Robert kom hem från jobbet och gjorde helg (ja, ni läste rätt. De får vara hemma med betalt imorgon då det är så lite att göra på hela företaget just nu) så fixade vi middag och nu efter massa bus med busan så har jag lagt henne för natten. Vi får se om det blir en bättre natt för henne nu när hon har fyllt upp reserverna med närhet, jag hoppas det i alla fall.

Idag har varit en riktigt bra dag, med mycket mer energi. Hoppas att ni haft en lika bra dag som vi har haft?!

Barnen går först!

Många som skaffar barn kan tro att livet kommer att fortsätta som vanligt. Men riktigt så är det inte. Som förälder får man uppoffra rätt mycket för ens barn, och jag är helt okej med det. Jag var inställd redan innan att det blir inte mycket egentid, inga fester, inga sena kvällar, inget nyårsfirande o.s.v. Och jag är fullständigt med på noterna. Tycker faktiskt att det kan vara rätt skönt i vissa avseenden.

Jag har aldrig varit den typen som gillar att festa mycket. Så när jag var gravid och när Lilja kom så tyckte jag bara att det var skönt att ha något att skylla på när det bjöds på fest. För jag känner inget behov av att vara uppe länge, festa och framförallt inte vara ifrån mitt barn särskilt länge.
Jag är tillfreds med lugna hemmakvällar där jag går och lägger mig 22.00, och om vi åker bort så måste såklart vi se till Liljas behov först, det är en självklarhet i min värld. Att vi då bara kan stanna borta till 18-19 tiden, så måste de berörda värdarna ha förståelse för det.

Ibland kan många tycka att man ska kunna göra lika mycket som innan. Men det fungerar inte riktigt så med en liten. Att åka iväg på vardagar fungerar i princip inte alls. För oss ser en vanlig hemmadag ut såhär:

Vaknar vid 07.00
Frukost vid 08.00
Lunch vid 11.00
Tupplur mellan 12-13.30
Mellanmål vid 14.00
Middag 17.00
Kväll vid 18.30 och välling och läggdags vid 19.00
Mellan alla dessa en massa blöjbyten, lek och stoj såklart.

Man har som inte alltid så mycket tid över till annat än att bara ta hand om barnet. Det är verkligen ett heltidsjobb. För mig är det tyvärr sällan jag kan åka någonstans innan 14, då Lilja sover väldigt dåligt på bortaplan vilket medför fler sovstunder under dagen och en rubbad rutin för henne. Och barn kräver goda och fasta rutiner för att må bra. Jag tycker inte att det är okej att störa hennes rutiner för min egen skull, att jag ska få vara borta länge. Det känner jag är oerhört egoistiskt från min sida och det är något jag måste sätta åt sidan för mitt barns bästa.

Nu är det många som tänker annorlunda och tycker att det är helt okej att barnen får vara uppe länge, vända på dygnen och liknande. Jag vill inte trampa någon på tårna och inte säga att det inte är okej, alla gör precis som de själva vill och alla har olika uppfostringsmetoder. Jag känner bara att för min egen skull och för Mitt barns skull så är det bästa att vi håller våra rutiner, oavsett tillställning.

Nu har vi faktiskt rubbat lite på läggningstiden med ca 30-60 min för jul och nyårsafton, bara så pass att vi hunnit äta middag klart med våra familjer. Men sedan har vi åkt hem för att lägga Lilja. Nu är det knappt så att jag tyckt att det varit okej, men ibland får man kompromissa lite grann.

Sömnbrist

Jag kan räkna på en hand de gånger jag har fått sova "en hel natt" (7-8 timmar) det senaste året. Lilja har alltid varit en som vaknat ofta, vare sig hon var 2 månader eller som nu 12 månader. Jag har som oftast inte fått mer än 3 timmar i sträck innan hon väcker mig. Men det känns som att den senaste månaden har varit snäppet värre, och jag har varit så oerhört trött på natten. Det har tagit längre tid för mig att vakna till ordentligt när jag hör henne i monitorn, som annars bara tar någon sekund. Vet inte om det är den mörka årstiden i samband med sömnbristen som gör det eller om hon kanske har vaknat mer och oftare.

Den här senaste veckan har definitivt varit värre, den har varit hemsk! Var och varannan natt har jag varit upp 2-3 timmar och nu på slutet har jag verkligen inte orkat med. Det har slutat med att jag suttit inne på hennes rum och grinat för att hon inte somnar om ordentligt. Hon ligger i min famn med tutte och snutte och myser/halvsover. Men så fort jag lägger ner henne eller att hon faktiskt håller på att somna till ordentligt så vaknar hon till och skriker. Det här tar knäcken på mig totalt just nu! Det är så fruktansvärt jobbigt att inte få sova på natten. Visst jag kan ta mig en tupplur på dagen när hon sover sin 1-1,5 timme. Men ganska ofta vill jag antingen få ta det lite lugnt, äta lunch och slappa eller hinna med att stöka undan lite grann, eftersom att hon sällan tillåter att man gör så mycket utan att hon är i famnen under tiden, vilket försvårar det oerhört. Jag känner att jag inte orkar med så många nätter till på det här viset, det tär väldigt mycket på psyket. Främst under natten. På dagen är jag som inne i ett annat tempo och då klarar jag mer, men natten blir ett rent helvete!

Har läst att sömnbristen hos småbarnsföräldrar kan räknas som tortyr, just eftersom att man vaknar så ofta och kan få vara vaken i längre perioder. Om man vaknar 4 gånger eller fler under natten, så räknas det som att man bara har fått 4 timmars sömn, enligt den artikeln (har ej kollat upp sanningshalten i detta, men tycker att det låter någorlunda rimligt).
Jag tycker definitivt att detta känns som tortyr i alla fall!

Brist på sömn, en vardagsregel

Trots att Lilja fick eget rum för ca 2 månader sedan så har hon inte sovit så mycket bättre. Hon vaknar fortfarande ganska ofta och jag sitter ofta uppe totalt 2 timmar varje natt. Uppvaken är inte längre än 3 timmar emellan och de kan vara allt från 15 minuter till 1,5 timme. Så jag känner att det har varit dålig kvalité på min sömn sedan vi flyttade över henne och då tryter orken rejält.

Den här senaste veckan har jag faktiskt blivit bortskämd med att hon har sovit 5 timmar i sträck och därmed har jag också fått det. Helt underbart faktiskt. En större mängd sammanhängande sömn gör otroligt mycket!

Men.. Det är ju alltid ett 'men' såklart. Hon vaknar oftast runt 5-tiden för att äta välling och sedan somnar hon om och sover till 7. Och efter att jag har gett henne välling så kan jag inte sova längre. Jag vänder och vrider och har mig. Kan inte komma till ro för fem öre. Det är fruktansvärt irriterande och jobbigt, för jag kan ju få 1,5 timmes sömn till, vilket behövs för min del. Men min kropp och knopp tycker tydligen inte samma sak. Om jag faktiskt somnar så sover jag så fruktansvärt dåligt och ytligt, ligger bara och väntar på att hon ska vakna. Vet inte om det har att göra med att jag undermedvetet vet att jag är själv hemma med henne under tiden och -måste- vakna om hon gör det (vilket jag såklart gör oavsett!), eftersom att Robert åker på jobbet.

Jag är i alla fall inte nöjd med mina sömnvanor det här senaste året. Tycker faktiskt att de borde få förbättras snart. Hon är ju snart ett år... Och då borde hon ju kunna sova hela nätterna utan att vakna, eller?

Att övervinna sin rädsla

Igår hade jag planer med en vän att åka till stan och kolla in den Internationella gatumarknaden som är här i stan. Men på grund av sjukdom kunde dom inte åka och jag stod i valet och kvalet på om jag skulle åka in själv eller stanna hemma. Jag hade ju lite andra ärenden som jag skulle behöva göra också nämligen.

Men jag tyckte att det kändes jätte jobbigt att åka in själv, för nu när Lilja äter vanlig mat och ersättning så krävs en helt annan typ av planering och krav på hur, var och när hon ska äta. Det är inte bara att slänga fram bröstet sittandes på en parkbänk längre. Så jag var nära att strunta i allt för rädslan att inte kunna fixa det själv. Jag tog mig i kragen och tänkte att jag faktiskt kan göra det här själv och att jag inte ska låta rädslan och ångesten styra över mig.

Så efter många om och men, med panik och nästan gråtattacker så tog vi oss iväg i bilen, in till stan.
Där gick allt jättebra faktiskt. Jag hade hoppats att Lilja skulle sova igenom hela vistelsen, men hon valde att sova mycket mindre än hon brukar och vara vaken istället. Det resulterade i att jag var tvungen att gå in på ett Café, beställa en kaffe och ge henne mellanmål där. Funkade faktiskt bra. Så nu är jag riktigt nöjd över att jag utmanade mig själv och lyckades!

Marknaden var helt suverän också. Det ser helt magiskt ut med alla olika maträtter och bakverk som är där. Spännande med mat från andra länder i världen som man själv inte alls är van vid. Köpte med mig Eclair hem, ett franskt bakverk, och idag ska vi in igen och köpa hem lite middag. Sitter och funderar på vad jag ska välja för något :)

Eclair

Sovrutiner

Nu börjar Lilja bli lite piggare från sin förkylning, fortfarande väldigt snuvig dock. Men med det så börjar hennes sovrutiner falla tillbaka på plats. Inatt sov hon 8 timmar i sträck innan hon vaknade! Dock var hon vaken 1-1,5 timme när hon sedan vaknade, men jag skulle säga att det är en vinst ändå, haha! Dagarna börjar också bli bättre. Hon sover 3 gånger om dagen, ca 30 min åt gången oftast (förutom just nu då hon hittills har sovit 80 min!) Och det är allt lättare att få henne att somna i vagnen och några enstaka gånger kan jag få henne att somna i min famn, annars är det ersättning i flaskan som gäller.

Även maten börjar släppa igen nu. Hon äter både lunch, middag och mellanmål och välling på kvällen/morgonen. Ersättning får hon 1 gång på förmiddagen och som komplement om hon har ätit dåligt på något av huvudmålen (oftast lunch, då hon inte brukar äta så mycket).
Börjar känna att man får en rutin på dagen. Nu kan jag nästan säga på en gång vilka tiden hon sover och äter, vilket är stort för oss. Vi har väl aldrig riktigt haft några fasta tider tidigare, då har vi bara gått efter hur hon sov sist. Det är skönt att veta vad man har att vänta sig nu.

Jag har haft två rätt bra nätter nu med mycket sömn (jag har lagt mig väldigt tidigt 21,30) och det har hjälpt oerhört mycket. Jag blir ju en helt annan person under dagen. Orkar mycket mer i överlag, både att busa och leka med Lilja och hålla efter med lite hushållssysslor. Känns väldigt bra att vara på banan igen!

Mina söta lillskrutt idag! 

Framsteg

Lilja har haft eget rum i en vecka nu och vi slutade även med amningen helt i samma veva. Allt har gått rätt okej faktiskt. Lilja sover i sitt rum hela natten. Hon vaknar dock oftare nu, allt mellan 3-7 ggr per natt ungefär. Så det blir mer spring fram och tillbaka. Men jag tror också att det kan bero på den stora förändringen att sova själv i ett nytt rum, samt att amningen försvann. Så vi ska avvakta och se någon vecka till och hoppas att hon sover bättre sen.

Nattningarna fungerade jättebra för Robert när vi började med det och nu kan till och med jag ta dom igen utan att hon vill ammas. Hon vet att det är välling som gäller på kvällen och att hon ska sova i egen säng. Hon verkar även ha förstått att amningen inte är ett alternativ på dagen längre, överhuvudtaget. Hon far inte alls och drar i mina kläder på samma sätt, verkar mer tillfreds med situationen. Jag har till och med lyckats söva henne utan vagn och flaska ett par gånger nu senaste två dagarna, är såå nöjd med det! Saker och ting verkar falla på plats lite grann nu.

Dock har vi problem med sömnen lite grann nu. Hon har som sagt inte alls sovit lika bra varken på dagen eller nätterna i sitt rum. Vaknar ofta på natten och sover kortare stunder på dagen. Hoppas att det bara är en omställning och att det ger med sig snart. Den här mamman behöver lite mer sömn!

Separationsångest

Som jag skrivit tidigare så bestämde jag mig i lördags för att sluta amma helt, så fredagen var sista dagen. Men jag har fått sådan enorm ångest, separationsångest till min dotter. Det känns som att jag stöter bort henne och nekar tryggheten hon får. Jag har tvivlat oerhört mycket på mitt beslut de här dagarna. Nästan så att jag vill misslyckas bara för att det skulle vara så enkelt då. Enkelt att söva henne, enkelt med snabb mat. Men jag vet att logiskt sett är det bättre för henne att vi slutar helt, då det bara förvirrar henne om jag ska erbjuda ibland hemmavid bara. Men känslomässigt sett är det jätte jobbigt för mig och för henne med märker jag. Hon drar väldigt mycket i kläderna på mig och är ännu mer mammig just nu. Ingen annan får hålla i henne nästan. Robert, ibland. Men det är ändå mamma som är bäst!

Men jag har ändå bestämt att vi ska sluta, det är det bästa för oss båda (än fast jag kanske inte är redo mentalt). Och det är redan 5 dagar som gått nu, så jag hoppas att jag slipper ha ont i brösten så många fler dagar. Det är inte det roligaste, framförallt inte när jag dessutom får bära henne väldigt mycket just nu.

Det är väldigt mycket bergochdalbana för oss båda just nu. Både fysiskt och psykiskt och det påverkar sömnen och matlusten hos lillan vilket gör det tuffare rent allmänt just nu. Jag har inte alls samma ork eftersom att jag heller inte får sova lika mycket. Men det är bara att bita ihop, förhoppningsvis blir det bra snart. Snart.