Sjukskrivning

I tisdags var jag till läkaren och fick en heltidssjukskrivning beviljad. Jag har dock inte gått hem riktigt ännu. Var ledig onsdag och har jobbat torsdag, fredag, samt kommer att jobba ett par dagar till nästa vecka. Jag hjälper nämligen till att starta upp en butik på nytt och då får jag sitta på kontoret hela dagarna och göra allt i min egen takt. Väldigt utmanande, men även roligt. Jag trivs ju väldigt bra med att få sitta på kontor och strukturera upp. Och jag sitter de timmar jag orkar med helt enkelt. Jag styr över min helt själv, just eftersom att jag bara är där för att vara min chef till hjälp och assistera med att lära upp personalen där på plats.
Men veckan därefter går jag hem på heltid, det har jag bestämt. Det ska bli skönt det också, att få vara hemma och vila upp mig ordentligt innan det är dags för nästa utmaning. Det bästa är att Lilja får behålla sina timmar på förskolan fram till att bebisen är född. Skönt att hon får stimulans och möjlighet att fortsätta öva på sina sociala färdigheter osv där med de andra barnen och personalen. Jag skulle inte orka att ge henne samma möjligheter här hemma. Har i princip ingen möjlighet att vara ute med henne då jag inte får plats i några kläder först och främst, samt att jag får så ont efter mycket rörelse.

Var exempelvis tvungen att skotta fram en gång till bron i torsdags efter att jag och Lilja kommit hem. Det var en ca 4 meter lång och som mest 1,5 meter hög snövall som stod mellan mig och bron till huset. Det enda jag hade var en minispade som jag lyckligtvis hade i bilen. Men det tog sin lilla tid i all blåst, kyla och snöfall. Fick ta pauser och sätta mig i bilen för att värma händerna emellanåt. Där satt Lilja i godan ro och tittade på tecknat på min telefon, för som tur var så körde motorvärmaren igång när jag kopplade i sladden (den brukar vara på timer), så hon hade det varmt och gott.

Däremot tyckte min foglossningen inte alls om det träningspasset senare på kvällen. Hade såå fruktansvärt ont ett tag att jag bara stod och grina i köket när jag försökte få igång lite middag till oss. Fy faan vad jag inte har saknat detta (hade lika stora problem förra graviditeten) och kommer definitivt inte att sakna det sen. Med två månader kvar nu så känner jag att jag är värd att få gå hem.