måndag, januari 25, 2016

Promenad

Idag valde jag att ta en promenad med Lilja. Det var soligt och inte så kallt (-9) och hon hade vägrat att sova i sängen (hon sover som oftast 2-3 timmar mellan 12-15), utan vaknat båda gångerna jag försökt lägga henne. Så jag tänkte att hon kanske kunde somna i vagnen på en promenad (hon har gjort det alla 3 gånger hon har åkt vagn tidigare).

Så på med alla kläder och ut med vagnen. Gick och gick tills hon började gnälla och då kapitulerade jag och vände hemåt. Men sedan så somnade hon halvvägs hem så jag avvek och tog en liten extra sväng. Ca 25 minuter var vi ute bara, men det blev ganska lagom. Dock vaknade hon efter inte ens 5 minuter hemma.. Så anledningen till promenaden misslyckades, bättre lycka nästa gång.

Är ganska nöjd över mig själv att jag tog beslutet över att ta mig ut med henne, och att jag faktiskt gjorde det också! Kände att en prestationslös promenad, utan stress är det bästa att träna på att komma ut. Då kommer gångerna då jag ska iväg och passa en tid vara mindre läskiga och stressfyllda.

I vagnen på promenad



lördag, januari 23, 2016

Amning

Tänkte ägna det här inlägget till amning, dess för- och nackdelar.

Skulle tro att det är lika vanligt att amma som att ge ersättning och båda ska vara lika bra för barnen. Men jag valde att amma min dotter för hennes skull, då de får lite mer antikroppar via bröstmjölken och får bättre immunförsvar (vilket dock inte har märkts hittills på henne, men då är hon en vinterbebis också). Samt att jag tror att vi får en bättre kontakt med varandra då hon ligger nära mig väldigt ofta, hon känner igen min doft, får hudkontakt och får en helt annan trygghet.
Har planerat att helamma i 6 månader, om det vill sig. Men det kan gå hur som helst, hon kan lika gärna välja att det inte duger efter 4 månader. Så vi får se helt enkelt.

Att amma borta, ute i samhället är ett helt projekt. Det är ganska svårt och jobbigt att hitta platser att sitta på, där det är bekvämt, lugnt och tyst. De enda platserna som jag har fått tips om på stan är biblioteket, café UH och en bänk nere vid Leklust. Har även fått tipset (och faktiskt testat det) om att sitta i omklädningsrum. Inte någon plats som är optimal egentligen.

Jag skulle vilja se en lokal mitt i stan med barnvagnsparkering, skötbord, soffor och micros för att värma flaskor för ersättning. Varför kan inte alla kommuner ha sådana lokaler?
Det finns bra många föräldrar som behöver ett litet utrymme att dra sig tillbaka till för att ta hand sitt/sina barn.

Jag har dessutom lyxen att bara kunna smita in på jobbet och sätta mig i fikarummet. För där vet jag att jag alltid är välkommen och det känns lagom tryggt att sitta där inne.
Men jag har även problemet att vi använder en amningsnapp. Detta på grund av att Liljas tungsträng är alldeles för kort och inte kan sträcka ut tungan ordentligt och få tag om bröstvårtan. Med en napp funkar det jättebra, men det krävs lite mer. Nappen ska blötas för att fästas, det ska användas en handduk då det sölas mycket mer med en napp (då den samlar upp mjölk som hon inte äter).

Att få allt att fungera, utan att exponera sig för mycket (då jag inte tycker att det känns bekvämt att visa upp bröstet helt och hållet medan jag försöker placera henne där) är inte enkelt. Och dessutom har jag märkt att "folk" väldigt ofta låter blicken vandra ner mot bröstet när hon ligger och äter, vilket känns ännu mer underligt. Jag menar, hur ofta sitter du och stirrar på din bordsgrannes tallrik och medan denne äter?


fredag, januari 22, 2016

Åka buss

Idag åkte jag och Lilja buss in till stan helt själva. Det gick riktigt bra faktiskt!
Ringde dock Robert typ 3 gånger och min syster om råd för klädsel, hennes förkylning och kylan. När jag tyckte att jag fått all information så lyckades vi ta oss till bussen, in i bussen och dessutom ut ur bussen. Lyckligtvis somnade hon redan på väg ner för trappen hemma och hon sov ända fram till hemresan i bilen.

I stan mötte vi upp Sofie för lunch på UH, Hon tyckte dock att Lilja inte var så trevligt sällskap, vilket jag förstår, men jag tyckte att det var ganska skönt att slippa försöka få ordning med amning ute. Det är ganska krångligt med amningsnapp, maningsponcho och barn som ska synkroniseras ihop (inte det lättaste).

Har i alla fall fått lite förtroende för mig själv att testa mer framöver. Får se hur det går nästa gång.




onsdag, januari 20, 2016

2-månaders kontroll

Idag blir Lilja 2 månader och igår var vi på hennes 2-månaders kontroll och min uppföljning för att upptäcka förlossningsdepression.

Lilja växer så det knakar, hon är riktigt lång och ligger på den översta kurvan gällande längden. Vi har redan fått börja använda bodys i storlek 62, de är dock lite lång i ärmarna. Men på byxor har vi fortfarande 50/56. Så ja, hon är stor och tung, men inte alls rultig och överviktig. I princip det enda bebishullet hon har är på låren och lite i ansiktet. Så hon fortsätter att äta bra och växa ordentligt trots hennes tungband.

Vi väntar på remiss nu och bör få den om en månad. Lite jobbigt att behöva vänta så pass länge, eftersom att man vill få det fixat och få ordning på amningen utan nappen (vilket vi kommer att behöva öva och träna på då!) eftersom att vi alltid har använt den. Inbillar mig att det kommer att bli lite svårt och tufft, men vi får se hur det blir.


På min uppföljning så var jag helt ärlig och sa att jag i princip är livrädd att åka iväg någonstans med henne, framförallt själv. Rädd att jag ska klara av att ta hand om henne, få henne att vara nöjd och inte skrika. Min värsta fasa är att sitta på bussen och hon blir missnöjd. För det känns svårt att plocka upp och trösta ett spädbarn på en rullande buss, kan inte ge henne hudkontakt eller amma henne.
Bara att vara hemma hos någon annan känns också jobbigt, då man känner sig extra knövlig (framförallt med amningen) och måste försöka hitta lösningar på preliminärt skötbord o.s.v. Jag tycker att sånt är väldigt jobbigt och vi pratade om att eventuellt skaffa en samtalskontakt för det, men vi skulle avvakta och jag skulle få känna efter lite mer först och testa utmana mig själv. Blir nog uppföljning på det, nästa tid, vid 3-månaders kontrollen.


fredag, januari 15, 2016

Lilja, 8 veckor

Idag blir lillskruttan 8 veckor gammal. Tiden går så himla fort, men samtidigt väldigt långsamt. Jag minns fortfarande dagen hon föddes som om det var igår, eller ja nästan i alla fall. All smärta och smärtlindring gjorde att jag knappt var medveten om vad som hände på bra många timmar under dagen, haha..

Det är otroligt roligt och intressant att se hur Lilja har utvecklats de här veckorna. De första 2-3 veckorna var det mest bara sova och äta. Men då det bara var 3 timmars sovintervaller så kändes det ändå som att man inte fick något gjort (vilket man inte fick heller).
Under tiden fram till 4 veckor så har man mest bara sett hur hon har vuxit till sig. Blivit längre och inte lika rund i ansiktet.

Vid 6 veckor så kom första leendet och hon var sååå otroligt söt! 
Lilja - Ca 6 veckor

Vid 7 veckor så har hon börjat "prata", dvs hon ligger och gör små olika ljud mot oss när vi pratar med henne. Man kan interagera med henne på en helt ny nivå :)
Hon tycker att det är roligt med färg och form. Små leksaker framför henne och tavlor är väldigt intressanta att titta på.

Och hennes sov"rutiner" som har varit denna vecka har varit helt underbart, för hon har sovit 4-5 timmar i sträck, sedan vaknat för ett pass med byta och mat för att sedan sova 2-3 timmar till. Dessutom sover hon 2-3 timmar mitt på dagen. Så jag får sova ikapp under alla dessa tillfällen också, vilket behövs.




tisdag, januari 12, 2016

Att vara mamma

2 veckor sedan senaste inlägget. Tiden har bara sprungit iväg och den tiden har mest bara gått ut på att överleva dagarna. Jag har fortfarande inte vant mig eller fått in en egen "rutin" på att ta hand om Lilja dagarna i ända. Det är faktiskt ett rätt tufft "jobb" och all energi, plus lite till, går åt till att se till att hon har det bra.

Det är smått skrämmande att vara förälder. Bara att ta sig ut genom dörren är ett projekt och kräver planering. Måste se till att hon är nybytt och nyäten för att det ska bli en (förhoppningsvis) lugn resa till destinationen. Men bara den enkla handlingen, att åka iväg med sitt barn, gör att jag blir så stressad och nervös att jag knappt tar mig iväg på egen hand (har lyckats 2 gånger).

Det är så enkelt hemma. Man vet vart skötbordet är. Enkelt att sätta sig med amningskudden i soffan för att mata henne. Kan snabbt lägga ner henne i babysittern om jag behöver göra något.
Men så fort man är borta så måste man hela tiden hålla henne, kontrollera möjligheterna till att mata och byta. Se till att hon är nöjd och lugn. För man blir stressad för minsta lilla skrik och grin och vill (eller snarare känner sig tvingad) till att tysta sitt barn.

Känner även att man "bör" veta allt. Hur man gör det ena och det andra. Man "ska" känna sitt barn och veta vad hon vill på en gång. Men det är verkligen inte alls så.. Går fortfarande igenom hela listan när hon börjar bli kinkig. Så det är en utmaning varje dag. Tar verkligen bara dag för dag, för mer än så klarar jag inte av.

Att vara mamma är ett heltidsjobb 24/7.