Mjölkstockning och samsovning

Vår lilla skrutt är extremt närhetstörstig. Hon sover på mig på dagen och sover bredvid mig i sängen. Jag vet att man inte bör samsova med ett spädbarn, men det är enda sättet jag får sova. Får amma henne till sömns och sen inte röra henne. Emirah är lite svårare än vad Lilja var, hon sov i alla fall i sin egen säng på natten. Men det ger väl kanske med sig så småningom, åtminstone hoppas jag på det. Man ligger lite mer på helspänn hela natten och får inte lika bra sömn.

Åkte på mjölkstockning nu efter bara 10 dagar, en inflammation med feber och massa värk. (Bådar inte gott med tanke på problemen jag hade förra gången.) Inte nog med det så har jag hemska sår som gör att amningen gör fruktansvärt ont. Fy! Så jobbigt att amningen inte fungerar som det ska. Vill gärna ha det smärtfritt i alla fall, inte kramphålla i kudden och bita mig i knogen varje gång. Har därför börjat använda amningsnapp för att se till att det blir lite mindre nötning i alla fall. Tycker att jag har haft tillräckligt med problem nu på slutet, så jag borde få skippa det här. Det är bara att vänta ut det och hoppas att det blir bättre innan jag ger upp.

Vårpromenad

Nu verkar äntligen våren vara på intågande. Solen lyser, snön smälter, vägarna är äntligen bara, fåglarna kvittrar och tussilago syns efter dikeskanterna. Så härligt med vår!
Idag gjorde vi debut med vagnen för den lilla. En liten vårpromenad för hela familjen.

På promenad

Tussilagos 

Hon sov så gott på hela promenaden, tills vi kom hem och vagnen stod still, då vaknade hon efter inte ens fem minuter. Precis som inne, fast då sover hon på/nära mig konstant. Så fort jag lägger ner henne så vaknar hon, varenda gång. Hoppas att det blir bättre på den fronten snart. Annars blir det tufft att ha två barn hemma själv. Men som tur är har vi pappan hemma en vecka till.

Emirah

Den 17/4 kl. 23.05 föddes vår lilla flicka. 51 cm lång och 4215 gram tung. Emirah blir hennes tilltalsnamn.

Jag hade en tid bokad på specialistmödravården för en läkarundersökning eftersom jag gått över 12 dagar. Det sattes en CTG-kurva, gjordes ultraljud och en undersökning. Allt visade på en frisk flicka på drygt 4 kg. Undersökningen visade på en mogen tapp och öppen  3 cm. En hinnsvepning gjordes och jag blev förvarnad om lite förvärkar som skulle komma strax därefter. Och det gjorde det minsann!
Jag började få värk redan på väg hem och de följande 7 timmarna hade jag förvärkar som alltmer ökade i intensitet och antal. Strax innan 6 var det dags att åka in och jag blev inskriven direkt. 5 timmar senare föddes hon efter många timmars värkarbete.
En underbar känsla!

Torsdag eftermiddag fick vi äntligen åka hem efter läkarnas godkännande. Så skönt att få komma hem, om än tufft som vanligt att återhämta sig efter en förlossning, försöka få ordning på amning och hantera alla känslostormar. Vi ska ta ett par dagar till innan vi tar emot besök dock då jag inte riktigt är i fas med mig själv och amningen ännu. Men snart ska vi dela med oss av denna lilla goding.

Spännande att bli storasyster 

8 dagar över

8 dagar över tiden. Nu orkar jag inte mer snart. Känner verkligen hur jag är på bristningsgränsen. Den senaste veckan har inte varit rolig, det har varit väldigt jobbigt både fysiskt och psykiskt. Jag får mer och mer ont, har svårt att gå och det är så fruktansvärt tungt att bära på 18 kilo extra. Kroppen tar otroligt mycket stryk just nu känner jag, det känns överallt. Även sömnen har blivit sämre. Så fort jag vänder mig om i sängen så vaknar jag av att det gör ont och att det bara är allmänt svårt att vända sig om. Är lika smidig som en strandad val.

Lilja blev dessutom sjuk i söndags. Feber, utslag och hosta har härjat hela veckan. Febern gav äntligen med sig igår, så 2 feberfri dagar nu. Men resterande verkar ligga kvar, samt apritlösheten. Vi vet inte om det är vattkoppor hon har, då utslagen inte har betett sig som de ska göra. Hon kan ha fått en väldigt mild släng av det, eller så är det något helt annat.
Jag var i alla fall hemma med henne själv på måndag och tisdag. Men under tisdagen bröt jag ihop totalt, jag grät typ 4 gånger den dagen. Kände bara att jag inte klarade av mera (och det gör jag väl fortfarande inte). Robert fick därmed vara hemma och vabbar resten av veckan eftersom att jag är sjukskriven.

Han, min underbara karl som stöttar mig i motvinden, har verkligen fått ta hand om Allt de här dagarna. Barn och hem. Jag har inte orkat med någonting. Har dessutom varit borta en del, då jag har flytt hemmet för att komma bort ett tag. Jag har inte alls mått bra den senaste tiden och det blir bara värre. Dessutom hamnar alla mina "måsten" bara längre ner då jag inte orkar ta tag i dom. Allt känns hundra gånger jobbigare att göra just nu. Så med det hängandes över mig och alla mina orostsnkar kring förlossningen och kommande bebis gör att jag inte alls mår bra och jag känner mig orolig, ledsen och deppig över allt. Till den punkt att jag inte orkar med längre. Allt förfaller runtom just nu och jag vill bara skippa allting, lägga mig under täcket och inte komma fram förrän till sommaren. Är det möjligt måntro?

Jag är helt övertygad om att det blir
igångsättning nästa vecka.
Den här ungen verkar inte vilja komma ut självmant.

Påsken och BF-dagen

Påsken är över sedan en vecka tillbaka, men jag har inte riktigt haft ork att sitta ner och skriva. Så här kommer en sen uppdatering om vad som hänt senaste veckan helt enkelt.

Förra torsdagen var det skärtorsdag och Lilja fick äntligen gå på förskolan igen (som vi båda har längtat!). Jag spökade ut henne med lite smink och en sjal, men sjalen var inte så populär annat än på korten, sen var hon rätt less på den. Men det är ju förståeligt eftersom det är rätt så svårt att leka med sån som hänger och slänger över hela sig.

Hon fick även ett påskägg när hon kom hem från förskolan den dagen. Jag kunde inte låta bli att köpa några småsaker när jag var på affären. Så hon fick en påskutstyrsel, en liten gosedjurs-uggla, hårspännen och lite jordnötter. Hon var riktigt nöjd över presenterna i ägget och visade upp det hela dagen! 

Påskhelgen blev i alla fall väldigt lugn och den spenderades mest hemmavid då det har varit mycket sjukdom runt om i släkten. Vi var ner till mina föräldrar på middag på lördagen, men utöver det har det bara varit lugnt. Inte ens några påskkärringar kom förbi och tiggde godis. Jag som hade förberett med en hel del. Men det är svårt att veta om det är någon som kommer när det är första gången. Så jag har en hel del godis kvar i skafferiet..

Min lilla glada påskkärring

Öppnar sitt påskägg

Nöjd tjej

Idag fick jag även veta att det går vattkoppor på förskolan, så nu blir nog kanske Lilja hemma igen (har inte riktigt bestämt hur vi ska göra). Om Lilja har vattkoppor när bebisen kommer är den inte helt skyddad, så jag är lite osäker nu när det är så nära inpå allt. BF är trots allt idag. Men denna lilla tös verkar inte vilja göra som sin storasyster och komma på ”sin” dag. Det lutar åt att få gå över tiden. Men drygt känns det, huvva. Är tillräckligt less redan nu som det är. Det är riktigt tungt både fysiskt och psykiskt just nu.

Har gått upp nästan 17kg hittills (med Lilja gick jag bara upp 13kg) och har massa värk från foglossningen. Har dessutom hamnat i en svacka gällande måendet i och med graviditeten/förlossningen/kommande bebis och har inte hittat åt någon balans i allt det ännu. Har gått till en psykolog nu två gånger för att få lite stöd gällande allt detta och ska såklart fortsätta ett tag till. Det är bara alldeles för mycket just nu på alla fronter och att då ens försöka att bara lägga fokus på kommande förlossning och bebis går inte riktigt. Men jag försöker lägga undan vissa saker, medan andra är svårare. Så jag hoppas att det släpper, lite grann i alla fall, efter förlossningen. Blir väl ett annat typ av fokus på familjen då som jag hoppas ska skingra tankarna på allt annat och ge mig lite andrum att greppa den nya familjesituationen och försöka komma underfund med hur det ska gå ihop.

Nu hoppas jag i alla fall att hon kommer ut snart!

BF idag! Men ingen bebis..