Tog upp och tröstade och allt gick över fort. Ropade på Robert som kom upp han med. Hon fick lite mat och kom sedan till ro igen. Men jag tyckte att det var bäst att ringa in till 1177 och hålla henne vaken ett tag för att kolla så att hon inte fått någon hjärnskakning. Oftast går det ju väldigt bra med dessa små, men jag blir samtidigt lite nojig, just för att hon är så liten fortfarande. Totalt var hon vaken 1,5-2 timmar efter fallet och vaknade (som hon vanligtvis gör) varje/varannan timme resten av natten, så det var lätt att kolla att hon levde och andades i alla fall. Det enda som hände var att hon hade ett rött märke i pannan som var borta nästa dag. Så allt gick bra som tur var.
Dagen efter flyttade vi sängen mot en vägg, så att hon inte kan ramla ner. Men sedan dess har hon nästan bara sovit i sin egen säng, bara för att vi flyttade den såklart, haha!
Blir lika rädd varje gång, om än att jag inte var lika hispig efteråt som jag var när Lilja föll ur sängen när hon var liten. Jaja, tur att vi inte är ensamma om det. Då behöver jag inte känna mig ännu mer som världens sämsta mamma än vad jag redan gör.
