10 veckor kvar

Igår kom nästa milstolpe. 10 veckor kvar! Känns som att tiden bara sniglar sig fram just nu, fast samtidigt tycker jag att dessa månader har gått ganska fort också, framförallt de senaste två. Har inte alls hunnit med där.
30 fullgångna veckor nu alltså. Känns bra. Ett bra mål att passera. Ett annat streck jag har passerat är 10 kg strecket, har alltså hittills gått upp 10 kg. Känns inte alltför farligt än så länge faktiskt. Med Lilja slutade det på 13 kg viktuppgång. Jag hoppas att det inte blir mer än så i alla fall.. Men det kan hända mycket på 10 veckor till. Fast min förhoppning är att det bara är ca 8 veckor kvar :)

Det är mest troligt bara 1 veckas arbete kvar för mig nu innan jag går hem på fulltid. Ska till läkaren på tisdag för att få sjukskriva mig. Men jag har gjort upp en plan med min chef om att det blir en vecka (nu till veckan. mån, tis, tors och fre) som jag kommer att jobba, och då bara kontorsarbete för att ordna upp det sista och sedan går jag hem. Måste lyssna på kroppen och den lilla där inne och då funkar inte det tunga arbetet längre. Vill inte att hon ska komma ut alldeles för tidigt.


Förberedelserna inför lillskruttan börjar komma i hamn. Det är fortfarande en del kvar att fixa, men inga stora saker som måste inhandlas i alla fall. Det är typ två saker till som jag måste fixa/köpa innan förlossningen, men annars är allt på det torra. Det ska bara boas in här hemma nu sen, ser fram emot det faktiskt!

Namn har börjat komma på plats också. Men det kommer jag att hålla hemligt tills att hon faktiskt är här och har fått ett namn. Har ett par förslag/favoriter, men vi vet ju inte vad det blir innan hon är här hos oss. Så det ska bli väldigt intressant att se vad det slutligen blir för namn. Det är en av sakerna jag ser mest fram emot, att få se henne och namngiva henne. Längtar så att jag spricker!

Tripp till Sundsvall

Förra veckan tog jag och Robert en liten tripp ner till Sundsvall. Vi hade båda tagit ledigt från jobbigt eftersom jag hade fått en kallelse till hudmottagningen där. Skulle kolla upp ett födelsemärke under foten som har dykt upp sådär någon gång under de senaste två åren. Har inte jätte bra koll faktiskt.. Jag menar, hur många kollar sig själv under fötterna varje dag? Inte jag i alla fall.
Hursomhelst så skulle jag dit eftersom att de inte vågar göra sådana (eventuella) ingrepp här på vårdcentralerna. Men det visade sig att läkaren tyckte att allt såg bra och godartat ut, så jag slapp bli skuren under hälen denna gång. Ska hålla lite koll bara och se så att det inte växer.

Det är ju inte ovanligt att det tillkommer nya födelsemärken, det är helt normalt, men man blir lite fundersam när man helt plötsligt får ett under hälen sådär. Därför ville väl både jag och läkarna härifrån vara på den säkra sidan. en tripp i onödan kan man tycka, men jag fick stilla mitt sinne.
Dessutom hann vi med en snabbsväng på Ikea för lite shopping. Det blev inte mycket saker, men tillräckligt för att det skulle börja svida i plånboken såhär efter jul/nyår.

Resan ner var inte den roligaste heller då det var en olycka mellan Härnösand och Timrå bara några minuter innan vi rullade neröver. Så vi insåg snabbt att vi skulle bli tvungen att ta en omväg. Som tur var åkte i tidigt, men det slutade ändå med att vi blev 15-20 min sen till sjukhuset och hela bilresan ner tog säkert 2,5 timme drygt. Men till slut kom vi ju fram och hemresan gick betydligt smidigare. De hade precis börjat släppa på trafiken lite grann med hjälp av vakter som dirigerade. Men vi hade ingen kö just då så det gick väldigt smidigt hela vägen hem.
Smidigt att komma hem till föräldrarna också och bli bjuden på middag där efter hemkomsten (mormorn hade hämtat Lilja på föskolan och varit med henne på eftermiddagen). Ett plus var också att vi fick låna deras bil med fyrhjulsdrift och annat sånt därnt bra som inte våra bilar har, gjorde också hela resan smidigare.

Tungt att vara gravid

Nu börjar det bli tufft och tungt för den här gravida frun. Foglossningen blir bara värre för varje vecka i princip. Jag har nästintill ont varje dag, hela dagen numera, i större eller mindre skalor. Idag fick jag ge upp efter dammsugning på nedervåningen, fick så ont efter det.
Min barnmorska vill att jag ska sjukskriva mig på grund av mina smärtsamma sammandragningar som jag får efter mina tyngre pass. Och jag är benägen att hålla med. Men det känns samtidigt väldigt jobbigt att gå hem redan, samtidigt som det skulle vara lite skönt.

Den mest jobbiga delen är såklart det ekonomiska, vi har det redan väldigt tufft just nu (framförallt med en värmepanna som gick sönder och vi fick ha elpatron igång hela december - inte en trevlig räkning på det kan jag säga!) med alla inköp inför kommande bebis, inköp för växande barn, inköp för trasiga saker i huset.. Ja, listan kan göras lång av dyra inköp som måste fixas inom kort. Därför känns det inte direkt optimalt med detta just nu. Samtidigt vet jag att sådana smärtsamma sammandragningar som jag fått inte är det bästa. Det kan göra så att bebisen kommer för tidigt om man har otur och om de skulle fortsätta dvs. Hemma, vid mer vila och mindre stress så har jag bara fått "normala" sammandragningar som inte gjort ont. Så det vore det bästa för bebisen och kroppen om jag gick hem redan nu.

Jag känner även en sådan pliktskyldighet mot jobbet. Att jag inte kan lämna hursomhelst, med tanke på min position. Jag har inte fått tillfälle att träna upp någon ordentligt ännu som kan ta över allt. Jag har en person som kan någorlunda, men hen måste få bli ordentligt uppdaterad om allt. Dessutom vore det bäst om jag kunde träna upp ytterligare en person som ska lära sig mitt jobb, för det ska alltid finnas två som "ska kunna" det. Känner mig oerhört kluven kring allt.
Funderar på att sjukskriva mig kanske 75% till en början i ca 2 veckor och bara ta kontorsarbetet (därmed slippa allt det tunga och jobbiga), träna upp dessa två, därefter sjukskrivning på heltid.
Får se, blir nog till att kontakta hälsocentralen imorgon.

Stor och tung mage

10 veckor kvar!

Reflektioner från 2017

Här kommer lite reflektioner och sammanfattningar kring året som har gått. 

Varning för en vägg av text!

Jag har haft ett rätt turbulent och tufft år. Det har varit mycket förändringar och de har krävt hårt arbete och mycket energi. Energi som jag inte riktigt har haft tillräckligt mycket utav.

Det började redan under våren. Jag började tycka att Lilja blev mer krävande, hon hade jobbiga perioder och jag försökte underhålla henne på dagarna, men det började bli allt svårare. Vi hade stora problem att hitta en förskola i närheten som hade plats, så det slutade med att vi fick skjuta fram inskolningen flera gånger i flera månader.
I samma veva köpte svärföräldrarna en lägenhet, med planen att flytta från huset under våren/sommaren. Vi skulle därmed få ta över och köpa huset. Jag fick sitta och leka mäklare och ta reda på allt i flera månader (eftersom att allt skulle ske privat utan någon mäklare inblandad). Vi tog däremot hjälp av en jurist till att skriva kontrakt och vi startade upp en lantmäteriförrättning (stycka av tomten) för att få en mindre tomt. Hela denna procedur har tagit enormt med energi och tid. Redan här började jag känna av ångesten som började komma tillbaka ibland (inte för att den någonsin kommer att försvinna).

Sommaren kom och därmed flytten. Vi flyttade i princip hela lägenheten och hela familjen på en dag till huset. Allt tack vare min underbara familj som hjälpte till så mycket med bärhjälp och barnvakt. Det var guld värt! Sommarens månader spenderades i princip varje kväll med att fixa och dona i huset, se till att det skulle bli mer vårat. Ett rum på huvudplanet var fullbelamrat med möbler från svärföräldrarna och det tog oss månader att få bort dom (detta rum renoverade vi under hösten för att ge Lilja ett lekrum). Det är fortfarande väldigt mycket saker kvar här, ett rum nere i källaren är fortfarande fullt med saker och garaget och förråden ute ska vi inte ens börja med.

Allt detta som inte är vårat, som har varit överallt och tagit plats under så lång tid har gjort att jag inte alls har känt mig hemma. Detta har bara varit ett hus som jag har lånat en tid, fullt med saker som vi lånar. Det har inte varit mitt 'hem', det är fortfarande inte mitt hem. Jag kämpar fortfarande med att lära mig att det är mitt hus, få in känslan av mitt hem. Men det är väldigt svårt. Jag har helt enkelt inte trivts i huset, mycket för att jag bara ser det som inte är mitt, det som är fel. Jag har så mycket jag vill göra om, nästan allt. Det kommer att ta oerhört lång tid att få det som jag verkligen vill ha det, om det någonsin kommer att gå. Ångesten och mitt dåliga mående ökade på rejält under denna tid tyvärr. Ville väl dock inte riktigt se det fullt ut, utan jag kämpade på trots allt. Tänkte att bara vi löser problemen så blir det bättre sen (har tänkt det väldigt många gånger under detta året!)..

Sensommaren. Jag började jobba och vi skolade in Lilja på förskolan. Det tog säkert henne 1-2 månader innan hon verkligen började trivas där och det var lätt att lämna på morgonen. Hämtningarna har hon alltid varit jobbig med för min del. Från det att jag kommer dit till att vi sitter i bilen på väg därifrån är lätt 30 min. Hon springer iväg och tjorvar på vid påklädningen så mycket att jag blir tokig på henne. Hoppas att det blir lättare till våren då det är mindre kläder.
Jag blev gravid under den här tiden, vilket bara har varit positivt. Vi berättade för våra familjer och vänner genom att bjuda in till födelsedagsfika för min del. Lilja fick ha på sig en tröja där det stod "storasyster" och sedan väntade vi bara på att gästerna skulle uppmärksamma detta. Vi sade inget till någon, utan de fick upptäcka det själva. Det var väldigt roligt att berätta på det sättet och roande att se när alla upptäckte det. Vissa såg det så fort de klev genom dörren, medan andra tog lätt en timme på sig att märka det.

Jag hann vara tillbaka på jobbet i ca 6 veckor innan jag berättade nyheten, att jag inte skulle bli så långvarig där. Att komma tillbaka till jobbet var lite tufft det med. Jag har inte den lättaste arbetsuppgiften och det är under tidspress. Att hoppa in i det igen var inte det lättaste. Det tog mig flera veckor innan jag började landa i det. Det nya schemat jag fått var jag inte särskilt begeistrad över heller, men det är inget att göra något åt. Bara att bita i det sura äpplet och härda ut tills jag får gå hem igen. Börjar tyvärr bli lite smått less på min situation där..

Vi började med lite renoveringar under hösten. Vi har målat om hallen och renoverat ett rum som blev lekrum nere. Väldigt skönt att stuva in alla leksaker i ett rum och att få ha vardagsrummet och köket fritt (inte hela dagarna, men de är i alla fall inte lekrum längre). Att stuva om i källaren och flytta bort saker så att det bara är våra saker numera (åtminstone i de flesta rummen) har gjort att jag åtminstone inte känner mig vilse överallt längre. I "våra" förråd har jag koll på våra saker och det börjar kännas bra.

Graviditeten har hittills under hösten/vintern varit lättare än den förra. Jag har knappt mått illa och haft mycket mindre ont överlag. Jag har börjat få foglossningar även denna gång, dock på framsidan och inte bak som jag hade sist. Jag har känt mig mer tung och upplevt att jag blivit mer svullen av tyngden av livmodern hittills. Jag har haft mer sammandragningar och kände av rörelser tidigare denna gång (nästan en hel månad innan). Ultraljuden som jag har varit på och utlåtande av läkare har visat att lillskruttan i magen bara har en fungerande njure. Men inget som ska vara farligt eller på något sätt påverka graviditeten eller livet för henne utanför magen senare.
Beräknat förlossningsdatum blev flyttat till 5 april, men jag hoppas verkligen att hon väljer att komma tidigare så att hon blir född i mars. Vi har alldeles för många i april redan och nästan ingen i mars, så det skulle passa mycket bättre tycker jag!

Liljas utveckling har äntligen börjat ta lite fart och talet har börjat släppa en del. Hon säger; mamma, pappa, jaja (Lilja), titta, sitta, mera, där, tisse (kisse tror jag) där, hej, ses sen, ja, nej.
Vi har varit på uppföljning för henne syn och det visade samma som förra året, att hon är översynt och har ett brytningsfel, men inget tillräckligt stort att göra något åt nu. Det blir troligtvis inte förrän vid skolåldern. Ingen skelning som tur är (vi trodde att det fanns en liten skelning förra året).
Hon har dock börjat visa väldigt mycket "kan själv" och en hel del tvärvändningar och motvillighet gällande mycket saker. Det märks att hon utvecklas mycket just nu, tror att det har med språket att göra, att hon blir frustrerad då hon inte kan berätta det hon vill. Trots att hon är jobbig med allt detta är hon också helt underbar!

Jag började träffa en kurator under senhösten. Hann träffa henne 3 tillfällen där vi har pratat om allt som varit jobbigt (min barnmorska tyckte att det var en bra idé att göra detta med tanke på min historia av ångest). Sista sessionen kunde jag inte närvara och nu ska hon sluta på sitt jobb. Ska få kontakt med någon annan istället, men det dröjer ett tag innan hon är på plats och har upprättat kontakt. Så jag får se va det hela leder till. Blir kanske någon gång i februari. Men grundtanken är i alla fall att fortsätta träffa någon att prata med fram till förlossningen.

Julen och nyår bjöd på mycket sjukdom för våran del. Jag började bli förkyld till julafton. Juldagen var både jag och Lilja risiga och vi fortsatte vara det nästan hela veckan. Jag var jätte dålig fram till i måndags. Har haft (eller är fortfarande inte helt frisk) bihåleinflammation och en eventuell mild magsjuka. Så vi har varit hemmavarande, liggandes i soffan i mellandagarna och något nyårsfirande blev det då inte. Inte mer än att se på serier och äta lite glass. Vi var i säng innan tolvslaget.

Detta är väl en snabb recap på mitt år. Inte det lättaste och jag hoppas att 2018 blir bättre. Bara jag får vila, komma in i allt det här nya och få 'mitt hem'.

Planer för 2018

• Sätta upp en ledstång i trappen
• Söka graviditetspenning och gå hem i början på mars (vilket innebär 2 månaders jobb kvar)
• Få klart köpebrevet av fastigheten så fort avstyckningen är klar
• Föda en liten flicka till
• Vara hemma med bebis och Lilja (till viss del, hon ska få gå på 15-timmars) 
• Umgås med familj och vänner
• Vila upp mig och ta tag i mitt mående
• Renovera köket (vi får se hur stort projekt vi drar igång, antingen bara måla och byta lite vitvaror, eller totalrenovering)
• Fräscha upp rummet uppe som kommer att bli Liljas rum när lillasyster väl behöver ett rum också

Jul och nyår

Nu är jul och nyår över (rätt så skönt faktiskt om man får säga så?!). Året har gått i rasande takt. Det har varit både upp- och nergångar (mer om det i ett senare inlägg).

Julen var bara bra. Jag fick vara ledig i hela 3 dagar och vi firade julen på hemmaplan med hela stora familjen. Julafton var min familj här och vi åt god mat och firade hela långa dagen från 13-14 tiden då de första kom hit. Barnen härjade hela eftermiddagen/kvällen och Lilja var helt slut på på kvällen efter allt. Hon hade verkligen haft jätte roligt med all lek och att få öppna julklappar!

Julaftonsfrukost med lilla familjen

Fyra ljus tända!

Testar morgonpresenten från julaftonsmorgonen innan firandet börjar

Jag började här bli lite mer förkyld efter förkylningen som Lilja hade haft och smittat mig med. Men hon hade blivit bra i alla fall. Ända tills juldagen. Då började hon vända igen och bli lite dålig i magen, men bara sådär i början. Jag blev ännu mer förkyld. Men vi körde på en dag till.
Så juldagen kom Roberts familj hit och vi firade åter igen med mat och julklappar. Mycket lugnare denna dag dock då det inte är lika många och framförallt inte lika många barn.

De två kommande dagarna jobbade jag (och Lilja blev lite sämre i magen, så Robert fick vara hemma och vabba en utav dagarna som jag jobbade). Dyngförkyld och med en bihåleinflammation (men det visste jag inte då) så var jag där och kämpade mig igenom två dagar. Dag 3 var jag hemma och vabbade till en början, men det slutade nog mer med att jag var hemma sjukskriven själv. För jag blev riktigt dålig den dagen, eftermiddagen slutade med feber och kräkning för min del. Så i 2 dagar åt jag knappt någonting, höll mig på avstånd och vi sov i skilda rum för säkerhetsskull. I lördags åt jag till slut middag och det började vända lite smått. Idag är första dagen jag återfått lite energi, men inflammationen är inte helt borta ännu. Så jag hoppas att det blir bättre snart eftersom att det ända som kan hjälpa mig är alvedon och nässpray, vilket knappt hjälper. Så jag härdar ut.

Vi har därmed bara varit hemma hela veckan därmed och mest pysslat på hemmavid. Lekt med lera, målat med färg och så fick Lilja testa på fingerfärg när jag skulle göra avtryck på henne. Hon gillade det inte riktigt, utan blev mest förskräckt över det kalla kladdet som fastnade på händerna.

Verk med fingerfärg

Verk med vattenfärg

Nyårsafton igår då. Ja, den spenderade vi hemma. Vi lade oss vid 11 och såg på serier fram till dess. Skålade med julmust och åt lite glass. Extremt glamoröst, haha! Vi är båda förkylda. Lilja är den enda som har blivit helt frisk. Så vi kände inte för något stort firande direkt. Som småbarnsförälder räcker det med det där lilla.

Imorgon blir det jobb för mig igen. Så nu ska jag hoppa i duschen och ta mig till sängen snart. Börjar tidigt imorgon då det är inventering och månadsslut för oss (vilket alltid innebär lite extra arbete)