I'm gonna put myself out there

Jag har funderat. Varför ska jag försöka dölja mig och mina problem. Jag är en människa som alla andra. Som har behov som alla andra. Som ha bra och dåliga dagar. Jag har det väldigt bra med min sambo och katterna. Ett utbildning som jag verkligen trivs med om än kanske inte riktigt alla delar i kurserna. Men jag har egentligen inget att klaga på materiellt sett. Dock har jag då min ångest, vilket är ett stort problem. Men jag har kommit fram till att jag ska prata om det mycket. Det är inget att dölja. Det är en del av mig och varför ska jag dölja mig själv? Jag har problem som alla andra människor i världen och jag har ett behov av bekräftelse, vilket detta uttalanden om ångest verkligen inte syftar till. Jag menar bara på att varför ska jag som en människa, som en kvinna behöva gömma mig för världen på grund av mina känslor. Det låter inte det minsta rimligt. Om man inte utsätter sig så får man heller inget tillbaka. Visst det finns stor risk att bli sårad, men det har jag redan gått igenom ett par gånger. Jag har tagit mig igenom riktigt svåra situationer nu i flera år. Jag har en del erfarenhet, så varför inte berätta om den? Jag funderar starkt på att göra min blogg mer tillgänglig. Då kommer jag antagligen skriva mycket mer också, får mer bekräftelse och förhoppningsvis bättre självförtroende.