Kamel utan kondition

Jag har lika bra kondis som en 80-åring som legat i koma i 10 år. Inte särskilt bra med andra ord. Det gick inte alls särskilt bra att springa idag. Trodde att jag hade lite mer i mig, men jag har inte tränat relativt ordentligt på 5-6 år. Så det blev ganska jobbigt. Men det var inte det som var värst.. Det var ångesten som kom och smög sig på efter halva vägen. Jag förstår inte.. Det är inte början, alltså inte någon jävla rädsla för någon situation. Det är ju efter att jag har utsatt mig för saker tillräckligt länge som det blir jobbigt. Jag ville lägga mig ner på stigen och grina. Blir så illa om man inte är sjuk.. Jag fattar det verkligen inte. Undrar om det bara är jag som ser det? Det är inte bara rädsla och social fobi. Det har byggts på, men det är inte det som är huvudproblemet. Visst det gör det svårare och mycket jobbigare för mig. Men det är fortfarande inte det som jag kämpar med, det är ångesten!
Jag är som en kamel.. Det är jätte jobbigt att hitta vatten i öknen, men det är värmen som är det stora problemet. Vatten har jag i pucklarna, så det är värmen som får det att gå åt fortare.

Bröööööhl...