Åldersnoja

Det är september och om 1,5 vecka fyller jag. Jag har lite åldersnoja över den här födelsedagen. Att fylla 27 gör att jag känner mig gammal och att jag kanske inte är där jag skulle vilja vara egentligen. Hade väl kanske tänkt att jag skull ha kommit längre, framförallt jobbmässigt, personligt och bostad. Men jag har kommit långt och är nöjd på många andra plan i mitt liv. Familjemässig kunde jag inte vara mer nöjd! Med en make som är min bästa vän och ställer upp i vått och torrt och en underbar dotter som är min lilla ögonsten.

Mellan 23-26 tycker jag inte att det var någon fara, allt bara flöt ihop och det kändes ingen skillnad att fylla år. Det har liksom inte känts att jag har åldrats. Men nu helt plötsligt så känns det som att jag bara slungas fram flera år. Börjar känna mig gammal helt enkelt. Inte för att jag tycker att 27 är gammalt egentligen, det är väl bara en sådan magisk gräns för mig.

I alla fall så har vi numera avsagt oss presenter från alla. Vi tycker att det räcker med att Lilja får presenter och julklappar och då köper vi också bara till barn (och de som inte har barn som ger Lilja presenter såklart).
Födelsedagsfika blir det ändå, egentligen mest för att släkten ska få träffa Lilja tror jag. Jag skulle kunna hoppa över det lika gärna, känns just nu bara drygt att behöva baka. Blir väl kanske köpe-fika bara, får se vad orken räcker till.

Har ni någon magisk gräns som ger er åldersnoja? Eller har ni passerat den och hur gick det i så fall?