Det är smått skrämmande att vara förälder. Bara att ta sig ut genom dörren är ett projekt och kräver planering. Måste se till att hon är nybytt och nyäten för att det ska bli en (förhoppningsvis) lugn resa till destinationen. Men bara den enkla handlingen, att åka iväg med sitt barn, gör att jag blir så stressad och nervös att jag knappt tar mig iväg på egen hand (har lyckats 2 gånger).
Det är så enkelt hemma. Man vet vart skötbordet är. Enkelt att sätta sig med amningskudden i soffan för att mata henne. Kan snabbt lägga ner henne i babysittern om jag behöver göra något.
Men så fort man är borta så måste man hela tiden hålla henne, kontrollera möjligheterna till att mata och byta. Se till att hon är nöjd och lugn. För man blir stressad för minsta lilla skrik och grin och vill (eller snarare känner sig tvingad) till att tysta sitt barn.
Känner även att man "bör" veta allt. Hur man gör det ena och det andra. Man "ska" känna sitt barn och veta vad hon vill på en gång. Men det är verkligen inte alls så.. Går fortfarande igenom hela listan när hon börjar bli kinkig. Så det är en utmaning varje dag. Tar verkligen bara dag för dag, för mer än så klarar jag inte av.
Att vara mamma är ett heltidsjobb 24/7.
Jag tycker att du gör ett toppenjobb som mamma och jag förstår att det inte är lätt att få vardagen att gå ihop. Till slut så kommer ni hitta rutiner som funkar för er, men det roliga med barn/bebisar är ju att de svänger så fort så det som funkar ena dagen kanske inte funkar nästa. Oavsett vilket så tycker jag inte att du ska känna ett måste i att "tysta" ditt barn bland andra. Bebisar äter, sover och gråter. Det vet alla och ingen tycker att det är konstigt med ett gråtande barn. Men jag förstår ändå din känsla. Jag tycker att du gör det toppen som tagit dig iväg ett par gånger själv. Om ytterligare ett par gånger så är du proffs, men stressa inte! Ni har all tid i världen!
SvaraRadera