Bitter

Jag är något bitter.. Att jag har mått dåligt i över 6 års tid, har fallit tillbaka i samma mönster om och om igen. Har fått kämpa och be om att få hjälp. Men under alla dessa år har sjukvården inte gjort något alls. Jag har själv fått leta fram en diagnos, hittat samtalskontakter och försökt hitta en lämplig behandling. Allt har jag fått göra själv. Inte fan är det så lätt att bli frisk när man inte får någon hjälp och samtidigt sitter läkarna och skakar på huvudet och undrar varför JAG inte gör något åt saken. Ibland undrar man vem som är läkare och vem som är patient.

Jag drömde om just den här bitterheten natten till igår. Men då var det alla runtom mig som var arg och inte jag. Igårkväll återkopplade jag till drömmen men då var det jag som var arg. Arg och ledsen över att jag kan ha mått så mycket bättre idag om jag hade fått rätt hjälp.

Idag ska jag kämpa emot ångest och nedstämdhet som har återkommit under alla dessa år, jobba med tankar som har fått härja fritt och börja känna att jag inte är helt utom räddning. Det känns helt overkligt att jag ska få hjälp.

Bild från Google

Jag har haft väldigt mycket de senaste dagarna och nu har allt kommit ikapp mig. När jag dessutom inte har varit på topp under de här dagarna krävs det ännu mindre för att få mig att vackla och tappa fästet helt. Så idag är en dag med bitterhet, nedstämdhet och "världen-är-emot-mig"-känslor.