Egentid

Det här med att hinna med att få egentid med en bebis är inte det lättaste. Det är under dagen när hon har sina 4-5 sovstunder á 40 minuter. Men då vill jag som oftast hinna med saker som jag kanske inte får göra eftersom att Lilja tycker att jag ska underhålla henne istället. Så gärna fixa disk och tvätt och få det sådär beboeligt och helst lite fint här hemma (mår som bäst om det inte är stökigt).

På kvällarna, efter att jag har lagt Lilja runt 22-tiden, så borde jag egentligen gå och lägga mig så fort som möjligt för att hinna få ihop så många timmars sömn som jag behöver (8), för hon väcker mig ett antal gånger per natt (även om det bara är för mat 2 gånger) och jag är inte den som somnar på en gång. Men då vill jag också få lite av den där egentiden, skriva ett blogginlägg, surfa runt lite grann, kramas på min man. Ja, sånt där som man behöver få göra för att koppla av en liten stung.
Men jag får sådant dåligt samvete då också, eftersom att jag vet att jag BORDE lägga mig och ju längre klockan tickar iväg desto värre blir det. Inte blir det lättare av att luften liksom alltid går ur mig totalt efter att jag har lagt henne, det är som att all energi försvinner precis just då. Jag blir som handlingsförlamad ibland och får verkligen kämpa för att gå och borsta tänderna och lägga mig.

Det är svårt att välja då jag uppenbarligen behöver båda, både tillräckligt med sömn och lite avkoppling på kvällen.
Jag längtar tills dess att man kan lägga henne vid 20, lägga sig själv vid 22 och att vi båda får sova till 8. Det hade varit huuur perfekt som helst, men det kommer väl knappast att hända.

Pessimist-mamman