onsdag, februari 10, 2016

Amningsnapp

Lilja har haft problem med att kunna ta bröstet ordentligt vid amning redan från första dagen. Men vi har löst det med en amningsnapp, ett litet skydd som sätts ovanpå bröstet som gör att det är lättare att få tag.

Förra söndagen slog det mig att hon har växt jätte mycket på dessa 2 månader och att då även hennes tunga har gjort det. Så jag testade att amma utan och det funkade ganska bra några få gånger. Sedan blev det uppehåll en vecka, framförallt till i måndags.

För efter mötet på sjukhuset bestämde jag mig för att jobba bort den ännu mer. Och nu är den nog nästan helt borta, vi har bara använt den en halv gång på 2 dygn. Jag är riktigt nöjd med resultatet, trots att det innebär att det är som att börja om med amningen ur bröstvårtornas synvinkel (ömma, såriga och blåsfyllda bröstvårtor)

måndag, februari 08, 2016

Sjukhuset

Det blev inget ingrepp idag för Lilja. När vi pratade med läkaren så var det tydligen ganska ovanligt att göra något när de är så små om de inte har problem med att äta.
Vi fick välja om vi ville att hon skulle klippa i seglet, men det var så liten bit som var det, resten var vävnad. Det är man tvungen att söva för att justera och det gör man inte förrän de börjar tala, om det fortfarande är problem då.

Jag själv blev lite paff att det inte blev av. Hade inte ens tänkt tanken att det inte skulle bli av, utan när remissen skickades så lät det som att det skulle göras. Men så kan det bli ibland, och bra gick det ju ändå.

Även om jag skulle bli glad om vi slapp amningsnappen, så äter hon som hon ska med napp och det verkade vara så liten del som kunde justeras, då ville vi inte utsätta henne för allt detta om det inte behövs. Känns som att det kanske inte ens blir någon förbättring på det lilla, utan vi kämpar på med amningsnappen istället.


söndag, februari 07, 2016

Kallelse

Nu har både jag och Lilja fått våra respektive kallelser!

I fredags ringde de från öron och hade fått återbud, så i morgon ska vi in och klippa hennes tungband (är jätte nervös och totalt livrädd för min lilla flickas skull).
Detta görs för att hon har för kort tungband, vilket innebär att hon inte kan sträcka ut tungan tillräckligt långt. Den kommer inte utanför läpparna och den formas som ovansidan på ett hjärta, lite som ett litet m.

Detta har också medfört att hon inte har kunnat ta bröstvårtan ordentligt vid amning, utan vi måste använda en amningsnapp för att hon ska kunna äta.
Förhoppningsvis ska detta kunna bli bättre efter detta. Och det minskar också risken för talsvårigheter när hon blir äldre, då ett kort tungband kan göra att vissa bokstäver blir svårare att uttala.


lördag, februari 06, 2016

Problem-människa

Jag har alltid varit en person som har sådan "tur" med kroppsliga och psykiska besvär, problem i överlag. Jag har alltid haft ryggproblem i hela mitt liv i och med min skolios och tendens till andra ärftliga ryggproblem. Jag har haft ångestbesvär och depression, och lyckades Alltid få mensvärk i samband med jobbiga perioder. Så jag är en problem-människa helt enkelt och jag lyckas alltid få flera saker samtidigt. Vid kraftig förkylning så var det alltid mensvärk i samma veva, och så vidare..

Under graviditeten var det precis samma sak (skrev om det här). Det var problem med bland annat foglossning, ischiasnerv, ödem och en del psykiska besvär då jag tyckte det var så jobbigt att hantera alla fysiska besvär. Allt samtidigt såklart.

Och nu... Post graviditeten. Nog fan har jag fortfarande problem. Som sagt - Jag lyckas alltid med att få allt som man kan få.
Har nu större benägenhet att få mjölkstockning än andra kvinnor verkar det som. Har mjölkstockning 1 gång i veckan och har haft det ända sedan Liljas födelse. Alltid runt tis, ons, tors har jag 1-2 dagars problem. Trots att jag gör allt som man "ska" göra. Bh utan bygel, ammar på varannan sida och har alltid inlägg när jag går ut, så får jag alltid problem ändå..

Börjar bli måttligt less på dessa problem som förföljer mig här i livet..


fredag, februari 05, 2016

Kläder

Under graviditeten, framförallt under den senare delen, så breddades mina höfter ganska rejält. Naturligt eftersom att det förbereddes för att föda barn.. Men detta har suttit i ganska länge nu efter förlossningen. De här första 2 månaderna har jag fortsatt leva i gravidjeansen (framförallt skönt i början, då det blev värme och tryck över magen) och mjukisbyxor.
Mjukisbyxorna har rullat på bra här. Köpte ett till par så att jag har haft 4-5 stycken att gå runt på ;P

Men nu, den här veckan, har jag insett att jag kommer i mina gamla byxor igen :D Så skönt! Var lite orolig för att jag skulle bli tvungen att köpa helt nya byxor. Har dock inte testat så många ännu, men de 2 par jag har testat har suttit som tidigare. Så jag hoppas att det andra sitter lika bra.

När det gäller amningskläder så har jag köpt upp ett par tröjor och någon enstaka amnings-bh. Där har jag haft större problem. Då mina bröst har gått upp ett antal storlekar (typ 2-3 storlekar) så har jag haft svårt att hitta tröjor som passar brösten. Amningströjor har oftast 2 delar som täcker. Men ofta blir sömmen som finns på ena delen rakt över istället för under brösten för mig, så jag får köpa de största storlekarna för att få plats med dom. Vilket innebär att de är lite större i armarna och i resten av plagget, men det får duga.

Man vill heller inte ha för tajta kläder eller bh-ar eftersom att för mycket eller fel tryck över brösten kan innebära mjölkstockning, så det är väldigt löst sittande kläder på hela den fronten för min del.

Det har blivit ett par tröjor ändå, eftersom att de kräks ned osv, Men det blir ganska dyrt med så mycket nya kläder helt plötsligt, plus att det känns så ovärt att spendera så mycket pengar på kläder man kommer att ha i 6 månader bara. Men samtidigt vill jag ha kläder som jag är bekväm i och känner att det är okej att ha på bortaplan. Så det får bli som det bli lite dyrare såhär ifrån början.


torsdag, februari 04, 2016

Utmaningar

Jag har bestämt att utmana mig själv 2 gånger i veckan gällande mina små problem med att göra saker med Lilja, och även att försöka göra saker hemma utan henne. Typ hinna duscha medan hon ligger och sover (fast då brukar jag försöka ta igen sömn själv, så dåligt exempel), eller hinna med att tvätta någon maskin på dagen.

Hittills har det blivit massa denna vecka faktiskt.
Har varit på promenad med henne själv, varit till tandläkaren med henne (hon sov genom hela besöket!), på affären, duschat medan hon sov.
Sedan har denna vecka blivit ganska full med annat också, besök på hemma- och bortaplan under från tisdag till fredag. Så jag går ut hårt med denna utmaning, tror inte att jag kommer att kunna bräcka mig själv nästa vecka faktiskt. Får kanske ta igen mig då istället, haha.. :)

Men jag är ganska så stolt över mig själv i alla fall!

måndag, januari 25, 2016

Promenad

Idag valde jag att ta en promenad med Lilja. Det var soligt och inte så kallt (-9) och hon hade vägrat att sova i sängen (hon sover som oftast 2-3 timmar mellan 12-15), utan vaknat båda gångerna jag försökt lägga henne. Så jag tänkte att hon kanske kunde somna i vagnen på en promenad (hon har gjort det alla 3 gånger hon har åkt vagn tidigare).

Så på med alla kläder och ut med vagnen. Gick och gick tills hon började gnälla och då kapitulerade jag och vände hemåt. Men sedan så somnade hon halvvägs hem så jag avvek och tog en liten extra sväng. Ca 25 minuter var vi ute bara, men det blev ganska lagom. Dock vaknade hon efter inte ens 5 minuter hemma.. Så anledningen till promenaden misslyckades, bättre lycka nästa gång.

Är ganska nöjd över mig själv att jag tog beslutet över att ta mig ut med henne, och att jag faktiskt gjorde det också! Kände att en prestationslös promenad, utan stress är det bästa att träna på att komma ut. Då kommer gångerna då jag ska iväg och passa en tid vara mindre läskiga och stressfyllda.

I vagnen på promenad



lördag, januari 23, 2016

Amning

Tänkte ägna det här inlägget till amning, dess för- och nackdelar.

Skulle tro att det är lika vanligt att amma som att ge ersättning och båda ska vara lika bra för barnen. Men jag valde att amma min dotter för hennes skull, då de får lite mer antikroppar via bröstmjölken och får bättre immunförsvar (vilket dock inte har märkts hittills på henne, men då är hon en vinterbebis också). Samt att jag tror att vi får en bättre kontakt med varandra då hon ligger nära mig väldigt ofta, hon känner igen min doft, får hudkontakt och får en helt annan trygghet.
Har planerat att helamma i 6 månader, om det vill sig. Men det kan gå hur som helst, hon kan lika gärna välja att det inte duger efter 4 månader. Så vi får se helt enkelt.

Att amma borta, ute i samhället är ett helt projekt. Det är ganska svårt och jobbigt att hitta platser att sitta på, där det är bekvämt, lugnt och tyst. De enda platserna som jag har fått tips om på stan är biblioteket, café UH och en bänk nere vid Leklust. Har även fått tipset (och faktiskt testat det) om att sitta i omklädningsrum. Inte någon plats som är optimal egentligen.

Jag skulle vilja se en lokal mitt i stan med barnvagnsparkering, skötbord, soffor och micros för att värma flaskor för ersättning. Varför kan inte alla kommuner ha sådana lokaler?
Det finns bra många föräldrar som behöver ett litet utrymme att dra sig tillbaka till för att ta hand sitt/sina barn.

Jag har dessutom lyxen att bara kunna smita in på jobbet och sätta mig i fikarummet. För där vet jag att jag alltid är välkommen och det känns lagom tryggt att sitta där inne.
Men jag har även problemet att vi använder en amningsnapp. Detta på grund av att Liljas tungsträng är alldeles för kort och inte kan sträcka ut tungan ordentligt och få tag om bröstvårtan. Med en napp funkar det jättebra, men det krävs lite mer. Nappen ska blötas för att fästas, det ska användas en handduk då det sölas mycket mer med en napp (då den samlar upp mjölk som hon inte äter).

Att få allt att fungera, utan att exponera sig för mycket (då jag inte tycker att det känns bekvämt att visa upp bröstet helt och hållet medan jag försöker placera henne där) är inte enkelt. Och dessutom har jag märkt att "folk" väldigt ofta låter blicken vandra ner mot bröstet när hon ligger och äter, vilket känns ännu mer underligt. Jag menar, hur ofta sitter du och stirrar på din bordsgrannes tallrik och medan denne äter?


fredag, januari 22, 2016

Åka buss

Idag åkte jag och Lilja buss in till stan helt själva. Det gick riktigt bra faktiskt!
Ringde dock Robert typ 3 gånger och min syster om råd för klädsel, hennes förkylning och kylan. När jag tyckte att jag fått all information så lyckades vi ta oss till bussen, in i bussen och dessutom ut ur bussen. Lyckligtvis somnade hon redan på väg ner för trappen hemma och hon sov ända fram till hemresan i bilen.

I stan mötte vi upp Sofie för lunch på UH, Hon tyckte dock att Lilja inte var så trevligt sällskap, vilket jag förstår, men jag tyckte att det var ganska skönt att slippa försöka få ordning med amning ute. Det är ganska krångligt med amningsnapp, maningsponcho och barn som ska synkroniseras ihop (inte det lättaste).

Har i alla fall fått lite förtroende för mig själv att testa mer framöver. Får se hur det går nästa gång.




onsdag, januari 20, 2016

2-månaders kontroll

Idag blir Lilja 2 månader och igår var vi på hennes 2-månaders kontroll och min uppföljning för att upptäcka förlossningsdepression.

Lilja växer så det knakar, hon är riktigt lång och ligger på den översta kurvan gällande längden. Vi har redan fått börja använda bodys i storlek 6, de är dock lite lång i ärmarna. Men på byxor har vi fortfarande 50/56. Så ja, hon är stor och tung, men inte alls rultig och överviktig. I princip det enda bebishullet hon har är på låren och lite i ansiktet. Så hon fortsätter att äta bra och växa ordentligt trots hennes tungband.

Vi väntar på remiss nu och bör få den om en månad. Lite jobbigt att behöva vänta så pass länge, eftersom att man vill få det fixat och få ordning på amningen utan nappen (vilket vi kommer att behöva öva och träna på då!) eftersom att vi alltid har använt den. Inbillar mig att det kommer att bli lite svårt och tufft, men vi får se hur det blir.


På min uppföljning så var jag helt ärlig och sa att jag i princip är livrädd att åka iväg någonstans med henne, framförallt själv. Rädd att jag ska klara av att ta hand om henne, få henne att vara nöjd och inte skrika. Min värsta fasa är att sitta på bussen och hon blir missnöjd. För det känns svårt att plocka upp och trösta ett spädbarn på en rullande buss, kan inte ge henne hudkontakt eller amma henne.
Bara att vara hemma hos någon annan känns också jobbigt, då man känner sig extra knövlig (framförallt med amningen) och måste försöka hitta lösningar på preliminärt skötbord o.s.v. Jag tycker att sånt är väldigt jobbigt och vi pratade om att eventuellt skaffa en samtalskontakt för det, men vi skulle avvakta och jag skulle få känna efter lite mer först och testa utmana mig själv. Blir nog uppföljning på det, nästa tid, vid 3-månaders kontrollen.